Nästa bok utspelar sig i ett svårt sargat Borlänge

Jag håller på att arbeta med min kommande kortroman. Arbetstiteln är ”När solen steg upp två gånger över Karantänzon-4” och den utspelar sig i ett framtida Borlänge, min fantastiska hemstad. Det är ingen trevlig bok som ligger och småputtrar med glädjeämnen eller thrillerartad deckarspänning utan en framtidsdystopi med melankoliskt elände. Världen har drabbats av en pandemi, en smitta som knappt verkar vara av denna världen skördar liv och stater. För att rädda mänskligheten har den nya världsliga federationen med IIEVC (International Institute of Epidemiology, Virology and Crisis) i spetsen upprättat ”frizonsstater” dit friska människor förts. I fallet med Borlänge FreeZone så har någonting besynnerligt uppstått: motstånd. Efter att invånarna i Borlänge tvångsflyttats från sina hem har två rebellgrupper grundats: den väpnade Dalabrigaden i söder och spirituella ADAM-grupperingen i norr, båda del av frihetsrörelsen. Till följd av detta har IIEVC upprättat en militärt skyddad karantänzon som sträcker sig mellan Sveatorget – Vattugatan – Jussi Bjärlings Torg (samt SSAB-området, Borlänge Sjukhus och delar av Kvarnsveden). Här lever friska människor under ständig övervakning från en hårdhänt regim samtidigt som det dubbla hotet från rebellgrupperna och smittan är ständigt närvarande.

almas

William lever innanför karantänzonen och arbetar som meningslös turistchef. Hans dagar består mestadels av att fika på Almas café eller Café Peace & Love. Åtskilliga timmar går åt att sitta i möten med ledarna i Borlänge. Han får sällan talartid eftersom hans överordnad, kulturministern Gösta Hedin, tar upp all tid åt långa utläggningar som saknar betydelse. En dag får William ett erbjudande om att samarbeta med frihetsrörelsen genom att smuggla in sjuka människor till karantänzonen för att få förstklassig vård på Borlänge Sjukhus. Men det tar lång tid att bestämma sig och tiden är knapp. Allt fler människor inom karantänzonen mår sämre. Världen utanför blir mer ostabil. Ingen mår bra. Forskarna hittar inget botemedel… Snart raserar väl allting till mer elände än vad det redan är…

vattug

Jag skulle nog inte klassificera  ”När solen steg upp två gånger över Karantänzon-4” som skräck eller science fiction. Händelserna är få och den sparsmakade handlingen kryper långsamt fram. Det melankoliska och monotona är framträdande. Det är kanske en form av ”feel-bad” litteratur? Ni får kalla det vad ni vill. Men precis som med mitt senaste verk ”Det Kolossala Svampmolnet” så finns även en liten dos av brutalt, mörk komedi och toner av satir.

Den stora inspirationen har jag fått från László Krasznahorkai och Samuel Beckett. Även Patrick Modiano har varit en liten inspirationskälla.

Förhoppningsvis kommer boken ut till vintern.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: