Fynd i arkivet – del 1: Den föredragna versionen (2007)

Tänk vad man hittar och glömmer när man gräver i arkivet. Under några dagar tog jag mig an uppgiften att städa och organisera mina kartonger och papper. Jag skulle hitta texter jag trodde var förlorade för gott och verk som jag till och med, skamligt nog, hade glömt bort.

I en flyttkartong, som låg djupt begravet under andra kartonger, lyckades jag hitta en trave böcker som jag inte trodde att jag skulle få se igen.

1907554_335583339978596_8428009782075801769_n
2007 skrev jag en musikalpjäs som hette ”69 Det Stora Svenska Rymdprojektet”. Handlingen utspelar sig under 60-talets brinnande rymdkapplöpning mellan USA och Sovjetunionen. Några viktiga herrar i Sverige har fått för sig att hinna först till månen. För att få största möjliga exponering bestämmer sig herrarna för att det är en av Sveriges kulturprofiler som ska få chansen till denna historiska händelse och startar ett rymduniversitet i Borlänge.

Hela pjäsen är i grunden en satir om hur människor glorifierar någonting som så tydligt är en dålig idé redan från första början. Förutom den överliggande satiren är pjäsen fylld med anakronismer, överdrivet billiga skämt och andra märkliga stildrag (Proffesorn är felstavat med flit. Varför får ni fråga Proffesorn själv om). Inspiration hade jag främst hämtat från Harry MartinssonsAniara – en revy om människan i tid och rum” även om likheterna mellan min pjäs och hans rymdepos inte är direkta. Någonting som jag alltid har arbetat med är tablåliknande stycken. Det är påtagligt i min senaste novellsamling ”Det Kolossala Svampmolnet” (2013), där stildraget får ge uttryck för den långsamma, melankoliska och monotona känslan. Det var påtagligt i min pjäs 2007. Detta stildrag är kraftigt inspirerat av Roy Anderssons filmer, främst ”Sånger från andra våningen”.

1524756_10152537984134554_831146058_n-1
Jag regisserar Malin Nylander
i ”69 Stora Svenska Rymdprojektet – en riktigt metamorfos”

Men i pjäsen använder jag inte detta stildrag för att uttrycka melankoli eller monotoni utan i stället för att få ett revyliknande tempo. Utan att gå in på för mycket teaterteori så använder jag teorin om ”dubbelscenen” i samband med det revyliknande tablåstilen för att ge en spegelbild av karaktärerna som befinner sig på hela scenen. I korthet handlar teorin om ”dubbelscenen” om att halva scenen används för första scenen och andra halvan används för andra scenen och så vidare. Detta skapar illusionen om att det som händer på en sida är en spegelbild av det som händer på den andra och att det sker i kronologisk ordning, medan sanningen är en annan.

Efter en del samtal så startades ett samarbete med Dalarnas Studentspexare om en uppsättning av min pjäs. Förutom att jag hade författat pjäsen så skulle jag nu ägna mig åt regi och spela en av rollerna själv. Premiären gick av stapeln i maj 2008. Dock var inte spelversionen den version jag hade presenterat till Dalarnas Studentspexare från början. Spelversionen led av flera borttagna scener och nedkortade replikskiften som av olika anledningar inte fick plats eller togs bort.

sr
Intervju i Sveriges Radio om pjäsen 2008-04-29.
Har på mig solglasögon som om jag vore Karl Ragnar Gierow.
Men det var tidigt på morgonen och mina ljuskänsliga ögon sved.

Jag har alltid haft spelversionen i min ägo, men den version jag presenterade för Dalarnas Studentspexares styrelse under hösten 2007 trodde jag hade gått förlorad. Tills jag öppnade flyttkartongen och hittade några ensamma, tryckta exemplar. Till en början trodde jag att detta var den nedkortade spelversionen och struntade i att studera bokhögen närmare. Dock fick jag syn på titeln. Föreställningens (och spelversionens) hela namn var: ”69 Det Stora Svenska Rymdprojektet – en riktig metamorfos”, men tillägget ”en riktig metamorfos” kom inte till förrän senare och fanns inte med i min ”föredragna version”. På böckerna stod inte tillägget och det förvånade mig litet. Det tog någon dag av funderingar innan jag öppnade en av de tryckta böckerna. Döm till min förvåning när det faktiskt visade sig vara min ”föredragna version” och inte spelversionen.

1495126_10152537989969554_205962097_o-1024x768
Borlängepremiär på Maximteatern 2008-05-09

Föreställningarna fick mycket bra recensioner och jag är både nöjd och stolt över vad vi åstadkom (till och med Hans Villius ställde upp som berättarröst). Föreställningen jämfördes av en recensent i Dala-Demokraten bland annat med några av mina komiska förebilder från min uppväxt: Galenskaparna & After Shave. Men det är ändå svårt att slita sig från tanken att det som spelades upp inte var det jag hade presenterat från första början. För att göra saken ännu mer komplicerad så ska det finnas en ytterligare version som jag skrev innan min ”föredragna version”. Detta första utkast var ofantligt mycket längre, med ytterligare karaktärer, händelser och underrubriken ”…eller Taube kom aldrig till månen”. Men det första utkastet är nog omöjlig att hitta. Även om hoppet inte är ute. För någon vecka sedan trodde jag aldrig att jag skulle få läsa min ”föredragna version” ytterligare en gång (än mindre hitta tryckta exemplar). Men nu har det alltså hänt.

Vi kan summera denna del med att det finns ett antal versioner av manuset:

1. Det första utkastet: ”69 Det Stora Svenska Rymdprojektet : eller… Taube kom aldrig till månen” (försvunnet)
2. Min föredragna version: ”69 Det Stora Svenska Rymdprojektet” (återfunnet)
3. Spelversionen: ”69 Det Stora Svenska Rymdprojektet – en riktig metamorfos”

Under en längre tid hade jag uppfattningen av att detta var den första pjäs jag hade skrivit. Men sanningen är en annan. Mer om det nästa gång i: ”Fynd i Arkivet – del 2”


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: