Kategoriarkiv: Filosofi

Christopher Hitchens 1949-2011



(1949-2011)

En av mina stora favoriter och även inspiratörer har gått ur tiden: anti-teisten och ateisten Christopher Hitchens efter en tids sjukdom (strupcancer).

Jag äger alla Hitchens böcker, storsäljaren ”God is not Great” är en helt fantastisk läsupplevelse. Hitchens texter är den som fått mig att studera religionsvetenskap närmare på akademisk nivå. En torr brittisk humorist (eg. journalist och författare) och provokatör av rang men med sylvassa argument och storslagen debatteknik, som inte tvekade att debattera mot förtryckare inom religionen, han vågade säga som det var utan att ta genvägar. Det är beundransvärt hur mycket han vågade ställa sig mot förtryck och kämpa för samhällets bästa.

Det är en stor förlust för oss som står bakom kampen för folkbildning och mot religioners förtryck.

Hos mig är saknaden redan stor. En stor tänkare har gått ur tiden.

That which can be asserted without evidence, can be dismissed without evidence.”
― Christopher Hitchens

To terrify children with the image of hell, to consider women an inferior creation—is that good for the world?
― Christopher Hitchens

SvD bör för övrigt skämmas över den helt värdelösa artikeln av Karin Thurfjell, vilken skymf.

SvD1,2,
Svt1,


Överlevde vi just domedagen?


… man kan ju fundera. Enligt den kristna radioprofilen Harold Camping så skulle domedagen inträffa igår, men jag kände då ingenting. Detta är inte första gången Camping har fel i sina spådomar, mest uppmärksammat är väl kanske hans utspel om domedagens inträffande 21 maj; sedan ändrade han datum till 22a oktober… Men vad jag vet så har ingenting hänt… Har ni känt något? Det mest intressanta blir väl att höra Campings ursäkt denna gång…

Detta tjat om domedagen och att överleva får mig att tänka på en oerhört kort novell av Fredrick Brown, med namnet ”Knock”:
”The last man on Earth sat alone in a room. There was a knock on the door…”

Om ni vill läsa vidare om Harold Campings dumheter och tokerier så har han publicerat några böcker; bl.a. ”1994?” ”Time Has an End: A Biblical History of the World 11,013 B.C. – 2011 A.D.” och ”Adam When? A Biblical Solution to the Timetable of Mankind”


Strävan efter ett självdestruktivit beteende?


Det slår mig att flera kända musiker, artister, skådespelare är självdestruktiva till max. Det är tragiskt att droger och alkohol får ta död på storheter; då, var det Marilyn Monroe, Jim Morrisson, Kurt Cobain m.fl. nyss var det Heath Ledger och Jeff Conaway, snart kanske det är Amy Winehouse och Pete Doherty. Finns det något samband med att vara känd musiker och självdestruktivitet? Empiriska bevis finns så klart, det är bara att slå upp dagens tidning där Ryan Dunn förmodas ha kört rattfull och dött i en bilkrasch. Men att vara självdestruktiv, köra rattfull och så vidare är ingenting som är exklusivt för kändisar. Även average Joe och Medelsvenssons kan vara självdestruktiva, men dessa blir inte lika uppmärksammade.

Min fråga är; vad är det som leder till ett självdestruktivit beteende? Svaret blir oftast: depression och ångest; vilket inte är en helt omöjlig gissning. Men är man självdestruktiv för att man är trött på att leva eller just för att man vill leva?

Vissa verkar dock leva vidare mot alla odds; jag tänker på kändisar som Keith Richards, Ozzy Osbourne och främst Shane McGowan (som inte verkat vara nykter en endast dag i sitt 53-åriga liv). Nyligen så gjorde Amy Winehouse en uppmärksammad spelning i Serbien där hon mumlade fram texter och sjöng knappt klart låtarna. Av filmer som finns på youtube är det nog konserten hennes värsta. Hur länge kan man få bete sig så här på scenen innan publiken tröttnar? The Rolling Stones-Keith, Ozzy och Shane/The Pogues har fått fortsätta men är dagens artister av samma skrot och korn som legenderna?

Varför vill man sträva efter att vara en nedknarkad mumlande storstjärna som åker in och ut från rehab och fängelset? Speciellt när man kan leva på det man bör älska mest som artist: få spela sin musik.

Af1,2,3,4,5
Ex1,2,3,4,5,6
SvD1,2,3,
Dn1,2,


Besatt av tid

Nej ni behöver inte vara oroliga, det kommer med all sannolikhet inte hända någonting. Domedagsprofeter har funnits i alla tider och statistiken talar inte till deras fördel. På tapeten just nu är Harold Camping som förutspår att joden ska gå under på lördag eftetersom det, enligt hans egen uträkning, är 7000 år sedan Noak reste iväg med arken i Bibeln. Denne Harold Camping gav tidigare ut en bok 1992 med namnet ”1994?” där han förutspår domedagen till september 1994; han skyllde på en felräkning, vem säger att han inte kan ha räknat fel även denna gång? Jag förstår inte riktigt hans uträkning… Siffran 5 står för ”försoning”, siffran 10 är ”fullkomlighet” och siffran 17 är ”himlen”, menar Camping. Hur har han fått fram dessa siffror?

Men i rättvisans namn så är det inte bara Camping som försökt förutspå domedagen. Det finns flera…
Är det verkligen relevant att få veta när jorden ska gå under? Det verkar nästan finnas en besatthet hos vissa personer om att kunna ”veta tid”. Otaliga test finns på internet som ska förutsäga din dödsdag, domedagsprofetior finns det tusentals av, nedräkningar till 21:a december 2012 osv. Det verkar som om tid har en dragkraft hos en viss typ av människor. För mig är den stora frågan: varför? Varför är tid ett sådant fascinerande fenomen? Förklaringen av tid som något mer greppbart är ju skapad av människor genom klockor, kalendrar, hur många timmar det ska vara på en dag, datum osv. men tiden som existens är inte lika greppbart. För mig som bl.a. är företagsekonomisk akademiker så kan jag ju även se att tid, datum, kalendrar osv. fungerar som ett verktyg för organisation och struktur, är det därför våra förklaringar och uppfattningar av tid skapades? Är det för att tid är något icke-greppbart, intangibelt, som gjort att människan måste kunna förklara och förstå genom andra medel? Kanske är det någon form av girighet; det räcker inte med att bara leva och vara utan man vill veta mer, man vill veta varför och vilken mening det finns för sin egen existens. Tänk så finns det ingen mening, tänk så upplever vi tiden fel; gör det att även alla dessa domedagsuträkningar kommer vara fel? Jag påstår inte att jag själv är mycket bättre då jag själv fascineras av åldrande och långlevnad.

Intressant är såklart att Camping är kristen och tror på Bibeln. Gäller då inte dessa små citat ur nämnda bok:
(Matteus 24:36) ”Men om den dagen och den stunden vet ingen något, icke ens änglarna i himmelen, ingen utom Fadern allena.
(Lukas 21:8) ”Han svarade: ”Sen till, att I icke bliven förvillade. Ty många skola komma under mitt namn och säga: ‘Det är jag’ och: ‘Tiden är nära’. Men följen dem icke.

Nu är jag själv inte troende, men det är intressant att någon som kan, på dagen, peka ut när den yttersta domen ska ske genom att använda Bibeln som källa inte noterar när samma källa säger att det endast är Gud som vet.

Af1,2,3
Dn1,

Exp1,2,3
Svd1,


Jag finns på bibliotek!

Det är en liten speciell känsla när man ser sina egna verk vara tillgänglig för allmänheten (min musik förut på Itunes och Spotify) och nu även mitt litterära verk: ”Mannen som fanns överallt”. På något sätt sä känns det som om det är detta jag är ute efter. Det handlar inte om pengar; om det hade handlat om att tjäna pengar hade jag aldrig ens försökt inom musik- eller litteraturbranschen. Istället handlar det om att göra det man älskar och om att nå ut till så många som möjligt. Det handlar kanske inte om att försöka propagera för sitt budskap eftersom budskap i lyrik kan vara så extremt subjektiva och vem är jag att stå med en pekpinne och förklara vad min egen lyrik har för budskap.

Rädsla för sömnen
Jag låtsas sova
Sanningens atoll

Jag vet exakt vad jag känner för denna haikudikt (som finns med i ”Mannen som fanns överallt”), men det säger egentligen ingenting om hur en annan individ skulle tolka den. Just detta är så fantastisk med lyrik, det finns så många spår som blir rätt för den som läser oavsett författarens intention; vilket också bidrar till lyrikens komplexitet.

Inte nog med att lyriksamlingen finns att köpa på bl.a. Bokia och Bokus så finns den nu även att låna på bibliotek! Först ut är Kungliga Biblioteket, Lunds universitetsbibliotek (som kräver pliktex.) och Faluns Stadsbibliotek. Men fler är på G så håll utkik…


Den bäste mentalisten?

Jag var in i en bokhandel idag och fick syn på en bok som kallades för ”The Secret”; tydligen var det någon fluga 2006 och nu har återuppföljaren kommit. Boken har jag inte läst och den står inte på min ”att-läsa” lista heller. Men det som fascinerade mig lite var böckerna som låg bredvid (och då menar jag inte den obligatoriska ”The Game” av N.Strauss): Henrik Fexeus böcker om hur man ”läser” andras tankar och styr folk (namnen på böckerna är bl.a. ”Konsten att läsa tankar” och ”När du gör som jag vill”). Det fick mig att reflektera över hur många som ska läsa om attraktionsspelet, kroppsspråk, coldreading och allt vad det heter, bara för att försöka vinna något slags mentalt spel. Jag vill påpeka att detta är inget elakt mot Fexeus, han är säkert jättebra på det han gör. Men det fanns ett scenario som fick mig att fundera lite. Det finns ju ett mål med att man vill kunna styra tankar och känslor, jag tänker inte gå in närmare på människans grader av dominans och underkastelse, men ändå. Det finns ju ett mål till varför man vill lära sig det: att bli den bäste. Men om alla springer runt och försöker styra andras tankar och tänker själv på att man ska styra dennes tankar… om alla gör det… och om alla vill vara bäst… Blir det så att det är den som inte tänker alls, som är bäst?


Despoterna skall försvinna… men vissa är tydligen mer prioriterade än andra…

Gaddafi ligger bra risigt till nu när NATO/FN ska blanda sig in i ett, vad jag skulle kalla för, inbördeskrig. Jag har svårt att se alla beväpnade rebeller som demonstranter för demokrati. De väpnade rebellerna tror jag består till stor del av klaner (som ni vet är Libyen uppdelat i flera olika klaner) som i all tid varit mot Gaddafi och därför nu ser sin chans att få bort honom. Även Al Qaida är ju Gaddafis fiende nr 1 och det skulle inte förvåna mig om delar av Al Qaidas nordafrikadivision är bland de väpnade rebellerna. Jag tror att NATO/FN har tagit ett för hastigt beslut, hur konstigt det än låter, noterbart är att länder som Ryssland och Kina lade ned sina röster och därmed inte ställer sig helt bakom reformen (även USA hade ju en del frågetecken innan de röstade ja).

Jag kan inte på någo sätt påstå att Gaddafi är någon vettig despot och diktator (och jag står absolut inte på hans sida), men att NATO/FN ska ställa sig på någons sida i ett inbördeskrig tycker jag är lite suspekt speciellt när jag tror att rebellernas mål inte är demokrati utan fördelar för vissa klaner som finns i landet. Sedan är det väl lite suspekt att NATO/FN inte gör någonting åt upproren i Bahrein eller Jemen, där regimerna gått hårt åt fredliga och obeväpnade demonstranter; om jag förstått situationen rätt så har Saudiarabiens militär gått in i Bahrein för att hjälpa regimen. Det är skamligt att NATO/FN lägger allt sitt fokus på Libyen och riskerar ett nytt Kosovo/Afghanistan/Irak när det är nära ett folkmord i Jemen och Bahrein.


(Despoter hela högen som attackerar sin befolkning… men ändå är det bara en som NATO ska ta hand om medan de andra två får härja fritt och då har jag inte ens dragit in andra despoter som förtrycker sitt folk runt om i världen, som Kim Jong-Il eller inbördeskrig som i Elfenbenskusten)

Af1, 2,3,4,5,6
Dn1,2,3,4,5
SvD1,2,3,4,5,6