Kategoriarkiv: Litteratur

I väntan på Dylan

I väntan på Bob Dylans respons på att han tilldelats nobelpriset i litteratur så hade jag tänkt lista en del intressant litteratur skrivet av och om Dylan.

9789113079431_200x_sangtexter-1961-2012.jpg

Sångtexter 1961-2012

Svenska: Bokus, Adlibris
Engelska: Bokus, Adlibris

9789113079400_200x_memoarer-forsta-delen_e-bok.jpg

Memoarer (Första delen)

Svenska: Bokus, Adlibris
Engelska: Bokus, Adlibris

9789177421689_200x_tarantula_haftad.jpg

Tarantula

Svenska: Bokus, Adlibris
Engelska: Bokus, Adlibris

4216881.jpg

Hollywood Foto-Rhetoric (The Lost Manuscript)

Engelska: Bokus,2, Adlibris,2,

 

SEKUNDÄRLITTERATUR

Jag har studerat vilka böcker som lades upp på borden av Svenska Akademien när Bob Dylan tillkännagavs som pristagare. Jag kunde se dessa:

Robert Shelton – No Direction Home: The Life & Music of Bob Dylan

Göran Holmquist – Visa oss vinden! Bob Dylan i Sverige

Göran Holmquist – Bob Dylan på svenska : Bob Dylans betydelse för svensk musik & litteratur

Michael Gray – Song & Dance man III: The Art of Bob Dylan

David Dalton – Det är inte mig ni söker (Bokus,2, Adlibris,2)

Jean-Michel Guesdon & Philippe Margotin – Bob Dylan All the Songs

John Herdman – Voice without restraint: Bob Dylan’s Lyrics and their background (Bokus, Adlibris)

Anthony Scaduto – Bob Dylan: A Biography

Heinrich Detering – Bob Dylan (Bokus, Adlibris)

Robert Santelli – Bob Dylan Klippbok 1956-1966

 

Tyvärr säljs inte allt i butikerna längre. Tipset är att söka på Bokbörsen eller Tradera.


Bob Dylan tilldelas nobelpriset i litteratur

Idag tilldelades Bob Dylan nobelpriset i litteratur. Som en ständig Dylan-lyssnare (och läsare) kunde jag inte låta bli att jubla. Kommer bjuda på några recensioner längre fram. Men tills dess…

Här kommer några tips på låtar (med citat), utan inbördes ordning, som inte är ”Blowin in the wind” eller ”The times are a changing:

 

Emotionally Yours
(från ”Empire Burlesque”, 1985)

”I could be dreaming but I keep believing you’re the one I’m living for
And I will always be emotionally yours.
It’s like my whole life never happened
When I see you, it’s if I never had a thought
I know this dream, it might be crazy
But it’s the only one I’ve got.”

 

Like a rolling stone
(från ”Highway 61 Revisited”, 1965)

”You said you’d never compromise 
With the mystery tramp, and now you realize
He ain’t selling any alibis
And as you look into the vacuum of his eyes 
And say, ”Do you want to make a deal?”
How does it feel?”

 

Workingman’s Blues #2
(från ”Modern Times”, 2006)

”There’s an evening haze settling over town 
Starlight by the edge of the creek 
The buying power of the proletariat’s gone down 
Money’s getting shallow and weak 
Well, the place I love best is a sweet memory 
It’s a new path that we trod 
They say low wages are a reality 
If we want to compete abroad”

 

Cross the Green Mountain

”A letter to mother
Came today
Gunshot wound to the breast
Is what it did say
But he’ll be better soon
He’s in a hospital bed
But he’ll never be better
He’s already dead”

 

Not Dark Yet
(från ”Time Out of Mind”, 1997)

”I was born here and I’ll die here against my will
I know it looks like I’m movin’ but I’m standin’ still
Every nerve in my body is so naked and numb
I can’t even remember what it was I came here to get away from
Don’t even hear the murmur of a prayer
It’s not dark yet but it’s gettin’ there.”

 

Sad Eyed Lady of the Lowlands
(från ”Blonde on blonde”, 1966)

”With your mercury mouth in the missionary times
And your eyes like smoke and your prayers like rhymes
And your silver cross, and your voice like chimes
Oh, who among them do they think could bury you?”

 

I want you
(från ”Blonde on blonde”, 1966)

”The guilty undertaker sighs
The lonesome organ grinder cries
The silver saxophones say I should refuse you
The cracked bells and washed-out horns
Blow into my face with scorn
But it’s not that way
I wasn’t born to lose you

I want you, I want you
I want you so bad”


 

Av Bob Dylan finns att köpa:

Memoarer Vol 1: Bokus, Adlibris
Tarantula (svenska): Bokus, Adlibris

Tarantula (engelska): Bokus, Adlibris
Chronicles Vol 1: Bokus, Adlibris

The Lyrics Since 1962: Bokus, Bokus2, Adlibris

The Lyrics 1962-2001: Adlibris,


”Det är en hemsk värld vi lever i” – om Zinkpojkar av Svetlana Aleksijevitj

bok_aleksijevitj4_hr-669x1024Författare: Svetlana Aleksijevitj
Titel: Zinkpojkar (orig. Tsinkovye malchiki)
År: 1991
Läst utgåva: Ersatz, 2014, övers. Hans Björkegren

Det är en hemsk värld vi lever i. Jag skulle vilja citera hela boken. Varenda stavelse. Varenda bokstav. Alla meningsfulla ord om vad som är det meningslösa kriget. Melankoli och elände. Formulera alla känslor av hopplöshet och desperation som kryper in under skinnet och vägrar lämna. Krig sliter sönder människor både psykiskt och fysiskt. Du behöver inte ens vara delaktigt i krigets obönhörliga grymhet för att slitas sönder. Din dotter, din son, din mamma, din pappa, din släkting, din bästa vän, människan som du möter varje dag. Din partner. Den människan som du tänkt spendera resten av ditt liv med. Allt slits sönder.

Den heroiska idolbilden av den sovjetiska evighetssoldaten som reser ned till Afghanistan för att plantera vänskapsalléer i Kabul slits sönder. Medaljbeprydda soldater som kommer hem till luftslott och än mer elände. Jag tänker på soldaten som hellre säger att benet blivit förorsakat i en fylleolycka än av en mina i det heroiska kriget. Läkare som inte kan operera sårade och döende eftersom utrustningen är obsolet. Kroppsdelar, hjärnsubstans, amputationer, lemlästade människor. Panik och hysteri. Det finns ingenting som är heroiskt med krig. Allt slits sönder.

Kvar står långa rader av zinkkistor. Undangömda på flygplatsen medan propagandamaskinen utlyser seger för den röda revolutionen. ”Allt var förgäves”, konstaterar en major i Svetlana Aleksijevitjs Zinkpojkar. ”Sätt upp minnesplanscher på gravarna, rista i stenarna att allt var förgäves”.

Det finns ingen skönhet i krig. Det finns ingenting vackert. Bara elände. Från början till slut. Zinkpojkar befäster detta elände i form av en kör av röster. Vittnesmål som Svetlana Aleksijevitj har samlat under flera år. Zinkpojkar är ett tidsdokument som alltid kommer att vara aktuellt så länge det finns krig. På så sätt är Zinkpojkar tidlös. Insikten av detta får mig att rysa av obehag och återigen betona att vi lever i en hemsk värld.

Allt slits sönder.

 


Zinkpojkar går att köpa från bland annat:
Adlibris, Bokus, Cdon

Och som E-bok:
Bokus, Adlibris, Cdon

 

Andra verk av Svetlana Aleksijevitj:

Kriget har inget kvinnligt ansikte : adlibris,2,3bokus,
Tiden second hand : adlibris1,2,3 bokus,2 
De sista vittnena : adlibris,2 bokus,2,
Bön för Tjernobyl : adlibris,2 bokus,2,


Harold Pinter saknas fortfarande i Sverige… För att inte tala om Slawomir Mrozek!

Låt mig få klargöra en sak innan jag sätter igång: Harold Pinter finns utgiven på svenska. Förlaget Ersatz gjorde en stor kulturgärning när ”Nio gånger Pinter” och ”Tolv gånger Pinter” publicerades 2005. Men sedan blev det tyst. Den planerade ”Fem gånger Pinter” (eller ”Åtta gånger Pinter”) verkar inte ha fått se dagens ljus och därmed ekar ett stort hål i Harold Pinters svenska utgivning.

Det saknas hela tio manus av nobelpristagaren på svenska: The Hothouse (1958), A Night Out (1959), Night School (1960), Tea Party (1964), The Basement (1966), Silence (1968), Old Times (1970), Betrayal (1978), Family Voices (1980), Victoria Station (1982) och Moonlight (1993). Lägg även till ett antal sketcher från revyer och andra sammanhang. Bland annat den melankoliska humorsketchen ”Apart from that” (2006) som handlar om hur svårtillgänglig kommunikationen mellan oss människor börjar att bli. Detta är mig veterligen det sista som nobelpristagaren Harold Pinter författade innan sin bortgång. Här framförd av Harold Pinter själv och Rupert Graves.

Den Svenska utgivningen av dramatik är i kris. Dramatik säljer inte och därför publicerar våra stora förlag väldigt sällan pjäser. Små förlag gör ofta förlust på att publicera dramatik och undviker så klart detta. Tack och lov finns platser som bibliotek där en del fortfarande finns tillgängligt via fjärrlån.

Men Harold Pinter finns publicerad. Ersatz bidrag till dramatikens Sverige är en behjärtansvärd insats. Men det är värre med Sławomir Mrożek. Tyvärr kan jag varken läsa eller tala polska. Tack och lov för det franska förlaget Noir Sur Blanc som publicerat hans samlade verk i en fransk utgåva (som för övrigt är mycket svår att få tag på i Sverige). Situationen är inte så att Mrozek aldrig översatts till svenska. Det finns fantastiska översättningar av bland annat Jerzy Sawka, Magdalena Pietruska, Nils Åke Nilsson, Lars Kleberg, Martin von Sweigberg. Men dessa manus kan du endast få tag på om du befinner dig i teatersfären eller betalar för fjärrlån. ”Kärlek på Krim” i översättning av Jerzy Sawka har jag dock inte lyckats få tag på.

Andra dramatiker som ligger i liknande situationer är: Dario Fo, Václav Havel, Edward Albee, Eugène Ionesco. För att nämna några ytterligare där samlade verk på svenska saknas. Några få av Anna och Carlo Barsottis fenomenala översättningar av Fo finns utgivna av Dialogos Förlag (”Gycklarens Teater”). Annars får man leta bland antikvariat efter ”Dario Fo x 4” (Bonniers, 1997) eller ”Tjuvar, lik och fala quinnor” (Bonniers, 1963). Att det än idag inte finns någon publicerad utgåva av Dario Fos ”Anarkisten som slängdes ut genom fönstret av en olyckshändelse” gör mig både frustrerad och illa till mods. Översättningen är redan färdig av Anna och Carlo Barsotti samt Hans Hellberg. Men det översatta manuset ligger hos Musikverket (tidigare Musik- och Teaterbiblioteket) och samlar damm i stället för att finnas lättillgänglig i bokhandeln.

Om jag hade fått min önskan beviljad hade jag mer än gärna, på mitt lilla förlag (Thot Förlag), publicerat Sławomir Mrożeks samlade verk men framförallt dramatik på svenska. Bokhandeln är fylld av prosa. Även en liten lyrikavdelning brukar finnas. Men dramatiken står i bortglömd i arkiv eller bibliotek. Det finns en brist på kommunikation mellan dramatik och den svenska läsaren. Vi börjar att bli väldigt svårtillgängliga för varandra.

Harold Pinter – Tolv gånger Pinter
Bokus, Adlibris,

Harold Pinter – Nio gånger Pinter
Bokus, Adlibris,

Dario Fo – Gycklarens teater
Bokus, Adlibris,


”Verkligheten kan aldrig bli mer än verkligheten” – om Nog nu av Wisława Szymborska

nognu

Författare: Wisława Szymborska
Titel: Nog nu (orig. Wystarczy)
År: 2012
Läst utgåva: Ellerströms, 2013, övers. Anders Bodegård

Verkligheten kan aldrig bli mer än verkligheten. Just därför kan verkligheten, under vissa stunder, kännas främmande men ändå så nära. Känslan kan verka obehaglig till en början, men det går att hantera situationen genom betraktelser och iakttagelser av tillvaron.

Nog nu blev Wisława Szymborskas sista publicerade verk under hennes livstid. Det är en ofärdig samling som saknar fem dikter som aldrig blev skrivna. Verkligheten kan ha fått sitt bokslut i och med Symborskas sista diktsamling och hela hennes författarskap. Som ett avsked är det ett värdigt avslut. Med sina fyrtio sidor är det en tunn liten samling. Men även det tunna kan bära på det djupaste innehållet.

Det går inte att ta miste om Szymborskas skarpa betraktelser av vardagliga händelser. Som i hennes iakttagelse av ett par som återser varandra med orden ”Äntligen! Äntligen!” i dikten ”På flygplatsen”. Båda påpälsade med vinterkläder men nakna inför varandra. Skarpsyntheten är så glasklar och har så pass varm ton av ironi att humorn förenar livets stora frågor i tillvarons små händelser. Hennes ironiska klang blir kanske mest tydligt i dikten ”Handen”:

Tjugosju stycken ben,
trettiofem stycken muskler,
cirka tvåtusen nervceller
i varje topp på våra fem fingrar.
Det räcker gott och väl
till att skriva ”Mein Kampf”
eller ”Nalle Puhs hörna”.

Verkligheten är alltid närvarande i hennes dikter, vare sig det handlar om någon som drömmer (”Nedsövd”) eller det faktum att det existerar kataloger över kataloger (”Ömsesidighet”). Men verkligheten finns till för att tänjas och blottläggas. Med Szymborskas erfarna hand ger hon perspektiv till verklighetens sanna ansikte. Det är som om hon synliggör det nakna och bräckliga i alla fasader.

Utgåvan innehåller ett personligt efterord av översättaren Anders Bodegård. Han berättar om ett besök hos Szymborska i oktober 2011 och hur titeln ”Wystarczy” (nu får det vara nog) fick förläggarna att skruva på sig . Tydligen lät hon endast två förlag publicera hennes poesi: A5 och Znak, för att gynna deras verksamhet. Porträttet av den åldrande poeten är både varmt och innehållsrikt.

Jag gillar kartor för att de ljuger.
För att de inte ger tillträde åt en påstridig sanning.
För att de storsint och med godmodig humor
breder ut åt mig på bordet en värld
som inte är av denna världen.

Diktsamlingens sista stycke, ur dikten ”Kartan”, summerar Szymborskas verklighet på ett tänkvärt sätt. ”En värld som inte är av denna världen”. De sista orden från en stor poet. Wisława Szymborska uttrycker verkligheten med sådan mänsklig närhet att verkligheten blir uthärdlig, trots att den kan verka främmande under vissa stunder.

 

 


Nog nu går att köpa från bland annat:
Adlibris, Bokus, Cdon

 

Andra verk av Wisława Szymborska:

Dikter 1945-2002 : adlibris, bokus, cdon
Aldrig två gånger : adlibris1,2, bokus, cdon
Här : adlibris, bokus, cdon
Ett kolon : adlibris, bokus
Bredvidläsning : cdon


”William från Tomas T.” : till minne av Tomas Tranströmer (1931-2015)

Det var sent nittiotal, millennieskiftet stod runt hörnet och VHS-kassetter var fortfarande något som kunde köpas i butikerna. På ett kassettband hade jag spelat in ett avsnitt av den tecknade satirserien South Park som jag tittade på utan mina föräldrars vetskap. I ett av avsnitten förklarade huvudpersonernas lärare haikudiktning: ”Okay, children, today we’re going to learn all about Japanese poems called haiku. A haiku is just like a normal American poem, except that it doesn’t rhyme, and it’s totally stupid.”. Det var förmodligen min första kontakt med den japanska versformen. Men satirserien fick mig faktiskt att fundera på vad detta ”haiku” var för något. Jag efterforskade i ämnet och till slut hamnade ”Sorgegondolen” (1996), av en författare som hette Tomas Tranströmer, i mina händer. Egentligen var jag kanske för ung för att förstå, blott elva år. Men inom mig hade Tranströmer, i en otroligt märklig kombination med South Park, sått en nyfikenhet och relation till haikudiktningen. Jag skrev mycket under denna period och jag märker hur tonfallet i mina egna ord ändras över tid. Tranströmers ord slog så pass kraftfullt att jag fick läsa i omgångar samtidigt som jag tog stor lärdom av texterna. Inte visste jag att delar av denna diktsamling var ett resultat av en hjärnblödning han drabbades av 1990. Idag får jag skylla på att min efterforskning i ämnet var bristfälligt.

IMG_0139

Tio år senare var jag inriktad på att skriva haiku och läste Tomas Tranströmer som aldrig förr. Det blev till en liten samling av hans utgivna böcker, allt från en förstautgåva av hans debut ”17 dikter” (1954) till hans memoarbok ”Minnena ser mig” (1993). Men det var nog hans sista diktsamling, ”Den Stora Gåtan” (2004), som blev den största inspirationen under hela skrivprocessen. Hans stämningsfulla mörker och dikternas minimalistiska form tilltalade mig. I enkelheten formar Tranströmer världar bortom allt annat, men känns så pass nära att jag känner lugn. Efter några års bearbetning kom till slut min haikusamling ”Mannen som fanns överallt” (2011). Även om vi inte kände varandra allt för mycket privat hade jag en del sporadisk kontakt med Tomas och hans fru Monica i brev. I födelsedagspresent skickade Tomas och Monica hans inspelningar av kompositioner för vänster hand (”Klangen säger att friheten finns”) och den fina lilla samlingen ”Tomas Tranströmers ungdomsdikter”. Den värme jag fick vittnar om Tomas och Monicas givmildhet och godhet, utan divalater eller högfärdighet. För vem är jag, att få någonting (ens uppmärksamhet) från Sveriges mest erkända författare? Det fanns en sådan ödmjuk ådra hos Tomas och Monica att ord knappt kan uttrycka min tacksamhet inför deras ord till mig. Albumet spelas ofta, hans pianospelande är lika tidlöst som hans ord och tål att upptäckas av flera. Jag delar Tomas intresse för musik och är själv utbildad klassisk pianist. När jag läser och lyssnar till Tomas känner jag klanger och toner, ordens puls och meningarnas rytmik. Dikterna erinrar om kompositioner i klass med Bach eller Beethoven. Han tog sig tid att signera några av sina böcker till mig, han signerade med ”William från Tomas T.”.

IMG_0137

Så kom dagen. Jag bodde i Örebro och studerade på universitetet. Min handledare var helt ointresserad av nobelpriset i litteratur och hade bokat möte med mig exakt klockan ett. Lösningen blev att pappa fick skicka SMS med uppdateringar om vad som hände i Börssalen när Peter Englund klev ut genom dörren. Några minuter innan rapporterade pappa att pristagaren var den serbiska författaren Dobrica Ćosić. Jag lade ifrån mig telefonen och gick in till min handledare som satt bakåtlutad med fötterna på bordet. När jag återvände till verkligheten såg jag att pappa hade skickat ett ytterligare SMS-meddelande: ”Det blev Tranan!”. Till en början förstod jag inte vad pappa menade, det var ju Ćosić som skulle tilldelas nobelpriset i litteratur. Det visade sig att en förfalskad hemsida hade läckt ut och nobelpriset tilldelades Tomas. Jag jublade i universitetets korridorer. Några juridikstuderande tittade snett mot mig. Jag tog första tåget hem till Borlänge. Det här måste firas nära min familj. Inte för att Svenska Akademien hade utsett Tomas utan för att Tomas var Tomas.

Så sent som i veckan läste jag ”Den Stora Gåtan” och ”Sorgegondolen”. Jag vet inte vilken gång i ordningen, jag har tappat räkningen. Orden slår mig lika kraftfullt som för sexton år sedan, om än med mer förståelse och analys. Skulle jag försöka mig på en ödmjuk gissning så kommer orden, om ytterligare sexton år när jag fyller fyrtiotre, slå mig lika kraftfullt.

Jag har förmodligen tappat bort VHS-kassetterna med mina smyginspelningar av South Park. Men trots att tider passerar så tonar Tomas klanger aldrig ut.

Vila i frid Tomas.

IMG_0136

 

 


 

Skaffa Tranströmers böcker:

Dikter och prosa 1954-2004 : bokus, adlibris
Samlade dikter och prosa 1954-2004 : bokus, adlibris,
Haikudikter = Haiku poems = Paiju : bokus, adlibris,
Samlade dikter 1954-1996 : bokus, adlibris,

Tomas Tranströmers ungdomsdikter : adlibris

Minnena ser mig : bokus, adlibris,
Den stora gåtan : bokus , adlibris
Sorgegondolen : bokus , adlibris,

Tomas Tranströmer läser 82 dikter ur 10 böcker 1954-1996 : bokus, adlibris,’

The Half-finished Heaven – The Best Poems of Tomas Transtromer : bokus, adlibris,


”De allra flesta av oss bär med oss någon form av mörker” om Steg på vägen av Gunnel Vallquist

stegpavagen

Författare: Gunnel Vallquist
Titel: Steg på vägen
År: 1983
Läst utgåva: Bonniers, 1983

De allra flesta av oss bär med oss någon form av mörker. Det behöver inte ha orsakats av någon traumatisk upplevelse utan ha andra förklaringsmodeller inom metafysiska och filosofiska tankegångar. Det är säkert en del av oss som dagligen funderar på varför vi existerar, eller varför just jag existerar. Varför jag existerar här, nu, tillsammans med just dessa personer. Varför sker just denna händelse och inte någon annan. Är ogenomträngliga frågor onödiga att ställa eller är det en del av livet? Gunnel Vallqust skriver i den inledande texten att:

Vi lever i ett spänningsfält: å ena sidan det rationella – bevisbara – förnuftiga, å andra sidan det irrationella – obevisbara – intuitiva. Spänningsfältet är verkligheten – ingendera av polerna kan upphävas, bortresoneras eller förnekas.

Gunnel Vallquists författarskap är mångfacetterad med bland annat genomträngande kunskap om teologiska frågor och funderingar. Förutom att vara en skarpsynt essayist (med samlingar som Något att leva för, 1956, Följeslagare, 1975 och Sökare och siare, 1982) så är kanske hennes största litterära gärning en komplett svensk översättning av Marcel Prousts romansvit På spaning efter den tid som flytt (À la recherche du temps perdu). 1982 invaldes Gunnel Vallquist i Svenska Akademien. Några av hennes senast publicerade verk torde vara Vad väntar vi egentligen på? (2002), Texter i Urval (2008) samt Herre låt mig få brinna (2009).

Steg på vägen, från 1983, är en samling med korta haikudikter, längre dikter och några prosastycken. Vallquist skriver tänkvärt med ett erfaret tonfall som känns läkande i all sin självklarhet. ”Skräcken för att mista allt består så länge man klamrar sig fast vid något : vid det som glider en ur händerna eller vid det som står en åter efter varje förlust.

Hennes ord blir inte till en påtvingande pekpinne utan känns alltid som stämningsfulla klanger i både kärlekens ljus och mörker. För Vallquist vågar ta på det mörka och göra det nåbart. I ett ”test” frågar hon oss om vi gläds över de fem tulpanlökar som blommar eller förargas över tulpanlökarna som inte blommade. Lekfullheten blir slående i allvarets mörker. I en annan text förklarar hon att ”den kortaste, rakaste vägen till mänsklig fullhet och mognad kan gå genom en annan människa”. Längtan efter tillhörighet blir hanterbar, likaledes förståelsen för gemenskapens misslyckande.

Även om Gunnel Vallquist inte ger mig svar på livets mening så skänker hon mig lugn under läsningen. Tankarna svävar inte iväg på existentiella irrvägar utan blir fokuserade på nuet. Detta infinnande lugn kan vara rätt steg på vägen mot en varaktig sinnesro där svar på sökandets ogenomträngliga frågor existerar.

”Ett sista vingslag
och du vilar på vinden
i tyngdlös trygghet”

 


Steg på vägen finns tyvärr inte att köpa i bokhandeln, men se gärna på antikvariat eller bokborsen.se.

Andra böcker av Gunnel Vallquist
Morgon och afton : bokus, adlibris
Till dess dagen gryr : bokus, adlibris
Dagbok från Rom : Andra vatikankonciliet : bokus, adlibris

 

För den som är intresserad av Gunnel Vallquists översättning av På spaning efter den tid som flytt:

Swanns värld : bokus1,2,3 adlibris
I skuggan av unga flickor i blom : bokus1,2,3 adlibris,2
Kring Guermantes : bokus1,2,3 adlibris,2
Sodom och Gomorra : bokus1,2,3 adlibris
Den fångna : bokus1,2,3 adlibris
Rymmerskan : bokus1,2,3adlibris,2
Den återfunna tiden : bokus1,2,3 adlibris
Resuméer och register : bokus1,2,3 adlibris,2
1-7: Samling med resuméer och register : bokus

 


Bokrea 2015: Boktips

Snart är det dags att slå upp portarna till årets bokrea. Denna årliga högtid ska självfallet uppmärksammas. Köp böcker till dig själv eller ge bort i present. Få fler människor att läsa och vandra runt i litteraturens enastående värld.

Men det är inte enkelt att navigera bland nätbutikernas alla erbjudanden. Så jag har försökt skriva en liten oskyldig lista med några rekommenderade titlar. Har ni några egna tips från årets bokrea? Skriv gärna en kommentar.


”Jag ska minnas och fortsätta berätta” – om Emerich är mitt namn av Emerich Roth

emerich

Författare: Emerich Roth
Titel: Emerich är mitt namn : hatet, förnedringen, kärleken
År: 2005
Läst utgåva: Carlsson Bokförlag, 2005

Emerich Roth är en av få förintelseöverlevare som fortfarande reser runt i Sverige och outtröttligt föreläser om sina hemska upplevelser under nazisternas grymma styre.

För sjuttio år och tre veckor sedan befriades Auschwitz-Birkenau från nazisternas våld. Ett kombinerat koncentrations- och förintelseläger som Emerich Roth tvingades leva i under några hemska månader, innan han flyttades till ett ytterligare läger. Hans vittnesskildring berör så djupt att jag lider när jag läser vad han har fått utstå. Under flera perioder måste jag lämna i från mig boken för att ägna mig åt någonting muntrare. Under dessa mellanperioder inser jag hur lyckligt lottad jag är att vara vid liv och framför allt: att jag ändå lever ett bedrägligt liv.

”Den kö av tålmodiga människor, som utan att knota marscherade upp mot gaskamrar och krematorier, kunde möjligen genom den täta, gulaktiga röken och den sötaktiga stanken förstå att allt inte stod rätt till. Några av de svagaste fick till och med skjuts med något som de trodde var Röda Kors-ambulanser. Allt för att inte skapa panik.

Marschen mot gaskamrarna gick över välkrattade grusgångar. Kring dem fanns rabatter, fyllda av vackra blommor. Gaskamrarna doldes av buskage, kanske hade man hämtat inspiration från de många och populära brunnsorter som finns i området. Idyllen var en maskering av dödsfabriken.”

Att kunna beskriva den hemska och ofattbara grymheten med ord är nästan oförståeligt för en som inte har upplevt det själv. Men Emerich Roth lyckas klä av ondskan och göra den förståelig för oss som lyckligtvis inte upplevt något liknande Därför fyller vittneslitteraturen ett tomt hål som kommer uppstå när den sista överlevaren gått bort.

I ett brev till mig skriver Emerich Roth att jag ska minnas och fortsätta berätta. Det är en av få gånger någon har sagt till mig att jag ska fortsätta berätta om någonting eftersom min röst kommer bli viktig. Jag slås av tanken att även jag som berättare har ett ansvar för att det kollektiva minnet aldrig ska glömma sin historia. För en dag så kommer inte Emerich Roth att finnas kvar, en dag så kommer ingen som överlevde förintelsen att finnas kvar och en dag så kommer inte jag att finnas kvar. Generationer kommer och generationer lämnar, det är en del av livet. Men vår historia kan inte ändras. Därför är det Emerich Roth berättar en viktig, men hemsk, nödvändighet så att förintelsen inte förpassas till en historisk kuriositet.

”Ingen människa är född till att hata och förgöra andra människor. Ett nyfött barn är som ett tomt kärl, som kan fyllas med kärlek eller hat.”

Nyligen prisades Emerich Roth med ”Svenska Hjältars Livsgärning” för sin gedigna kamp mot våld och rasism genom föreläsningar och Emerichfonden. Han hjälper ungdomar ut ur hat och tillbaka in i samhället. Jag kan inte känna nog med tacksamhet till mina föräldrar som uppfostrat mig med kärlek i en stabil uppväxtmiljö. Mamma har själv fått stå ut med ofattbara hemskheter och ondskans grymhet i Chile under Pinochets militärjunta och diktatur. Hon har alltid fyllt mig med kärlek. Idag är hon lärare på en högstadieskola och fyller sina elever med kärlek. Både Roth och mamma inser skolans ansvar att bekämpa våld, hat och främlingsfientlighet med information, engagemang och medmänsklighet och inte med ytterligare hat.

Överlevaren Peter Avram Zuckerman och flera med honom beskrev nazisternas koncentrationsläger som ”helvetet på Jorden”. Dessa läger existerade för över sjuttio år sedan. Emerich Roth överlevde fem av nazisternas läger. Idag existerar det cirka sexton koncentrationsläger i Demokratiska Folkrepubliken Korea, vilka beskrivs av Amnesty International som ”helvetet på Jorden”. Det är tål att tänka på.

 

Länk till: Emerichfonden
Länk till: Vägen ut ur hatet

Köp Emerich Roth – Emerich är mitt namn
Adlibris1, Bokus1, Cdon1,

 

 

Rekommenderad läsning

 Vittnesskildringar från Nazitysklands koncentrationsläger

Héidi Fried – Skärvor av ett liv
Bokus1,2, Adlibris1, Cdon1,

Köp Sioma Zubicky – Med förintelsen i bagaget:
Bokus1,2,3,4, Adlibris1,2,3,4, Cdon1,2,3,4

Primo Levi – Tre böcker: Är detta en människa / Fristen / De förlorade och de räddade
Bokus1, Adlibris1, Cdon1,

Imre Kertész – Mannen utan öde
Bokus1, Adlbris1,2, Cdon1,

Elie Wiesel – Night
Bokus1,2,3,4,5, Adlibris1,

 

 Om Nordkoreanska fångläger

Blaine Harden – ”Flykten från Läger 14”
Bokus1,2, Adlibris1,2,3, Cdon1,2,

Pierre Rigoulot  & Chol-Hwan Kang – ”The Aquariums of Pyongyang”

Bokus1,2,3,4, Adlibris1,2,3,4,


”Vittnesskildringarna försvinner inte med vittnena” – om Med förintelsen i bagaget av Sioma Zubicky

sioma2

Författare: Sioma Zubicky
Titel: Med förintelsen i bagaget
År: 1997
Läst utgåva: Bonnier Carlsen, 1998 (med förord av Vibeke Olsson & intervjuer av Lilian Edwall)

Med anledning av Förintelsens minnesdag den 27:e januari plockade jag fram denna bok, som jag inte har läst på flera år. Jag skulle få träffa Sioma Zubicky en gång i mitt liv. Han var ute på en resa i Sverige där han berättade för högstadieungdomar om hans liv och upplevelser i koncentrationslägret Auschwitz. Efter hans gripande livsberättelse lyckades jag få tala med honom ensam. Redan vid fjorton års ålder var jag fäst vid komiker som Bröderna Marx och Charlie Chaplin. Jag ville ta tillfället i akt och prata om Charlie Chaplins film ”Diktatorn” med Sioma. Han verkade förvånad och glad över mina frågor angående kopplingen mellan Chaplin och Hitler. Vi satt och pratade scen för scen. Jag minns att hans favoritscen var när diktatorn och karikatyren av Mussolini, Napolini, satt hos barberaren och tävlade om vem som kunde sitta högst upp på stolen. Min favoritscen var när diktatorn dansar med en jordglob i takt till Richard Wagners preludium ur Lohengrin, Akt 1.

Siomas anledning till att just barberarscenen var hans favorit, förutom att den var väldigt rolig, handlade om att visade på den maktgalna hunger och tankesätt som fanns hos Hitler och diktatorer världen över. Störst, bäst och vackrast. Min anledning var handlade om två saker: musiken och symboliken. Jag har alltid varit svag för klassisk musik. Några år tidigare hade jag fått tre skivor med klassisk musik från mamma och pappa. Jag har fortfarande skivorna kvar i min ägo men alla tre är så pass sönderspelade att ingen musik kan höras. Men även den symboliska handlingen gjorde ett stort intryck på mig. Innan denna danse macabre tar vid säger Chaplin ”Aut Ceasar, aut nullis”, som förmodligen är en parodisk replik till det latinska talesättet ”Aut Caesar, aut nihil” (”Antingen Caesar eller ingenting”). Det slog oss att vi talade om samma saker. Diktatorns fåfänga, outtömliga hunger för dominans och makt men samtidigt vanföreställningar av verkligheten.

Jag fick ett signerat exemplar av Siomas bok ”Med förintelsen i bagaget”. Det är svårt att skriva någonting om en bok vilken beskriver ett livsöde som fått utstå en sådan ofattbar grymhet. I bokens inledande kapitel får vi träffa en ung Sioma som lever ett liv i cirkusmiljö och som xylofonspelare i Berlin. Familjen tvingas fly till Tjeckoslovakien, Schweiz och slutligen Paris. Men grymheterna som händer sedan, från tågfärden till friheten, är en så pass stark läsupplevelse att jag tänker låta boken tala för sig själv.

”Min mor och min bror stod längre bort i en grupp med huvudsakligen äldre, handikappade, mördar och barn. Väntande lastbilar som gått på tomgång brummade iväg. Jag såg hur min mor och min bror föstes in i en av lastbilarna och tänkte: Skönt att de slipper gå till fots.
Det var det sista jag såg av min mor…
Det var det sista jag såg av min bror…
– Rör på dig! var det sista de hörde mig säga…”

”Med förintelsen i bagaget” (och andra vittnesskildringar) är viktiga dokument för att förstå vår världshistoria. I tider där unga historierevisionister frodas och ålderstigna vittnen blir allt färre fyller dessa vittnesskildringar en viktig funktion för hela mänskligheten. Vi måste lära oss av vår historia så att liknande grymheter aldrig kan ske igen. Ändå sker det, gång på gång efter andra världskrigets slut. Folkmordet i Rwanda. Gulag-lägren i Sovjetunionen. Dagens fångläger i Nordkorea och så vidare. Men arbetet om att skildra händelserna är aldrig förgäves. Vi måste fortsätta informera och föreläsa. Generation efter generation.

Vittnesskildringarna försvinner inte med vittnena. De finns bevarade i arkiv som Yad Vashem och i utgivna böcker. Sioma skriver i boken att: ”När vi inte längre finns förändras ingenting rent historiskt. Alla fakta finns tillgängliga för den som söker kunskap och sanning”.

Jag skulle gärna frågat Sioma om han minns den där gången då han tog sig tid för att sitta med en fjortonåring i Borlänge och samtala entusiastiskt om Charlie Chaplins ”Diktatorn”. Men jag skulle endast få träffa honom en gång i mitt liv. Sioma Zubicky gick bort den 31:a augusti 2014.

 

Köp ”Med förintelsen i bagaget”:
Bokus1,2,3,4, Adlibris1,2,3,4, Cdon1,2,3,4

 

Rekommenderad läsning

 Vittnesskildringar från Nazitysklands koncentrationsläger

Emerich Roth – ”Emerich är mitt namn”
Bokus1, Adlibris1, Cdon1,

Héidi Fried – Skärvor av ett liv
Bokus1,2, Adlibris1, Cdon1,

Primo Levi – Tre böcker: Är detta en människa / Fristen / De förlorade och de räddade
Bokus1, Adlibris1, Cdon1,

Imre Kertész – ”Mannen utan öde”
Bokus1, Adlbris1,2, Cdon1,

Elie Wiesel – Night
Bokus1,2,3,4,5, Adlibris1,

 

 Om Nordkoreanska fångläger

Blaine Harden – ”Flykten från Läger 14”
Bokus1,2, Adlibris1,2,3, Cdon1,2,

 

Pierre Rigoulot  & Chol-Hwan Kang – ”The Aquariums of Pyongyang”

Bokus1,2,3,4, Adlibris1,2,3,4,