Ko Un – Fråga månskenet om vägen

koun1

 

Författare: Ko Un
Titel: Fråga månskenet om vägen
År: 2002
Läst utgåva: Heidruns Förlag, 2002, övers. Byung-Eun Choi & K. Gunnar Bergström

För något år sedan var jag på något spektakel som kallades för poetry slam. Ett antal talangfulla poeter rabblade upp sina alster likt en ångmaskin på högvarv. Utan att bli allt för långrandig så kan jag konstatera att poety slam inte är någonting för mig.

Jag vill inte sitta i en sliten lagerlokal och höra en retoriskt, talangfull robot-liknande människa ösa ur sig ord efter ord. Jag undrar om det ens går att lösa Ko Uns samling av zendikter ”Fråga månskenet om vägen” på samma sätt som alla talangfulle poeter gjorde under poetry slam?

För när jag läser Ko Un infinner mig i ett täcke av inre lugn. Orden smeker försiktigt med toner av skönhet och subtil humor.
”En torr skit
och inga flugor
Är detta paradiset? Nej.”

Ko Un anslöt sig till buddistiska präster och munkar 1952 och har sedan dess publicerat essäer och lyrik. Hans engagemang i den koreanska demokratirörelsen resulterade att han anklagad blev för högförräderi och dömdes till livstids fängelse. Vissa av hans dikter har ett visst humant perspektiv där mänskliga rättigheter är grundkärnan. Exempelvis kan vi i dikten Till Agentinas mödrar kan man skönja Ko Uns anti-våldsbudskap. Där rör han en tragisk och sorgsen nerv utan att texten vältrar över till pekoral. Han undrar vilken värld vi vittnar om, där barn är ett hot och måste dödas. En undran som ständigt är lika tragisk som dagsaktuell.

”Polstjärnan

Om du skulle försvinna
då skulle norr försvinna
söder skulle försvinna
och öst och väst skulle försvinna.

Nää.”

Dynamiken mellan det vardagliga och de stora frågorna blir, i Ko Uns händer, en betraktelse över en stillhet som fortfarande kan vara påverkande och respektingivande. Hans ord blir aldrig likgiltiga utan är närvarande i tillvaron. Det rogivande i hans texter är liknande vaggvisor där stjärnor, planeter och hela varandet finner uttryck utan att verka för massivt. Även det som verkar obetydligt får form och röst eftersom allting tilldelas värde och tid. Ingenting är för stort, ingenting är för litet. Allting är värt att betraktas med skarphet och humor. Ko Uns lugna betraktelser blir en kraft i sig, som varken diktatur eller påtvingad tystnad kan rubba.

 

Tyvärr finns inte ”Fråga månskenet om vägen” att köpa, annat än på antikvariat:

Alla Ti Kl/Tiotusen fotspår: bokus, adlibris,
Ung pilgrim: bokus, adlibriscdon,
This side of Time: bokus, adlibris,
First Person Sorrowful: bokus, adlibris, cdon,
Himalaya Poems: bokus, adlibris, cdon,
The Three Way Tavern: bokus, adlibris, cdon,
Traveler maps: bokus, adlibris,
Songs for Tomorrow: bokus, adlibris, cdon,

 


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: