Månadsarkiv: oktober 2012

Revidering av Topp 20: Skräck 1990-1999

(Film)

Efter noga övervägande har jag valt att ta bort tre filmer från den tidigare listan (som kan ses: här). Dessa tre är: ”The Exorcist III”, ”Braindead” och ”Children of the Corn III”.

Anledningen till detta är att jag helt enkelt hittat bättre filmer. I Braindeads fall så handlar det om en omvärdering av genre. Nog för att Peter Jacksons splatter är helt okej fredagsnöje så ser jag den inte som en skräckfilm. Istället hör den hemma i Gore/Splatter-träsket.

Istället för dessa tre filmer har jag valt att lägga till:


THE ADDICTION
(1995, Abel Ferrara)
En doktorsstuderande (Lili Taylor) blir biten av en vampyr (Annabella Sciorra) i New York. Så börjar en intressant, djup och filosofisk upplevelse där människoblodet blir ett beroende. Ferrara har verkligen skapat ett urbant vampyrhelvete i en urban förort, långt ifrån allt vad transylvansk scenografi heter. Att Ferrara har valt att spela in filmen i svartvitt höjer bara nivån av obehag. För er som letar efter en typisk gotisk vampyrfilm eller mer moderna Twilight-avarter bör gå vidare. För detta är en komplex och intellektuell film som kräver att betraktaren klarar av att göra egna tolkningar och se olika dimensioner av berättelsen, en stor bedrift av manusförfattaren Nicholas St. John. Förutom att Lili Taylor är helt fantastisk i sin rolltolkning så gör Christopher Walken ett välkommet inhopp som viktig biroll.


KARANLIK SULAR
(1995, Kutluğ Ataman)
Det är allt för få turkiska filmer på mina listor. Visserligen kan det bero på den usla kvaliteten eller att jag endast sett usla filmer á la ”Dünyayı Kurtaran Adam” (a.k.a. Turkish Star Wars). Hur som helst har jag hittat ett riktigt guldkorn från den turkiska filmskatten. Åter igen har vi en rätt så komplex film med ett speciellt narrativ som lutar åt surrealism. I sin enklaste form handlar ”Karanlik Sular” om amerikanen Richie Hunter (Daniel Chace) i Istanbul som blir intrasslad i en övernaturlig härva efter han bevittnat ett mystiskt vampyrmord. Men det går inte att förklara handlingen på några rader. Flera olika handlingar vävs nämligen samman (dock olikt filmen ”Snatch”) och det lämnas stora, medvetna, luckor för betraktaren. Det är svårt att förklara filmens speciella, drömlika stämning eftersom det måste upplevas. Detta är surrealistisk art-house skräck när den är som bäst och mest förvirrande. En liten notis är att Kutluğ Atamans experimentella film ”Women who wear wigs” visades i Malmö Konsthall under slutet av 2009 och början av 2010.


LES DEUX ORPHELINES VAMPIRES
(1997, Jean Rollin)
Under senare tid har jag snöat in ordentligt på Jean Rollins skräckfilmer. Vissa är riktiga bottennapp medan andra har seglat upp som några av mina favoriter. Det som fascinerar mig med Rollin är hans användning av vampyrer. Hans filmer har oftast ett långsamt tempo som vaggar in betraktaren i hans märkliga värld. I ”Les deux orphelines vampires” har Rollin utvecklat vampyrmytologin en del. Louise (Alexandra Pic) och Henriette (Isabelle Teboul) är två föräldralösa vampyrungdomar som är intagna på barnhem. Båda lider av blindhet, men bara under dagtid, någonting båda håller tyst om. På nätterna kan Louise och Henriette röra sig med full syn, mörda och dricka blod. En man tar Just detta med vampyrer på dagtid är någonting väldigt intressant (se ex. Coppolas ”Dracula”). Hur förhåller sig regissören till något sådant? Hur förhåller sig betraktaren? Rollin lyckas perfekt med denna avvikelse från vampyrmytologin vilket gör denna dramaskräckfilm sevärd för den som vill se något udda.


Bilderna tillhör respektive filmbolag.


Skräcklistorna och Halloween…

(Film)

Äntligen är det dags för Halloween. Inte för att jag är speciellt intresserad av att klä ut mig och tigga godis från stackars hushåll men det är alltid intressant med denna amerikanska högtid på grund av filmerna. Självklart är det rysare skräckfilm och gore som gäller, veckan ut! Jag hade tänkt att börja firandet med att revidera mina skräckfilmslistor. Dels för att jag sett fler skräckfilmer och dels för jag omvärderat vissa filmer.
Jag kommer publicera dessa revideringar under natten och morgondagen. Avslutningen kommer vara en ny lista: Topp 20 Skräckfilmer 1970-1979!


Om Mo Yan och nobelpriset

(Litteratur)

Nu har jag hunnit smälta debatten kring Mo Yan som pristagare. Det som känns mest försmädligt är den debatt som uppstått kring Göran Malmqvist och jävsituationen. För egen del ser jag inte det direkt jäviga i situationen. Visst har Malmqvist haft ett finger med i spelet, ska han inte ha det som sinolog? Flera menar att Malmqvist nu skulle vinna, ekonomiskt, på Mo Yen som pristagare. Men missade alla kritiker att han skänker bort sina rättigheter till sina översättningar?


(Göran Malmqvist & Mo Yan)

Mo Yan då? Det går att diskutera politik i allting. Valet av Llosa kritiserades p.g.a. att han är för politiskt, valet av Tranströmer kritiserades p.g.a. att han inte är politisk och valet av Mo Yen kritiseras för att han inte är dissident. Själv trodde jag att nobelpriset i litteratur var ett litteraturpris där litteraturen ska prisas.

Litteraturen? Jag har tyvärr inte läst någonting av Mo Yan. Jag har eller inte fått tag på någon av hans översatta böcker, båda två tog slut på en gång och ”Det röda fältet” var slutsålt långt innan han blev pristagare. Men jag har otroligt nog ropat in ett exemplar av ”Det röda fältet” på auktion! Så snart får jag sätta tänderna i årets pristagare!


Depeche Mode till Peace & Love?

(Musik)

Om man ska tro på rykten så kommer Depeche Mode till Peace & Love! Det skulle ju vara fantastiskt! Då har jag sett två av mina absoluta favoriter på hemmaplan (Bob Dylan och så Depeche Mode). Vem kunde tro det för 15 år sedan? Låt oss hoppas att ryktena stämmer denna gång!

Här är en livevideo av låten ”Never let me down again” från dokumentären 101…


Mo Yan är årets nobelpristagare!

(Litteratur)

Fantastiskt att Svenska Akademien grusade alla mina gissningar och resonemang… Svenska Akademien gör som Svenska Akademien vill! Har inte läst någonting av Mo Yan, men nu är det dags!

(Längre text kommer ikväll)

Ex1,2,3,4,5,
SvD1,2,3,4,5,6,
Dn1,2,3,4,


Nobelpriset i litteratur 2012 – Del 3

(Litteratur)

Så här dan’ före dopparedan’ ska jag gå igenom några andra författare som kan tänkas få litteraturpriset.

Adonis, Adonis, Adoins… Ständigt denna Adonis. Den syriske poeten har varit med i diskussionerna länge, men har aldrig blivit pristagare. Är det hans tur i år? Med Tranströmer som pristagare förra året tror jag nog inte att Adonis har minsta chans på priset i år, tyvärr. Det är väldigt sällan som renodlade poeter får pris två år i rad.

Ismail Kadare, från Albanien, brukar också nämnas ofta. Men jag tror inte han får det. Visserligen var Mario Vargas Llosa tippad att bli pristagare innan han blev det, men magkänslan säger att det inte är Kadares tur i år. Dock är han en väldigt bra författare och jag kan rekommendera att läsa ”Den döda arméns general”.

Assia Djebar är tyvärr en författare som jag har lite dålig koll på. Även hon har varit med i diskussionerna under en längre tid. Hennes mest kända roman är ”Kärleken, kriget : en algerisk mosaik”. Kan tyvärr inte bedöma Djebars författarskap eftersom jag inte har läst någonting av henne.

Hon gemene man hade fått välja ut en pristagare tror jag att Joyce Carol Oates hade haft stor chans att vinna. Brukar alltid finnas med i diskussionerna men jag tycker att hon håller för ojämn nivå i sina verk, ”Dödgrävarens dotter” är dock helt läsbar. Tror mer på Alice Munro eller Maraget Atwood om det blir en engelskspråkig, kvinnlig författare.

Les Murray, från Australien hade jag nog trott på om inte Tranströmer fick priset förra året. Hans poesi håller en väldigt hög klass. Läs exempelvis dikten ”Comete” och ”Performance”.

En annan poet som jag tror skulle haft större chans om inte Tranströmer prisats förra året är sydkoreanen Ko Un. Hans poesi är väldigt vacker, speciellt ligger samlingen ”Fråga månskenet om vägen” mig varmt om hjärtat.

Det finns många, många fler som jag säkert har missat. Jag kanske till och med har missat årets pristagare. Men jag tror inte det.

Så vem blir årets pristagare?

Det hela är mycket svårt. Jag har snöat in på att det kommer bli en engelskspråkig författare som inte är från USA. Då ser jag tre möjliga namn beroende på om det blir en man eller kvinna: William Trevor, Ngugi wa Thiog’o eller Alice Munro.

Jag tror vi även kan räkna bort poeterna och dramatikerna. Jag skulle kunna gardera mig med Mo Yan, Péter Nádas och Murakami också. Det kan egentligen bli vem som helst.

Ska jag välja en?


Kristian Gidlund & Sugarplum Fairy

(Musik)

Oerhört tragiskt öde som väntar Kristian Gidlund (trummis i Sugarplum Fairy) från min hemstad Borlänge. Jag har sett Sugarplum Fairy spela flera gånger och spelningarna är alltid lika bra, inte minst under Peace & Love-festivalen.

Här kommer en av mina absoluta favoritlåtar med Sugarplum Fairy: ”Sweet Jackie” som Gidlund skrivit texten till.

Följ Kristian i hans kamp mot cancern på: http://ikroppenmin.blogspot.se/
Om ni vill får ni gärna köpa låten på Itunes och hjälpa Sugarplum Fairy att få en första plats: http://itunes.apple.com/se/album/sweet-jackie/id389346496?i=389346657&l=en

SvD1,
Af1,
Exp1,


Nobelpriset i litteratur 2012 – Del 2

(Litteratur)

Sedan mitt första inlägg har Ladbrokes topp 5-lista förändrats. Kvar är Trvor, Yan och Murakami. Men så har det tillkommit två nya: Alice Munro och Peter Nadas.

Kanadensiskan Alice Munro är en av världens mest prominenta novellister. En av mina favoriter är ”Nära hem” och ”För mycket lycka”. Eftersom jag tror det blir en engelskspråkig författare så ligger inte Alice Munro långt borta. Om det blir en kvinnlig författare som prisas tror jag inte att Alice Munro är ett helt tokigt val. Även hennes landsmaninna, Margaret Atwood, brukar nämnas i sambans med nobelpriset i litteratur.

Alice Munro och Péter Nádas är två författare som ofta omnämns i dessa sammanhang. Nádas är en personlig favorit med ångestverket ”Egen död” och den vemodiga ”Fotograferingens vackra historia”. Även om Nádas inte vinner så tycker jag att ni gott och väl kan läsa dessa båda.

Om jag ska välja en författare från Afrika som skriver på engelska så skulle jag satsa på Ngũgĩ wa Thiong’o. Frågan är dock om inte hans marxistiska övertygelse är lite för politiskt för Akademien? Annars skulle nog Chinua Achebe vara ett intressant namn som pristagare. Om du ska läsa något av Ngũgĩ wa Thiong’o tycker jag du kan börja med ”En blomma av blod

Om vi nu ska ta oss an amerikanska romanförfattare då? Vi har den städigt mystiske Thomas Pynchon, Philip Roth och Cormac McCarthy. Den sistnämnda får väl anses vara mest känd bland allmänheten med tanke på filmerna ”No Country for Old Men” och ”Vägen” (vilka baserar sig på hans böcker med samma namn). Pynchon skriver långa och komplexa romaner, hans mest kända verk torde vara tegelstenen ”Gravitationens regnbåge”, näst intill omöjlig att orka sig igenom för den gemene läsaren, drygläst även för oss som är vana läsare också. Philip Roth är även han en författare som jag läst en del av. ”Vårt gäng” är en klockren satir på president Nixon.

Vi fortsätter imorgon…

Dn1,2,3,4,5,6,
Exp1,2,


Tippar nobelpriset…


Medicin eller fysiologi: Tror det går till stamcellsforskningen. Delad på
tre personer. Frågan är bara vilka? John Gurdon och Shinya Yamanaka tror jag är givna (om det blir stamceller/kloning) medan den tredje kan bli James Till.

Fysik: Higgs? Nja. Men om jag inte tror på Higgsbosonen och det blir prisat i år, lär jag dra på mig skämskudden. Ge det till Peter Higgs, François Englert & CERN (får man ge organisationer priset i fyisk, som i Fredspriset?); om inte lär det bli storbråk över vem som ska få det (finns ett antal som kan tänkas prisas).

Kemi: Ett pris jag har lite bristfällig kontroll på. Oddsen säger Chambon, Evans & Jensen för deras forskning kring kärnreceptorer. Experter säger William Moerner och Richard Zare för deras forskning kring studium av enstaka molekyler. Sistnämnda herrar tror jag på.

Litteratur: Helt omöjligt att veta hur Svenska Akademien resonerar. Priset lär i alla fall inte delas. Jag lutar lite åt irländaren William Trevor eftersom jag tror på någon engelskspråkig författare (som inte är från USA). Oddsen tror på japanen Haruki Murakami.

Fred: Det har föreslagits allt från Assange/Wikileaks till Bill Gates. Norrmännen har ju vidgat begreppet för ”fred” oerhört sedan ex. Obama fick priset. En del tror på Maggie Gobran. Men ska priset ligga helt rätt i tiden lär väl Svetlana Gannushkina få det? Tror på det.

Ekonomi: Man brukar slå ihop Sir Anthony Atkinson och Angus Deaton när det talas om detta pris, vilket är rätt så logiskt med tanke på att deras områden hör ihop (inkomstskillnader och konsekvenser). Men visst är det kittlande att tro på Shiller istället? Men Atkinson & Deaton tar hem det


Nobelpriset i Litteratur 2012 – Del 1

(Litteratur)

Det börjar snart bli tid för avslöjandet av nobelpristagare för året. Jag hade tänkt gå igenom lite tankar och vad jag tror. Svenska Akademien brukar ju inte bry sig speciellt om odds eller ”logiska resonemang” (som ex. varannan kvinna, varannan man). Till att börja med hade jag tänkt gå igenom topp 5 på oddslistan. Här hittar vi (på Ladbrookes) Haruki Murakami, Mo Yan, William Trevor, Bob Dylan och Cees Nooteboom.

Om vi börjar med Haruki Murakami så är han en japansk författare som skriver romaner mer surrealistiska inslag. Ett av hans mest kända verk torde vara ”Kafka på stranden”. Jag tycker om Murakamis romaner, det ska ingen sticka under stolen med, jag rekommenderar att läsa hans böcker. Men håller han den klass som behövs för att vara en nobelpristagare? Jag får lov att svara tveksamt på den frågan. Dessutom tror jag inte att Murakamis kändisskap ligger honom i fatet.

Det andra namnet på listan är den kinesiske romanförfattaren Mo Yan. Tyvärr har jag inte läst någon roman av Mo Yan, men ska sätta tänderna i ”Det röda fältet”, så snart som möjligt. Noterbart är att Mo Yan även ligger på lägst odds på Unibets lista i skrivande stund.

William Trevor är ett oerhört intressant namn. Jag tror nämligen att det kan vara dags för en författare som skriver på engelska. Irländaren Trevor är bl.a. känd för romanerna ”Av den gamla skolan” (Old Boys) och ”Felicias resa” (Felicia’s Journey), den sistnämnda filmatiserades 1999 med Bob Hoskins. Om vi ska ta Horace Engdahls kommentar om amerikansk litteratur för några år sedan så ska vi nog inte sikta in oss allt för mycket på engelskspråkiga amerikaner utan engelskspråkiga författare från andra länder. Här tänker jag mig kanske Les Murray, Ngũgĩ wa Thiong’o eller Tom Stoppard.

Nästa person på listan behöver väl inte presenteras närmare: rockpoeten och musikern Bob Dylan. Jag skulle inte ha någonting mot att se Dylan som pristagare, frågan är om det är för udda, för populistiskt? Förutom sin rockpoesi/låttexter har Dylan även skrivit den fantastiska självbiografin ”Chronicles Vol.1” och den experimentella ”Tarantula

Sist ut på Ladbrookes topp 5 lista är Cees Nooteboom. Noteboom är en nederländsk författare som skriver postmoderna verk. Jag har dock endast läst ett verk av honom, ”Omvägar till Santiago”, vilken håller väldigt hög klass. Frågan är om det är tid för en ytterligare författare från Europa? Under senaste 5 åren har 3 europeiska författare erhållit priset (exkl. Le Clézio, 2008, som är fransk-mauritian).

I nästa del kommer jag gå in på lite andra tänkbara författare.

Dn1,2,3,4,
SvD1,