Gabriel García Márquez (1927-2014)

För exakt en vecka sedan så gick en av vår tids största författare ur tiden. Många talar om Márquez som författaren av den moderna klassikern ”Hundra år av ensamhet” (Cien años de soledad, 1967) och vilken betydelse romanen har både för världslitteraturen och för dem personligen. Medan bokens status som modern klassiker är ohotad så är det en annan av hans romaner som haft störst betydelse för mig.

DSC02279 kJag var rätt så ung när jag kom i kontakt med Márquez för första gången. Mamma och pappa hade flertal av hans böcker i bokhyllan och min nyfikenhet tog överhand. Men jag tror att ingenting kunde förbereda mig för ”Patriarkens höst” (El otoño del patriarca, 1975). Jag började läsa första meningen: ”Under veckoslutet tog sig gamarna via balkongen in i presidentpalatset, de hackade sönder ståltrådsmaskorna i fönstren och rörde med vingarna upp den stillastående tiden där inne och i gryningen på måndagen vaknade staden upp ur sin sekler gamla dvala med en ljum och mjuk bris av stor död och rutten storhet.” (övers. Kjell A. Johansson).

DSC02282 kJag minns hur jag tänkte på meningen. Den var rätt lång. Lite visste jag vad som skulle komma i form av meningslängder senare i boken. Men på något sätt slog det mig hur Márquez använde sig av meningen; hur mycket information som gick att få plats och vilken stämning meningen sätter läsaren i. På en mening hinner vi avverka ett antal dagar, vi matas med symbolen av gamarna som intar det som en gång var omöjligt att inta och en slags beskrivning av omgivningen, om hur folket har levt under en lång period samtidigt som en förklaring hur samhället vaknar upp till en ljum och mjuk bris av att någonting har hänt. För mitt yngre jag var detta en uppenbarelse. Fick man ens skriva sådana här meningar? Jag fortsatte läsa. Det kändes som om vissa meningar aldrig hade något slut. Var det tillåtet att skriva så här? Kan mitt första möte med Gabriel García Márquez varit ett möte där jag uppenbarades om uppbrottet av det jag trodde var det vedertagna tillvägagångssätt man utformade en roman? Kanske. Jag hade ännu inte upptäckt andra ”regelbrytare” som James Joyce, Samuel Beckett och hela den postmodernistiska litteraturströmningen. ”Patriarkens höst” blev således mitt steg in i en värld där vedertagna regler inom litteraturen kunde brytas.

DSC02273 kDet är livet, snarare än döden, som inte har några gränser.
– ur ”Kärlek i kolerans tid
(El amor en los tiempos del cólera, 1985)

Artiklar om Gabriel García Márquez bortgång:
Aftonbladet1,2,3, Expressen1,2,3,4, SvD1,2,3, SR1,2, Dn1, Yle1, GP1, SVT1,2, Di1,

Köp hans böcker:
Hundra år av ensamhet: Adlibris1,2, Bokus1,2,
Översten får inga brev: Adlibris1,2, Bokus1,2,
Spåren av ditt blod i snön: Adlibris1, Bokus1,


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: