Charles Bukowski – Kvinnor


cbkvinnor

Författare: Charles Bukowski
Titel: Kvinnor (orig. ”Women”)
År: 1978
Läst utgåva: Lindelöws bokförlag, 2008, övers. Einar Heckscher

Hur ska läsaren förhålla sig till en författare vars litterära moral helt fallit ned i avgrunden? Hur ska läsaren kunna förhålla sig till den ständigt alkoholiserade depravation som utgör Bukowskis romaner? Det är enkelt att förakta författarens verk istället för att finna något intresse eller värde i orden, men läsaren gör då det fundamentala misstaget att bara se yta utan djup.

Bukowskis tredje roman, ”Kvinnor”, är egentligen samma saliga sörja av alkohol, sex, arbetslöshet och hästkapplöpning som i hans tidigare romaner ”Postverket” och ”Factotum”. Inom dessa ramar sviker inte Charles Bukowski utan rör sig i vatten som han känner igen och kan beskriva väl. Mitt i den depraverade ytan finns ett djup som på största allvar beskriver den råa baksidan hos det som kallas möjligheternas och drömmarnas land. För romanens huvudperson, Chinaski, har haft drömmar och han har haft någorlunda bra möjligheter, ända sedan vi fick följa honom i Bukowskis två tidigare romaner. Men drömmarna verkar ha försvunnit på den evighetslånga resan och möjligheterna blir allt färre ju äldre han blir. Men vilka är drömmarna? Vilka var möjligheterna? Jag funderar på om inte Chinaskis dröm var att bli en alkoholiserad författare, inte helt olikt Bukowski själv, bara för att uppfylla myten om den lidande konstnären.

Chinaski har blivit åldrad och tärd av all alkohol. Men i ”Kvinnor” är han fortfarande ett attraktivt byte för kvinnorna. Det är på gott och ont. Kvinnan som tar upp större delen av hans liv, Lydia Vance, beskriver situationen på ett intressant sätt när hon påstår att Chinaski inte kan någonting om kvinnor. Det är en självironisk insikt som Bukowski skriver om med tanke på att hans kvinnliga karaktärer kan kritiseras för att vara endimensionella. Beskrivningen av kvinnan är karikatyrartad, nästan som en medveten parodi, nästan likt omänskliga väsen som kommer och lämnar utan spår.

romanen känns, trots den självbiografiska inspirationen, väldigt utstuderad och repetitiv. Visst kan vi diskutera den existentiella frågan om huruvida livet endast går i cykler och händelser upprepas fast i andra skepnader. Som ett inlägg i den diskussionen lyckas Bukowski förmedla den monotont, repeterande cykeln. Alltid någon ung kvinna, alltid denna Lydia Vance som förstör hans förhållanden, alltid alkohol, alltid sex, alltid misärens vågor. Igen kan jag inte göra annat än att hänvisa till Bukowskis lätt parodiska tonfall, för vi gör oss en otjänst om vi missar hans sinne för nattsvart komedi. Det repetitiva är dock ett grepp vi sett förut i Bukowskis andra romaner, vilket har fungerat bättre än i ”Kvinnor”. Här blir det uttjatat, menlöst och plumpt.

Kanske är det vad Bukowski vill förmedla? För honom är kanske ålderdomen monotont menlöst. Den tragiska ålderdomen är insvept i alkohol, spel och sex. Livet blir inte bättre som fattig författare i Los Angeles. Reptilhjärnan hos huvudkaraktären gör att han bara älskar med kvinnor, inte älskar kvinnor. Det enda som möjligtvis kan beskrivas i någon form av förälskelse är relationen mellan Chinaski och Lydia Vance, men även här kan man skönja en egoistisk, nästan masochistisk, baktanke hos både huvudkaraktären och hans kvinna.

Jag önskar att jag kunde skriva mer om handlingen, men det är inte mycket mer än just den cykel av depravation jag redan skrivit om. En lättsinnig läsare skulle kunna avfärda ”Kvinnor” som en stökig relationsroman samtidigt anklaga Bukowski för respektlöshet mot kvinnor och gubbsjuka. Men för mig verkar det som ett utelämnande av sig själv, där den återupprepande sexualiteten får symbolisera det naiva leverne som den alkoholiserade författaren lever i där han varken respekterar kvinnor, män eller någonting annat som kan förstöra livet. För läsaren blir det ändå en lockande värld, men Bukowski romantiserar aldrig misären utan levererar eländet med en exakt råhet som lämnar en illaluktande eftersmak i munnen.

Köp boken hos:
Adlibris1,
Bokus1


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: