Skräcknovell

Jag hade tänkt bjuda på någonting unikt! En novell jag skrivit! Eftersom jag inte brukar skriva noveller så blir detta lite unikt. Men vad gör man inte? Halloween fortsätter!

FÖRESTÄLLNING

Om tolv timmar ska min analys av Lord Byrons “Fragment of a Novel” vara färdig. Det hörde väl årstiden till att skriva en analys av en klassisk skräckberättelse.
Just Lord Byrons verk är intressant ur många aspekter. Det sägs att ”Fragment of a Novel” är föregångare och inspiration till John Polidoris vampyrklassiker, ”The Vampyre”. Ryktet går längre. John Polidori stal och plagierade Lord Byrons idé. Som vanligt var jag ute i sista minuten. Introduktionen var knappt klar och analysen hade inte påbörjats. Men så länge inspirationen fanns skulle jag nog hinna med.
Jag fascinerades av Lord Byrons karaktär Augustus Darvell. Är han menad som vampyr eller någon annan övernaturlig varelse? Min analys skulle försöka reda ut begreppen. En analys jag inte ens hade påbörjat.
Tolv timmar. Tänk vad mycket tid. Mina fingrar skriver sig varma på tangentbordet.
Berättaren och Darvell hade stannat vid en turkisk begravningsplats mellan Smyrna och Ephesus. Smyrna? Jag inser att min kunskap om turkiska städer är tillräckliga. Egentligen är det ett sidospår men jag måste veta. Efter några sekunders sökande hittar jag information om Smyrna. Tydligen var det en antik stad vid den anatoliska kusten. Jag försökte föreställa mig miljön som Berättaren och Darvell befinner sig i. Det är svårt eftersom jag bara får upp en bild av Sad Hill Cemetery ur ”Den onde, den gode, den fule”. Scenen där Eli Wallach, den fule, springer mot begravningsplatsens mitt, till tonerna av Ennio Morricones musik, är så nära magi vi kan komma.
Jag får sluta med dessa utsvävningar om tiden ska räcka till.
En timme passerar. Det är sent och grannarna har släckt.
Måste ha mat! Hungrig!
Så får det bli!
Jag släpper uppsatsen för ett tag och bestämmer mig för smörgås och mjölk. Det är praktiskt att bo på tjugo kvadratmeter. Kökspentryt är i samma rum som min studieplats. Frågan är om jag kan nöja mig med mjölk? Jag är nog sugen på kaffe, trots allt. Koffeinet bör hålla mig vaken under natten. Kaffet får bryggas medan jag äter.
Hur ska jag fortsätta uppsatsen?
Jag måste bara skriva någonting om storken som hade en orm mellan sin näbb.
Grönt.
Lampan lyser grönt.
På min laptop finns en webbkamera och bredvid sitter en liten grön lampa. När denna lampa lyser betyder det att webbkameran är aktiverad. Rörliga bilder av mig blir nu tillgängliga på internet. Bara för den jag vill. Jag måste acceptera en förfrågan om att visa vad webbkameran filmar. Alltså, om jag inte tillåtit att webbkameran ska starta så ska inte lampan lysa grönt.
Märkligt. Slog väl på den av misstag. Dåligt försök att övertyga om någon som aldrig hänt. Men jag får försöka gå med på en sådan förklaring.
Med ett knapptryck avaktiverar jag webbkameran. Nu är den garanterat avstängd!
Jag släpper uppsatsen och ägnar nästkommande minuter åt att äta smörgås, dricka mjölk och se på några roliga videoklipp. En överviktig man som rasar genom nyis, svartvit katt som leker med en bäbis, ett practical joke som blir misslyckat och så vidare.
Jag klickar mig fram och hamnar på en sida jag känner igen. Det är en så kallad ”screamer”. En video där allting börjar lugnt för att avsluta med ett extremt högt skrik och en plötslig bild på Linda Blair från ”Exorcisten”. Så lättlurad är jag inte. Lite roligt är det allt.
Kaffet är färdigt. Ska bli gott med lite värme. Det står ”C’est la vie” på min mugg. Löjligt uttryck, men muggen är väl fungerande.
Lampan lyser grönt. Igen?
Ja, den lyser grönt. Webbkameran är aktiverad och om någon skulle sitta och chatta med mig skulle personen kunna se mig och min ”C’est la vie”-mugg. Nu är det inte besynnerligt längre. Jag vet att webbkameran var avaktiverad.
Någon eller någonting har aktiverat den på nytt. Men den ska inte fungera på sådant sätt!
Uppsatsen!
Just det! Uppsatsen. Augustus Darvell kan mycket väl vara en av litteraturvärldens mest okända vampyrer och här sitter jag och blir förbryllad över ett tekniskt fel på min dator.
Darvell och Berättaren på en begravningsplats mellan Smyrna och Ephesus. Fokus på din uppgift nu! Jag låter webbkameran stå på och fortsätter skriva.
Äntligen framme vid analysen. Nu blev det tomt. Inspirationen är slut. Luft! Promenad! Det är en rutin jag ofta använder mig av vid inspirationsförlust. Lika bra att gå ut ett tag.
Luften utanför är frisk. Gatubelysningen fungerar och jag börjar gå oplanerat. Först går jag förbi Universitetet. Folktomt, men vackert upplyst. Jag fortsätter planlöst. På andra sidan vägen ligger en kyrkogård. Är det inte lite ironiskt att det ligger en kyrkogård i anslutning till Universitetet?
Stillhet och tystnad. Ingen bil passerar förbi.
Stod alltså Darvell och Berättaren på en liknande plats? Ja, minus den asfalterade stadsvägen.
Jag försöker få inspiration. Kala gravstenar, oengagerade blomsterarrangemang och ett upplyst kapell. Nej. Ingen inspiration.
Om jag fortsätter kommer jag fram till en nattöppen bensinmack. Behöver jag något? Nej. Kaffe finns, smörgås också. Möjligtvis ett ytterligare mjölkpaket. Men det finns tillräckligt, så jag vänder om. Passerar kyrkogården, universitetet och kommer fram till min lägenhet.
Är det något som inte stämmer?
Jag vet inte.
Det är någonting.
Webbkamerans gröna lampa är släckt.
Nej det är den inte!
Jo!
Den lyser ju! Men den lyste inte när du kom in. Jag minns inte. Aktiverades webbkameran när jag gick in i lägenheten? Det kanske den gjorde.
Dagens teknik! Bara krångel!
Jag måste ha kaffe.
Varför kändes det som om någonting var fel?
Det var väl webbkameran? Nej. Det är någonting annat.
Min mugg. ”C’est la vie”. Var inte muggens öra vinklat åt fel håll?
När jag gick ställde jag koppen så att örat var vinklat mot datorn. Nu var den vinklad från datorn. Jag är helt säker på att koppens öra var vinklat mot datorn.
Hällde jag kaffet i termosen? Jag tror inte det. Ändå har någon hällt över kaffet i termosen.
Jag är trött. Jag minns saker fel. Men uppsatsen måste bli färdig! Sömnen får vänta. Sedan får jag väl inbilla mig saker bäst jag vill.
Någon har suttit på stolen. Ja? Det är väl självklart! Du satt ju på stolen innan. När du skrev på uppsatsen senast. Jag satt på stolen. Men nu är den lägre än innan.
Är det inte moderna datorer så är det gamla hederliga kontorsstolar som är defekta! Ämne för en ny uppsats? Inte helt omöjligt.
Den gröna lampan stör mig.
Tanken att någon sitter och tittar på mig är lite obehaglig.
Jag stirrar mot webbkameran. Rakt in i linsen. Rakt in i det svarta. Vem är det som sitter och ser min stirrande blick?
Med lite silvertejp lyckas jag täcka över linsen och återupptagandet av uppsatsen kunde börja. En halvtimmes effektivt skrivande. Tydligen fungerade den inspirationsgivande rutinen idag också.
Jag hör ”The Stripper” av David Rose & His Orchestra. En gammal jazzdänga från 60-talet som användes flitigt av allehanda strippor.
Okänt nummer. Typiskt.
”Ja?”, tröttheten märks när jag inte ens orkar säga mitt efternamn som första replik.
Inget svar.
”Ja? Vem är det?”, hörs det inte något ljud i andra änden?
”Jasså. Vem är det?”
Den gröna lampan lyste fortfarande trots tejpen över webbkamerans lins.
”Jag kan inte se dig”


En kvinnoröst. Kanske en syntetisk kvinnoröst? Vadå? Jag kan inte se dig?
”Nej det hoppas jag!”
Inget svar. Bara tystnad.
Det var nästan som om jag förväntade mig några tunga, djupa andetag från andra änden. Men det var tyst. Hon hade inte lagt på luren.
Med mobiltelefonen vid örat går jag mot fönstret. Jag såg gatubelysningen upptänd från långt borta. Gångarna mellan studentlägenheterna var tomma. Varför stirrade jag up genom fönstret? Jag följde vägarna. Gångvägen till 16a var tom, till 17b var tom, till universitetet var tom. Blicken vandrade fram och tillbaka. Jag följer vägen som leder mot min lägenhet.
Står det inte någon där?
Alldeles nedanför mitt fönster?
Ja. Det står någon där som stirrar upp mot mig.
Sekunderna fortsatte ticka på mobiltelefonen. Hon har inte lagt på.
Jag kunde knappt se vad som stod där ute. Bara den vita bindhinnan.
Det ringer på dörren.
Korridoren är tom, nedsläckt. Dörrklockan kan inte ha ringt av sig själv. Jag sliter blicken från titthålet. Det står ingen utanför.
Mobiltelefonen avger ett ljud. SMS.
”Jag ser dig inte”
Nu fanns ett nummer. Bekant från någonstans.
Är det ingenting mer än stolen, muggens öra och termosen?
Bokhyllan?
Så många gånger jag hade suttit och förkovrat mig i boksamlingens olika ryggar. Nu stämde inte ordningen. John Polidoris ”The Vampyre” var felplacerad.
Mobiltelefonen ringde igen. Tonerna av Evert Taubes ”Så länge skutan kan gå” avslöjar att det är pappa som ringer. Fantastiskt med ny teknik där jag kan anpassa ringsignalerna efter vem som ringer.
”Pappa!”
Någon svarar.
”Pappa!”
”Vem är det?”
”Vem är det?”
Hur? Det är min egen röst som svarar. Hur går det till? Jag lägger på och ringer pappas nummer på nytt. Ett väl bekant nummer.
Abonnenten kan inte nås. Telefonnumret har upphört.
Är det inte ommöblerat här?
Stod inte nattduksbordet på andra sidan sängen?
Mobiltelefonen ringer igen.
Den gröna lampan släcks och tänds.
Dörren ringer. Det står ingen utanför.
Kylskåpet är tomt. Jag hade ju tillräckligt.
Jag noterar att dörren till badrummet är stängd. Den är aldrig stängd om ingen är där inne.
Hade det verkligen gått fyra timmar? Svara! Det ringer överallt.
Det är ingen i badrummet, men i garderoben då? Nej. Bara kläder.
Men det satt någonting i taket. Någonting teknologiskt. Hade jag satt upp en övervakningskamera i taket? Jag har för mig att jag gjort det. Men varför?
Det står någon nedanför fönstret. Jag ser ögonen.
Dörrklockan ringer.
Korridoren är helt vit.
Som om lamporna var överexponerade.
Bindhinna.
Vad du än gör! Öppna inte dörren!
Låste jag dörren innan jag gick ut? Inte hade jag väl några nycklar med mig? Nej. Jag hade inga nycklar med mig. Om jag inte hade några nycklar med mig, kan jag inte ha låst dörren…


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: