Det gör ont i mig nu; Hans Villius 1923-2012

Det är med stor sorg jag nås av nyheten om att Hans Villius har gått bort. Det känns nästan overkligt att en sådan underbar människa inte finns bland oss längre.

Jag har haft äran att träffa och arbeta med Hans Villius ett flertal gånger. Första gången var runt 2005 när han spelade in en introduktion för mitt synthband som spelades upp vid varje spelning, innan vi kom upp på scenen. Sista gången var en berättarröstinspelning, för två år sedan, till en kortfilm som ännu inte blivit färdig.

Jag minns första gången jag fick kontakt med Hans, det var på telefon efter lite brevväxling. Hans fru, Elsa, svarade och jag var lite lagom nervös och onödigt formell. Men det var som om vi hade känt varandra länge. ”Hans, det är William!” ropade Elsa och Hans kom till telefonen (”Nej men hej William!”) och vi pratade om hur vår första inspelning skulle gå till, som om vi aldrig gjort något annat. Elsa och Hans var så gästvänliga och tog emot mig med öppna armar utan några divalater. Jag menar: vem var jag? En kille som gick 1:a året på gymnasiet. Men för Hans och Elsa spelade det ingen roll. Hans ställde ändå upp, för Hans Villius var som en av oss alla, varken mer eller mindre. Men för mig var han mer.

Jag kan inte tacka nog för Elsa och Hans gästvänlighet och ödmjukhet. Det gör ont i mig nu när Hans inte längre finns hos oss. Jag sänder kondoleanser till Elsa och familjen.

Exp1,2,
Af1,2,
Dn1,
SvD1,2,3,


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: