Kategoriarkiv: Allmänt svammel

Nästa bok utspelar sig i ett svårt sargat Borlänge

Jag håller på att arbeta med min kommande kortroman. Arbetstiteln är ”När solen steg upp två gånger över Karantänzon-4” och den utspelar sig i ett framtida Borlänge, min fantastiska hemstad. Det är ingen trevlig bok som ligger och småputtrar med glädjeämnen eller thrillerartad deckarspänning utan en framtidsdystopi med melankoliskt elände. Världen har drabbats av en pandemi, en smitta som knappt verkar vara av denna världen skördar liv och stater. För att rädda mänskligheten har den nya världsliga federationen med IIEVC (International Institute of Epidemiology, Virology and Crisis) i spetsen upprättat ”frizonsstater” dit friska människor förts. I fallet med Borlänge FreeZone så har någonting besynnerligt uppstått: motstånd. Efter att invånarna i Borlänge tvångsflyttats från sina hem har två rebellgrupper grundats: den väpnade Dalabrigaden i söder och spirituella ADAM-grupperingen i norr, båda del av frihetsrörelsen. Till följd av detta har IIEVC upprättat en militärt skyddad karantänzon som sträcker sig mellan Sveatorget – Vattugatan – Jussi Bjärlings Torg (samt SSAB-området, Borlänge Sjukhus och delar av Kvarnsveden). Här lever friska människor under ständig övervakning från en hårdhänt regim samtidigt som det dubbla hotet från rebellgrupperna och smittan är ständigt närvarande.

almas

William lever innanför karantänzonen och arbetar som meningslös turistchef. Hans dagar består mestadels av att fika på Almas café eller Café Peace & Love. Åtskilliga timmar går åt att sitta i möten med ledarna i Borlänge. Han får sällan talartid eftersom hans överordnad, kulturministern Gösta Hedin, tar upp all tid åt långa utläggningar som saknar betydelse. En dag får William ett erbjudande om att samarbeta med frihetsrörelsen genom att smuggla in sjuka människor till karantänzonen för att få förstklassig vård på Borlänge Sjukhus. Men det tar lång tid att bestämma sig och tiden är knapp. Allt fler människor inom karantänzonen mår sämre. Världen utanför blir mer ostabil. Ingen mår bra. Forskarna hittar inget botemedel… Snart raserar väl allting till mer elände än vad det redan är…

vattug

Jag skulle nog inte klassificera  ”När solen steg upp två gånger över Karantänzon-4” som skräck eller science fiction. Händelserna är få och den sparsmakade handlingen kryper långsamt fram. Det melankoliska och monotona är framträdande. Det är kanske en form av ”feel-bad” litteratur? Ni får kalla det vad ni vill. Men precis som med mitt senaste verk ”Det Kolossala Svampmolnet” så finns även en liten dos av brutalt, mörk komedi och toner av satir.

Den stora inspirationen har jag fått från László Krasznahorkai och Samuel Beckett. Även Patrick Modiano har varit en liten inspirationskälla.

Förhoppningsvis kommer boken ut till vintern.


Grisfestfrågor…


ggsv

Idag blev jag färdig med akt 2 till ”Grisfestsvensken”. Dock är det mycket arbete kvar, jag måste redigera och ändra. Men jag tänkte ändå fira det med en liten frågestund. Det är dock jag som ställer frågorna och ger svaren, så allt ni behöver göra är att läsa…

Vad handlar ”Grisfestsvensken” om?
I sin mest basala form handlar musikalpjäsen ”Grisfestsvensken” om att åldras, om att vara sjuk, depressioner, självmordsbenägenhet, diagnoser, neurotiskt svammel och ångest. Rätt så tung tematik, kan tyckas, men även tunga teman kan berättas genom komedi utan att för den delen bagatellisera allvaret. Dock ska man inte räkna med slapstick och billig buskis, det är ingen direkt komik utan mer indirekt och dialogbaserad komik som kräver sitt av publiken. Min inspiration till musikalpjäsen kommer främst från Woody Allen, Killinggängets senare verk (”Fyra små filmer” & ”Fyra nyanser av brunt”) och Roy Anderssons filmer ”Sånger från Andra Våningen” & ”Du Levande”.

Mer konkret handlar ”Grisfestsvensken” om den 81-årige slapstick-skådespelaren Hans som upplever en renässans när han erbjuds en filmroll i en modern komedi. Filminspelningen blir dock inte vad han förväntat sig. Den moderna komiken liknar inte den som Hans en gång i tiden framförde och det uppstår en krock mellan dåtid och nutid. Förväntningarna på filmen är stora, hans barnbarn är stolta, regissören och producenten är krävande, Hans hälsa blir bara sämre och en mystisk ung kvinna dyker oväntat upp i hans liv.

Hans kontaktar sin neurotiska vän William för att göra en annan film, någonting mycket mörkare än den moderna komedi som var tänkt att bli hans comeback. Plötsligt blir allt ännu värre. Förväntningarna krossas, hans gamla filmpolare från 60-talet är suputer i den lokala baren, barnbarnen hamnar i periferin, kontraktsbrott, den mystiska kvinnan blir mer mystisk… och Hans hälsa försämras snabbare…

En mörk, psykologisk komedi…

Musikalpjäs?
Musikalpjäs är ett icke-vedertaget begrepp som jag använder. Jag har svårt att se mitt verk som en renodlad musikal. Jag vet egentligen inte var gränserna går, men jag anser att den innehåller för få musikalnummer för att kunna klassas som en renodlad musikal, men samtidigt så är det inte en renodlad pjäs. Jag vet inte… Det är en pjäs med några sångnummer…

När? Var? Hur?
Jag vet ungefär när jag vill sätta upp musikalpjäsen, det är desto värre med vart jag tänker sätta upp den. Det kanske inte blir i Borlänge! Allt beror lite på tidsaspekten och vilka som är mest villiga. Sedan ska ju jag känna mig trygg också. Den som lever får se. Jag håller dörrarna öppna…


Framtidsplaner…


Då var det kanske dags att återigen börja skriva i denna blogg efter några månaders frånvaro.

För er som inte vetat om det så har jag regisserat en revy i Ludvika vilken har tagit en del av min tid (i kombination med andra åtaganden) vilket gjort att jag har prioriterat bort bloggen. Men nu har sista föreställningen på Teaterhuset i Ludvika spelats och jag har fått tillbaka lite tid till att skriva blogginlägg.

Tiden som regissör för revyn ”Lite Råare – känsliga människor undanbedes” har varit fantastisk. Skådespelarna var oerhört talangfulla och det är sällan som jag brukar skratta så mycket. Sedan vill jag även rikta ett stort tack till manusförfattaren och min käraste ovän Anders Nohrstedt. Jag minns inte riktigt när, men det måste varit i augusti-september 2012 någon gång jag första gången fick det förklarat av Nohrstedt att han ville ha mig som regissör. Jag tackade ja och blev välkomnad till Teaterslaget i Ludvika.

n&w
(Nohrstedt & Woxlin)

Det kändes som en utmaning. Jag har aldrig regisserat en revy. Lägg sedan till ett gäng skådespelare som jag aldrig träffat innan, förutom Anders Nohrstedt själv. Men på något masochistiskt vis tycker jag om utmaningar och risktagande trots att man kan få panikångest för mindre. Nu blev jag ju vänligt mottagen av skådespelare och producenten Linda Byman och jag lyckades hålla mig undan från neurotiska sammanbrott eller panikångestattacker. Jag brukar vara rätt så lugn (men bestämd) som regissör.

gs

Vad händer härnäst? Jag håller på att skriva på en ny musikalpjäs som heter ”Grisfestsvensken”. Jag har hämtat inspiration från bl.a. Killinggängets senare verk, Woody Allen, Roy Andersson och annan mörk komedi. Jag kommer skriva lite om denna musikalpjäs här. Jag har kommit halvvägs in i akt 2. Detta betyder dock att mitt övriga skrivande står still, så ni ska nog inte förvänta er en ny diktsamling eller debutroman under 2013.

Dessutom så läser jag manus inför en ny uppsättning hos Teaterslaget i Ludvika. Mer om det skriver jag inte nu…


25 frågor om skrivande


(Allmänt svammel)

1. Hur gammal var du när du lärde dig att skriva?
Enligt säkra källor: 4 år.

2. Tyckte du om att skriva uppsats i skolan? Kommer du ihåg något du skrev under skoltiden t.ex. en uppsats eller berättelse. Vad handlade den om?

Frågan är lite konstigt formulerad, jag tycker fortfarande om att skriva uppsatser med tanke på att jag, för tillfället, skriver på min masteruppsats i ekonomi. För er som är intresserade att läsa en uppsats av mig kan gärna leta reda på min 159-sidiga kandidatuppsats ”Perspektiv på HR-arbete vid nedskärningar

3. Hur kommunicerar du bäst – muntligt eller skriftligt?

Skriftligt. Men jag tycker det skulle vara mycket intressantare att kunna kommunicera med någon utan skrift eller tal; kanske därför jag gillar att se på stumfilmer utan textspråkrutor? Jag anser för övrigt att prata i telefon är förlegat, det är få privilegierade som kan ringa till mig.

4. Har du skrivit dagbok någon gång? Berätta någonting om ditt dagboksskrivande.

Har dagbok mellan: (ungf.) 1995-1999, 2005-2009 och 2009 fram till idag.

5. Har du en “skrivförebild”? Vem?
Egentligen tror jag inte att det är så bra att ha förebilder i kreativt arbete eftersom det kan stoppa det innovativa och kreativa flödet eller begränsa det inom mallar. Tyvärr går det inte att uppfinna hjulet på nytt, så därför ger man sig i kast med att uppfinna något annat. Men det finns ju ett antal författare vars verk jag beundrar stort. Några exempel är Lotta Lotass, Markis de Sade, Leopold von Sacher-Masoch och Kafka. Dock är jag inte helt inspirationsfri eftersom jag hämtat lite inspiration (se nedan) till den kommande pjäsen.

6. Vänsterhänt eller högerhänt?
Höger

7. Vad karakteriserar dig som skribent? Styrkor och svagheter? (Skriver du snabbt? Långsamt? Kontrolläser du din text under skrivandets gång eller efteråt? Kontrolläser du överhuvudtaget? Skriver du bra under press t.ex. om du har en deadline? Skriver du kortfattat eller har du svårt att begränsa dig? Föredrar du att skriva på dator eller för hand?)
Jag skriver allt för hand på skrivstil. Eftersom jag aldrig kan bli intressant för mig själv så brukar jag sällan tala kring mina svagheter eller styrkor, samtalet blir mycket mer intressant utifall andra talar om det istället. Lyriksamlingen ”Mannen som fanns överallt” tog 5 år att färdigställa, min kommande roman ”När vi var väldsmästare” är väl uppe på sitt sjätte år nu tror jag; ”T101a 6486 kHz” tog ca 2 år. Vet inte om det räknas som snabbt eller långsamt skrivande.

8. Vilken av dina texter som du har skrivit under årens lopp är du mest nöjd med?
”T101a 6486 kHz” är jag rätt så nöjd med, jag fascineras över hela konceptet att skriva i kod likt en nummersändare. Annars skrev jag en dikt i 1:a klass som jag är rätt så nöjd över: ”Kärlek är att tycka om varandra, Kärlek är att vara vänner, Kärlek kan vara att man tar hand om varandra”. Ord och inga visor.

9. Har du upplevt ett riktigt skrivflow (dvs. när du har varit så inne i skrivandet att du glömt bort tid och rum) någon gång? Berätta!
Allt för ofta händer det att sömnen blir lidande när jag verkligen vet vad jag vill skriva. Jag har oftast rätt så mycket i huvudet när jag skriver, eftersom jag nästan alltid skriver okronologiskt. Exempelvis så är min kommande roman okronologisk, men det mest logiska borde varit att skriva allt kronologiskt först för att sedan göra texten okronologisk; men nej jag envisas med att gå den hårda vägen.

10. Har du upplevt en rejäl skrivkramp? När? Hur kändes det?
Nej, jag skriver när jag känner för det. När jag inte känner för att skriva komponerar jag musik eller gör något annat kreativt så fortsätter jag skriva efter det.

11. Har du någon gång läst en text som du önskar att du hade skrivit själv? Vilken? Varför?
Har aldrig tänkt så. Varje författare har sina särdrag och det är ingenting som jag skulle vilja ha. Jag har ju mina egna särdrag. Men sedan så tycker jag ju att vissa texter är mer intressanta än andra.

12. Vilken typ av text tycker du bäst om att skriva (t.ex. novell, krönika, blogginlägg osv) ?
Jag gillar att läsa okronologiska postmodernistisk-surrealistiska romaner utan handling. Jag har lite svårt för noveller, eftersom allt för många är skriva efter samma mall. Innovativa noveller av ex. Augusto Monterroso är dock läsvärda. Jag skriver ogärna noveller, långa tegelstenar är nog det jag helst skriver, förutom lyrik då…

13. Feedback: Minns du något som en responsgivare har tipsat dig om (vad gäller ditt skrivande). Har du fått respons som du aldrig kommer att glömma?
Jag brukar inte ta in feedback så ofta. Det beror mest på att den som ger feedback inte förstår eller inte har tillräcklig kunskap om det jag skriver. Exempelvis någon som tycker att mina dikter är korta och att jag kunde skriva lite längre, men inte förstår vad en haiku är. Jag ser mina verk lite som symfonier eller konstverk, det är jag som vet hur det ska se ut. Alla tolkningar förblir tolkningar, aldrig sanning för mig utan för läsaren. Men jag låter alltid pappa läsa det jag ger ut och han lyssnar jag på, ibland.

14. Har du författardrömmar? Har du påbörjat en roman någon gång (och kanske avslutat den?)
2008 skrev jag min första pjäs/musikal som spelades i både Falun och Borlänge, 2011 kom min första lyriksamling och förhoppningsvis blir min första roman klar i år, likaså min andra pjäs. Lägg sedan till ”T101a 6486 kHz” som är en exprimentell lyriksamling, ”Livsindustriverk” som är ett mindre lyrikhäfte i Dalarnas Författarförbunds lyrikserie. Jag har dock några romanförsök från när jag var yngre, men dessa är på tok för juvenila.

15. Har du varit med i en skrivtävling?
Nej, lika lite som man kan tävla i musik kan man tävla i skrivande. Trots det gillar jag Melodifestivalen.

16. Har du blivit publicerad?
Ja

17. Vad tycker mest om att skriva om i din blogg – har du ett favorittema?
Litteratur, musik och film är väl det jag gillar att skriva om mest.

18. Hur ser din handstil ut? Beskriv!
Skrivstil.

19. Var hittar du inspiration till ditt skrivande? När blir du inspirerad att skriva?
Som kompositör får jag ju en väldig inspiration av musik. När jag skriver på den kommande pjäsen lyssnar jag enkom på Athamays album ”The Pleasure of Sin”. Annars så ska jag inte säga att jag inspireras av andra författare, men jag kan få en oerhörd skrivlusta av att läsa vissa texter.

20. Vad tycker du är svårast med att skriva?
Att hitta tid till att skriva.

21. Var sitter du helst när du skriver? Har du en favoritplats?
Gärna instängd i något litet mörkt rum, jag känner gärna att klaustrofobin kryper över ryggraden när jag skriver.

22. Har du några favoritord när du skriver s.k. “darlings”?
Nej, men det finns alltid små referenser eller kopplingar mellan allt jag gjort. Ex. så finns Evert Taube med rätt så ofta på ett eller annat sätt.

23. Är du en språkpolis? Brukar du reagera på andras skrivande? Har du några “allergier” när du läser andras texter? Vilka?
Jag är ingen språkpolis. Enda gången jag reagerar är när en person leker språkpolis och skriver själv som en kratta.

24. Gemensamma skrivprojekt: Är du duktig på att skriva tillsammans med andra t.ex. grupparbeten – eller föredrar du att skriva själv?
Jag har skrivit många grupparbeten på universitetet. Det är oftast drygt eftersom jag har en helt annan dygnsrytm. Men måste jag så går väl även det an.

25. Vilket språk föredrar du att skriva på?
Svenska, eftersom det är ett sådant vackert språk. Men har inga direkta problem att skriva på engelska eller spanska. Jag hoppas snart kunna lära mig att skriva på isländska och hebreiska.


Alla Hjärtans Dag och självmord


Idag var det Alla Hjärtans Dag, fint.
Själv har man suttit och tänkt på självmord större delen av dagen…
men det är inte så farligt som det låter, det handlar nämligen om en skoluppgift där en ska skriva en uppsats om moraliska dilemman vid självmord. Vi har en intressant bok som kurslitteratur: Jonathan Glover – ”Causing death and saving lives (The moral problems of abortion, infanticide, suicide, euthanasia, capital punishment, war and other life-or-death choices)”

Flera av er kanske vet att jag denna termin även studerar hebreiska (därför att jag är intresserad av språk) så jag tänkte bjuda på hur man skriver ”Jag älskar dig” på hebreiska:

(Notera dock att detta är hur en man skulle skriva till en kvinna och inte en kvinna till en man)


Firar scientologer jul?


Hela fyra reklamblad från Scientologkyrkan dykte upp i brevlådan. Tre av bryscherna vill att jag ska gå kurserna Personliga värden och integritet, Hur man förbättrar relationer med andra och Hur man övervinner livet med- & motgångar. Låter säkert jätteintressant, inte för att jag behöver det men ändå… hur mycket det kostar? Det står inte på broschyren. Jag hittar inte så värst mycket på hemsidan heller, dock har jag för mig att det kan t.o.m. vara gratis. Det som slår mig är hur kurserna låter liknande flera kurser som jag gått på Universitetet: vad sägs som ”Kommunikation”, ”Hur man löser konflikter”, ”Organiseringens grunder” och ”Grunderna i Public Relations”? Just detta har jag studerat på akademisk nivå nu i ca. 4 år, jag betackar mig den ynnesten att lästa ytterligare, speciellt hos scientologerna.

Någon som är mer insatt i ämnet får gärna svara på om och hur scientologer firar jul, kanske en annan ska maila och fråga?


Lyriken finns inom mig…


Jag är tillbaka i Örebro efter en session i kära Borlänge. För en lång tid frammåt kommer jag skriva på min masteruppsats i ekonomi; men jag har även lite fritid och förutom att göra lite redaktörsarbete för Dalarnas Författarförbund så kommer jag skriva på en novell vilken är skriven enligt ett hemmasnickrat versmått som har sin grund i haikudiktning. Det är en utmaning, men det lär bli intressant! Jag är ju ingen fantast av noveller och har aldrig skrivit en själv. Det gäller att utmana sig själv för att få lite spänning i den kreativa världen innanför mitt pannben.

Mina två romaner (”När vi var världsmästare” & ”Bönsyrsornas Ö”) kommer jag även försöka att digitalisera. Det finns ju en viss problematik med att skriva för hand, allt måste överföras till datorn! Men det finns en viss poäng att skriva för hand, det känns friare, jag kan sväva ut mer, den direkta tanken kommer direkt ned på pränt. Att skriva på datorn är mer mekaniskt och perfekt, därför skriver jag min masteruppsats på datorn och mina romaner för hand.

För er som inte är helt belevad i min lyrik så får ni gärna kontakta mig för att köpa lyriksamlingen ”Mannen som fanns överallt” (nu i pocketformat!) och Utgåva 20 i Dalarnas Författarförbunds Lyrikserie: ”Livsindustriverk”.


Nu finns jag även på Twitter


Jag har egentligen aldrig förstått mig på meningen med Twitter; men nu finns jag i alla fall där… nyfikenheten tog över, kan man säga… Jag är inte helt hundra på hur allt fungerar, men snart så…

http://www.twitter.com/williamcwoxlin


Strävan efter ett självdestruktivit beteende?


Det slår mig att flera kända musiker, artister, skådespelare är självdestruktiva till max. Det är tragiskt att droger och alkohol får ta död på storheter; då, var det Marilyn Monroe, Jim Morrisson, Kurt Cobain m.fl. nyss var det Heath Ledger och Jeff Conaway, snart kanske det är Amy Winehouse och Pete Doherty. Finns det något samband med att vara känd musiker och självdestruktivitet? Empiriska bevis finns så klart, det är bara att slå upp dagens tidning där Ryan Dunn förmodas ha kört rattfull och dött i en bilkrasch. Men att vara självdestruktiv, köra rattfull och så vidare är ingenting som är exklusivt för kändisar. Även average Joe och Medelsvenssons kan vara självdestruktiva, men dessa blir inte lika uppmärksammade.

Min fråga är; vad är det som leder till ett självdestruktivit beteende? Svaret blir oftast: depression och ångest; vilket inte är en helt omöjlig gissning. Men är man självdestruktiv för att man är trött på att leva eller just för att man vill leva?

Vissa verkar dock leva vidare mot alla odds; jag tänker på kändisar som Keith Richards, Ozzy Osbourne och främst Shane McGowan (som inte verkat vara nykter en endast dag i sitt 53-åriga liv). Nyligen så gjorde Amy Winehouse en uppmärksammad spelning i Serbien där hon mumlade fram texter och sjöng knappt klart låtarna. Av filmer som finns på youtube är det nog konserten hennes värsta. Hur länge kan man få bete sig så här på scenen innan publiken tröttnar? The Rolling Stones-Keith, Ozzy och Shane/The Pogues har fått fortsätta men är dagens artister av samma skrot och korn som legenderna?

Varför vill man sträva efter att vara en nedknarkad mumlande storstjärna som åker in och ut från rehab och fängelset? Speciellt när man kan leva på det man bör älska mest som artist: få spela sin musik.

Af1,2,3,4,5
Ex1,2,3,4,5,6
SvD1,2,3,
Dn1,2,


Besatt av tid

Nej ni behöver inte vara oroliga, det kommer med all sannolikhet inte hända någonting. Domedagsprofeter har funnits i alla tider och statistiken talar inte till deras fördel. På tapeten just nu är Harold Camping som förutspår att joden ska gå under på lördag eftetersom det, enligt hans egen uträkning, är 7000 år sedan Noak reste iväg med arken i Bibeln. Denne Harold Camping gav tidigare ut en bok 1992 med namnet ”1994?” där han förutspår domedagen till september 1994; han skyllde på en felräkning, vem säger att han inte kan ha räknat fel även denna gång? Jag förstår inte riktigt hans uträkning… Siffran 5 står för ”försoning”, siffran 10 är ”fullkomlighet” och siffran 17 är ”himlen”, menar Camping. Hur har han fått fram dessa siffror?

Men i rättvisans namn så är det inte bara Camping som försökt förutspå domedagen. Det finns flera…
Är det verkligen relevant att få veta när jorden ska gå under? Det verkar nästan finnas en besatthet hos vissa personer om att kunna ”veta tid”. Otaliga test finns på internet som ska förutsäga din dödsdag, domedagsprofetior finns det tusentals av, nedräkningar till 21:a december 2012 osv. Det verkar som om tid har en dragkraft hos en viss typ av människor. För mig är den stora frågan: varför? Varför är tid ett sådant fascinerande fenomen? Förklaringen av tid som något mer greppbart är ju skapad av människor genom klockor, kalendrar, hur många timmar det ska vara på en dag, datum osv. men tiden som existens är inte lika greppbart. För mig som bl.a. är företagsekonomisk akademiker så kan jag ju även se att tid, datum, kalendrar osv. fungerar som ett verktyg för organisation och struktur, är det därför våra förklaringar och uppfattningar av tid skapades? Är det för att tid är något icke-greppbart, intangibelt, som gjort att människan måste kunna förklara och förstå genom andra medel? Kanske är det någon form av girighet; det räcker inte med att bara leva och vara utan man vill veta mer, man vill veta varför och vilken mening det finns för sin egen existens. Tänk så finns det ingen mening, tänk så upplever vi tiden fel; gör det att även alla dessa domedagsuträkningar kommer vara fel? Jag påstår inte att jag själv är mycket bättre då jag själv fascineras av åldrande och långlevnad.

Intressant är såklart att Camping är kristen och tror på Bibeln. Gäller då inte dessa små citat ur nämnda bok:
(Matteus 24:36) ”Men om den dagen och den stunden vet ingen något, icke ens änglarna i himmelen, ingen utom Fadern allena.
(Lukas 21:8) ”Han svarade: ”Sen till, att I icke bliven förvillade. Ty många skola komma under mitt namn och säga: ‘Det är jag’ och: ‘Tiden är nära’. Men följen dem icke.

Nu är jag själv inte troende, men det är intressant att någon som kan, på dagen, peka ut när den yttersta domen ska ske genom att använda Bibeln som källa inte noterar när samma källa säger att det endast är Gud som vet.

Af1,2,3
Dn1,

Exp1,2,3
Svd1,