Kategoriarkiv: Uncategorized

Borlänge Kommuns Kulturstipendium 2018

2018 års Kulturstipendium tilldelas bl.a. William C. Woxlin!

willkultur

https://www.borlange.se/kommun-och-politik/stipendier-fonder-och-priser/stiftelser-stipendier-och-fonder/kulturstipendium/pristagare-nyheter/kulturstipendiater-2018/

https://www.dt.se/artikel/dalarna/borlange/de-tilldelas-borlange-kommuns-kulturstipendium

https://www.dt.se/logga-in/de-far-borlanges-kulturstipendium-vi-satsar-pa-unga


Inget nobelpris i år

Börshuset_January_2015

Idag meddelade Svenska Akademien att nobelpriset inte delas ut i år. I stället kommer två nobelpris delas ut nästa år.

Det såg länge ut som att nobelpriset i litteratur faktiskt skulle delas ut i år, men under morgonen publicerade Svenska Akademien ett pressmeddelande där de meddelar att inget nobelpris kommer att delas ut i år.

För mig, som läser så oerhört mycket litteratur, är det ett tråkigt men ändå förståeligt beslut. I min värld så fungerar diskussioner kring nobelpristagaren i litteratur som en inkörsport till djupare diskussioner om litteratur. Helt plötsligt kan du stå och diskutera litteratur med en, för dig, okänd människa på Åhlens eftersom ni båda tittade på en pocketbok av Kazuo Ishiguro.

 

 

Länkar:

http://svenskaakademien.se/press/svenska-akademien-skjuter-upp-2018-ars-nobelpris-i-litteratur

 

https://www.dn.se/kultur-noje/svenska-akademien-det-blir-inget-nobelpris-i-ar/

https://www.dn.se/kultur-noje/krisen-i-svenska-akademien-detta-har-hant/

https://www.dn.se/kultur-noje/litteratursverige-om-nobelpriset-svenska-akademien-har-missbrukat-sitt-fortroende/

https://www.svd.se/akademien-lamnar-besked-om-nobelpriset

https://www.svd.se/darfor-ar-sorgliga-nyheten-om-nobelpriset-anda-bra


Kazou Ishiguro tilldelas nobelpriset…


En elefant i plast (2017)

 


”Någonting är fel med USA” – om Crippled America av Donald J. Trump

crippled-america

Författare: Donald J. Trump
Titel: Crippled America
År: 2015

Någonting är fel med USA. Vi har matats med budskapet från det republikanska partiets håll under hela primärvalet. Deras presidentkandidat, Donald Trump, är kanske den kandidat som tydligast målat upp USA som en dystopisk stat nära total kollaps. En del experter menar att talet som Trump höll under republikanernas konvent var ett av de mörkaste på länge. Under valprocessen har Trump levererat minnesvärda, helt galna och världsfrånvända uttalanden. Kritiken mot honom har ofta varit att hans påståenden saknar detaljer.

Det är inte helt ovanligt att kandidater publicerar böcker med en mer djupgående politisk förklaring. Ted Cruz publicerade A time for truth, Marko Rubio American DreamsOne nation av Ben Carson och så vidare. Trump är så klart inte sämre än att publicera Crippled America: how to make America great again (eller under den nya titeln: Great Again: How to fix our crippled america), men Trump är inte ny på den litterära marknaden. Hans och Tony Schwartz The art of the deal (1987) är en bästsäljande klassiker inom affärsvärldens litteratur. Enligt Trump själv så är The art of the deal hans favoritbok efter Bibeln. Om The art of the deal är Trumps bibel så är Crippled America Trumps manifest. Förhoppningen är att detta manifest ska ge en djupare inblick i den politik som republikanernas presidentkandidat vill driva.

Boken innehåller inga referenser utan allt baseras på påståenden. Det är kanske därför Trump skriver ”believe me” allt för många gånger, precis som i hans tal. Vi ska tro på Trump, eftersom Trump talar sanning enligt Trump. Crippled America innehåller dock en hel del intressanta passager, inte minst om Donald Trump vinner presidentvalet i höst. Kapitlet om den ökända muren, som Trump vill bygga på gränsen mellan Mexico och USA, är fascinerande i all sin obegriplighet. Utan siffror eller källor så ska vi tro på Trump att Mexico kommer att betala bland annat genom höjda avgifter och hot om indraget bistånd. Räcker dessa åtgärder? Bara Trump vet. Tro på Trump.

Det mest intressanta kapitlet handlar om media och hur massmedia kan manipuleras. Det är faktiskt imponerande hur lite Trump behöver betala jämfört med andra kandidater för reklam. Istället förlitar sig Trump på de stora medierna som rapporterar och skriver om allt som händer kring ”The Donald”. All publicitet är bra publicitet. Hans påstående om att media och Trump är beroende av varandra är både insiktsfullt och skrämmande. Jag funderar hur bra en demokrati mår när den som genererar flest tittarsiffror får störst utrymme i media gentemot andra kandidater.

I övrigt betar Trump av heta ämnen i den amerikanska politiken: skatter, försvar och militär, energi och miljö, sjukvård och Obamacare. Frågan är om vi kan få en bild av hur Donald Trump skulle vara som president. Både ja och nej. Anledningen till detta är att det nämligen finns flera olika Trump: en debatt-Trump som demolerar sina motståndare, media-Trump som kommer med medvetna kontroversiella uttalanden för att få rubriker, tal-Trump som håller spektakulära tal där han bland annat sagt att det inte gör något att slå ner någon som protesterar eftersom han betalar rättegångskostnaderna, Twitter-Trump som kanske är den största katastrofen med sina impulsiva och ogenomtänkta meddelanden. Men så har vi även affärsmannen Trump som vet exakt hur han ska manipulera folkmassor och media. Vägen mot Vita Huset är inte spikrak. Men hans anti-etablissemangsbudskap och hans icke-politiska uppförande tilltalar nog ett folk som tappat förtroendet för robotliknande politiker som kommer med samma gamla floskler. Då spelar det ingen roll om manifestet är utan djup eller om påståenden står på lös grund. För att tala till folks känslor kan vara minst lika effektivt, på både gott och ont.

Eller som Donald Trump själv sade i ett tal: ”I could stand in the middle of 5th Avenue and shoot somebody and I wouldn’t lose voters”. Om vi nu ska lita på att Trump faktiskt har rätt i det påståendet så är det någonting som är väldigt fel med USA.

 


Köp ”Crippled America”: Adlibris,2BokusCdon,

Ljudbok: AdlibrisBokusCdon

Köp ”The art of the deal”: AdlibrisBokusCdon
E-bok: AdlibrisBokusCdon
Ljudbok: AdlibrisBokus, Cdon

 


I’m still here

Då har mockumentary-dokumentären ”I’m Still Here” fått lite uppmärksamhet i svenska tidningar. Joaquin Phoenix spelar här sig själv, han har bestämt sig för att sluta skådespela och börja en karriär inom rapmusiken. Det är en oerhört bra film, men det är just det: det är en film! Jag tror själva effekten kunde blivit bättre om han inte ”avslöjat” att allt var fake… Men filmen är intressant och det vi får se är extremt bra method acting. Joaquin super ner sig, får skägg, svammlar och rappar (och han gör allt detta väldigt trovärdigt). Omvärlden vet inte riktigt vad den ska tro och hans medverkan i Letterman (som blev oerhört omdiskuterad). Men om mockumentären fortfarande hade haft sin mystiska aura så hade det varit en dokumentär i samma anda som ”Dom kallar oss Mods”. Det hade kunnat blivit en exploativ och en studie över Hollywoods depraverade baksida. Men nu blir det ”bara” ett skolexempel på hur riktigt bra method acting ska se ut och hur man kan lura media dit man vill. Det är här styrkan ligger: Joaqins fantastiska skådespel och medierna som köper hela projektet. En längre recension är på G; undertiden så rekommenderar jag denna filmen eftersom det är en av 2010 års mest intressanta film. (Bio Premiär i Sverige: 3:e December)

Af, Ex, SvD, Dn,

 


Avatar; tagning zwei

Jag har aldrig varit någon som tyckt om Avatar, jag gör det fortfarande inte. Men nyligen såg jag på den förlängda versionen (extended directors cut) och den var avsevärt bättre än den versionen som gick på bio. Men det jag inte tänkte på första gången jag såg ”Avatar” var att det faktiskt är en ordentlig ”trädkramar-film”. Det slog mig, inte när jag såg på den förlängda versionen, utan när jag såg på M. Night Shyamalans senaste thriller ”The Happening”. Det slog mig att båda filmerna spelar i samma liga.

 
(Trots olika genres så har ”The Happening” och ”Avatar” samma budskap om att värna naturen)

Jag har ingenting emot pro-natur-filmer, men det måste göras på rätt sätt. I både James Camerons ”Avatar” och Shyamalans film kan jag se samma problem: budskapet blir för synligt tillsammans med en del externa faktorer som drar ned helhetsbetyget. I ”Avatars” fall så handlar det om denna löjliga kopiering av berättelser som ”Dansar med vargar” och främst ”Pocahontas” som blir på tog för genomskinlig. Men jag har försökt att omvärdera ”Avatar” och jag lyckas få upp den några nivåer än vart jag hade ställt den innan. Om detta beror på den magi som extended-utgåvor har eller om det beror på Shyamalans ”The Happening” vet jag inte…


Låt Vilks tala till punkt!

Som ni kanske vet så saboterades en föreläsning på Uppsala Universitet av en arg mob som reagerade starkt på Vilks visning av konstnären Sooreh Heras film ”Allah ho Gaybar” (detta efter att Lars Vilks visat bilder som är provocerande för kristendomen; utan problem). Efter att jag publicerat det här inlägget så har det tagit fart ordentligt för egen del; min mail har fått massvis med hotbrev och åsiktsbrev (jag uppmanar alla som vill skicka hotbrev att inte skriva på persiska eller arabiska eftersom jag varken kan förstå eller svara; jag klarar av dessa språk: svenska, engelska, spanska, tyska, franska; isländska och flamländska går också bra).

Hur som helst kvarstår faktumet att Lars Vilks aldrig fick avsluta sin föreläsning vilket är oerhört beklagligt; därför uppmanar jag alla som står på yttrandefrihetens sida att skriva på en namninsamling skapad av studenter vid Uppsala Universitet; som vill att ledningen ska bjuda in Lars Vilks till en ny föreläsning:

http://www.ipetitions.com/petition/larsvilksuppsalauniversitet/

Man ska inte vika ned sig för hot mot yttrandefriheten då det är en fundamental grundpelare i ett modernt och demokratiskt samhälle!


(Sooreh Hera)

Af1,SvD1, SvD2, Svd3, Dn1, Dn2, Dn3, Dn4


Attack mot Lars Vilks

I den här videon kan ni se hur Lars Vilks attackeras på Uppsala Universitet; under en föreläsning där han visat bilder på islams profet Muhammed (det ska tilläggas att det inte bara visades bilder på Muhammed; utan även andra provokativa bilder från/om andra religioner. Föreläsningen handlade om censur inom konsten; men det var då Vilks visade en kontroversiell kortfilm av iranskan konstnären Sooreh Hera som handlar om islam och homosexualism som det övergick till fysiskt våld).

och jag skäms så in i hela världsalltet för dessa muslimer (eller sympatisörer) som attackerar och gör sig själva till åtlöje; jag har några muslimska vänner som fullständigt skiter i om Vilks avbildar Muhammed. Jag skäms som svensk, jag skäms som konstnär, som estetisk utövare, som akademiker… att folk inte kan acceptera att vi har en av världens viktigaste grundlagar i Sverige: Yttrandefrihet! Och yttrandefriheten (och tryckfriheten) måste bevaras till varje pris! Det är en sådan fundamental pelare för allt i samhället; från skola till arbeten. Se bara på ex. Eritrea där Dawit Isaak sitter fängslad för att ha sagt sin åsikt; är det så det ska vara? 

Om dessa personer som attackerade Vilks är akademiker så skäms jag ännu mer; det finns bara en åtgärd: avstägning från skolan med omedelbar verkan! I vetenskapen, i akademin måste det finnas personer som är för yttrande- och pressfrihet och inte låter sin religion styra annars skulle de akademiska studierna bli oerhört lidande. Man måste kunna hålla en någorlunda mogen och distanserad nivå i sina studier; annars får vi en akademisk värld full med kvasi och pseudo-intelligens och det kan bara sluta i katastrof.

Jag tycker det är synd att i ett sådant sekulariserat och öppet samhälle som Sverige, inte kan passa in i vissa människors syn; som istället vill försvara ett förtryckarsamhälle. Det finns gott om länder som utövar förtryck och har lagar som styrs av religion; hade inte ett sådant land varit mer passande om man nu inte kan acceptera en av världens viktigaste lagar? Jag skäms så oftantligt; det farliga med detta är att partier som Sverigedemokraterna och ND kan få fler sympatiröster i höstens val… Men författaren Voltaire sade någonting tänkvärt: ”Jag delar inte er åsikt, men jag är beredd att gå i döden för att försvara er rätt att hävda den”.

Problemet som uppstår när muslimer gör en sådan här attack mot yttrandefriheten är att det blir ett sk. ”hela-världen-skrattar”-syndrom; muslimerna får väldigt lite sympatier och extremister från alla sidor får vatten till kvarnen. Gång på gång blir muslimerna (även muslimerna som fullkomligt struntar i karikatyrerna) bortgjorda och förnedrade då en sorglig skara går till fysiskt våld istället för att kunna tala i en normal ton och föra en någorlunda hög diskussion, istället för att bara visa en oerhörd primitiv åtgärd; för visst har muslimerna all rätt att hävda sin åsikt, men det måste göras på rätt sätt! Det är synd att denna skara inte kan eller vill inse; att man inte kommer skapa en större acceptans för islam, genom sådana här attacker mot yttrande- och pressfriheten; istället kommer det tillslut uppstå en rekyleffekt som kommer slå hårt, även mot människor som är oskyldiga.

Dock har ju redan censur införts på ett skrämmande sätt; två avsnitt av den tecknade vuxenkomediserien South Park har förbjudits att visas på Comedy Central (även i Sverige) p.g.a. dödshot mot skaparna Matt Stone och Trey Parker från fundamentalister, eftersom att dessa avsnitt handlar om Muhammed och censur; (avsnitten visar dock inte Muhammed utan han nämns bara vid namn!!) synd för dessa två avsnitt är väldigt bra och intressanta! (det går att se på internet; tack för internet!)

Som Lars Vilks själv uttrycker det i SVD:
”Gårdagen var ett nederlag för alla. De som bråkade i Uppsala gör sig själva en otjänst, för det här drabbar alla muslimer. De allra flesta muslimer är ju inte fundamentalister och struntar i de här konstverken.”

och för att avsluta så plockar jag ett citat från en av vår tids största komiker, Rowan Atkinson:
”The right to ridicule is far more important to society than any right not to be ridiculed because one in my view represents openness – and the other represents oppression”

[Rätten att förlöjliga är viktigare för samhället än rätten att inte bli förlöjligad eftersom den ena, enligt mig, representerar öppenhet – och den andra representerar förtryck]

TILLÄGG: Till er som säger att han bara har hånat islam så är detta fel; Vilks har även målat nidbilder av andra religioner (ett exempel är ”Judesuggan”), utan att det har blivit samma utgång som i Rondellhunds-karikatyren.

TILLÄGG #2: Nu har Vilks även utsats för mordbrand och som han själv kommenterar så har flera gränser passerats nu!


(Scen ur kortfilmen ”Allah ho Gaybar” av Sooreh Hera)

 

Sveriges Rikes Lag om Yttrandefrihet
Dn1, Dn2, Dn3, Dn4Af1, Af2
Svd1, SvD2, SvD3,Svd4,SvD, SvD #2, SvD #3, SvD #4, Svd6,
DN, DN #2, DN #3, DN #4, Dn#5,
Expressen 1, Exp2, Exp 3 ,
 HD, HD #2
GP, GP #2, GP #3, GD, GD #2, GD #3VG, VG #2, VL, Expressen


Kenneth Branagh tänjer på gränserna…

Filmvärldens stora diskussion just nu står Kenneth Branagh för (känd Shakespeare-tolkare, regissör, skådespelare i bl.a. en Harry Potterfilm och nu senast som brittiska versionen av Wallander); i sin kommande film som kommer handla om asaguden Tor (nu Thor) så har han satt rollen som Heimdall till Idris Elba; helt okej… om det nu inte hade varit för att Elba är mörkhyad. Jag har absolut ingenting emot Elba på något sätt; men jag tycker att det är onödigt provocerande.


(Idris Elba)

Tänk om det skulle komma en filmatisering av Marthin Luther King, som då får spelas av Tom Hanks; eller varför inte en film om Obama som i denna filmatisering spelas av Brad Pitt? Första argumentet för detta är självklart det vanliga om konstnärliga rättigheter och på den punkten håller jag helt med; mitt konstverk, mina regler. Dock känns det som om Kenneth inte har någon anledning till detta mer än att provocera, det finns väldigt lite konstnärligt värde. Andra argumentet är att vi lever i en jämställd modern tid och ska tåla ”sådant här”; detta argument håller inte. Så bara för att vi lever i en jämställd modern tid (vad nu det betyder) så får vi ändra om historien hur vi vill och vara repektlösa hur som helst?

Nu är det inte första gången något liknande händer i filmvärlden, direkt tänker jag på Keanu Reeves som Buddah (ursäkta men hur fasen tänkte man där?) eller Brian Dennehy som Kublai Kahn. Dock finns det ju exempel där det har gått bra: Cate Blanchett som Bob Dylan (i filmen ”I’m not there”)


(Cate Blanchett som Bob Dylan)

Vi ska dock ha klart för oss att det är en filmatisering av en serie; Thor (Marvel Comics). I den serien så är väl inte Heimdall mörkhyad? Och då kommer ett motargument mot Kenneth B.s filmatisering: är det inte väldigt respektlöst mot skaparna, Stan Lee, Larry Lieber och Jack Kirby? Som om man gjorde en film om Nalle Puh och ritade en katt istället för björn… Eller en film om Batman, så målar man honom mer likt Stålmannen…

Problemet ligger i filmindustrin som utvecklas mot en extremt politiskt korrekt instans där kvinnor, mörkhyade etc. ska kvoteras in i alla hörn; oavsett kunskap eller liknande. Det blir liksom fel åt andra hållet. Jag är helt mot kvotering; den som är mest kvalificerad ska få vara med, sedan om denne är man, kvinna, mörkhyad, homosexuell etc. är helt ovidkommande. Bäst man/kvinna på bäst/rätt plats.

Nu brukar jag inte direkt bry mig om detta; låt Idris Elba spela Heimdall; jag är övertygad om att han kommer att göra ett bra jobb! Men det är en intressant diskussion; får vi se Hitler som mörkhyad härnäst? Absolut, om det görs på ”rätt sätt”. Det skulle vara helt mot min tro och uppfattning om yttrandefrihet att vara emot Kenneth B.s projekt… så kör på, säger jag bara…


(Kenneth Branagh)

För att gå över på en annan diskussion så är filmer baserade på serietidningar riktigt dåliga… Jag kan räkna på mina fingrar hur många som jag tycker håller måttet…
The Dark Knight (Ledger snor filmens fokus), Batman Returns (säger bara att Michelle Pfeiffer som Catwoman kan vara 90-talets bästa casting), Superman (första med Reeve)…

Dn1, Dn2
Af1, Af2
SvD1, SvD2