Utdrag #2 ur ”När vi var världsmästare”


Jag bjuder på ett ytterliga utdrag från min kommande roman ”När vi var världsmästare (Eutanasi för oss skendöda)”. Det har ett litet nyårstema, så det passar ju bra nu på nyårsafton.

Viktor (protagonisten; den smått förvirrade, filosoferande universitetsstudenten), ska köpa raketer till den stora festen med Kollektivet (en märklig grupp av studerande prokrastinerare). Notera att Filantropen är en av romanens karaktärer och inget annat.

—————————————-

Så kom nyårsafton. Therese hade åkt hem till sina föräldrar och jag borde gjort detsamma. Men jag blev kvar i den snöfyllda staden. Kollektivet skulle arrangera nyårsfest och jag fick skriva på ett kontrakt om att inte åka hem över nyår, repressalierna vid kontraktsbrott minns jag inte riktigt. Sagt och gjort, första nyåret som inte firades med familjen.
”Jag vill ha koppar, kalcium, kalium och natrium i mina raketer”, jag stod i en lada utanför centrum. Filantropen hade sagt att detta var bästa stället att köpa fyrverkeripjäser.
”Om du vill pricka Ikaros innan han flyger in i månen ska du handla i Ladan! Där finns det pyroteknik för alla ändamål! Det kommer bli en pyroteknisk afton vill jag lova, vid tolvslaget är det vi som ska synas och höras mest till tonerna av ”I wanna be like you”, som det orangutanghus vi är! Allt annat är en förlust!”
Jag lyssnade inte så noga på vad han sade, men att Ladan hade bra fyrverkerier fick jag lov att tro på. ”I wanna be like you”, Djungelbokens svängigaste jazzlåt, Louis Prima i fin form. Det var hans band som spelade med honom i den låten, Sam Butera & The Witnesses. Bandets version ratades av George Bruns i filmen, men Louis Prima fick ändå sjunga som Kung Louie. Versionen i filmen har ett mer orkestralt jazzljud än Primas version med Sam Butera & The Witnesses. Självfallet är bandets version avsevärt svängigare, men filmversionen är lite jazzigare.
”Vilken version?”, frågade jag Filantropen.
”Vadå, vilken version?”
”Jo, ska vi spela Primas filmversion? Eller den som han gör tillsammans med sitt band, Sam Butera & The Witnesses?”
”Vad är skillnaden?”, jag suckade. Egentligen orkade jag inte förklara vilka stora skillnader det fanns mellan inspelningarna, så jag behövde förenkla. Det här med att förenkla saker man ska berätta tycker jag är drygt, man får lov att lägga sig på en nivå under sin egen för att någon ska förstå, vilket kräver en massa kraft. Istället för att personen som inte förstår anstränger sig, så blir det jag som måste anstränga mig. All onödig ansträngning är onödig ansträngning.
”Filmversionen är lite jazzigare medan bandversionen är mer swing.”
”Då tar vi den med mer swing”
”Vad menar du?”, frågade kassörskan.
”Jag vill ha koppar, kalcium, kalium och natrium i mina raketer” , svarade jag. Hon verkade inte vara den kassörska som brydde som om vad som såldes, huvudsaken var att hon skulle få pengar till att köpa någonting fint till sig själv. Visst kunde jag unna henne något fint, nu när hon måste stått här en hel arbetsdag på nyårsafton.
”Jag förstår inte vad du menar! Att du inte kan köpa som alla andra? Vad är det för fel på dig? Jag tänker inte stå här och ta en massa skit från dig!”, hon röt till rätt så hårt och började gestikulera. Jag är nog en av få som blir lite rädd för låten ”I wanna be like you”. Jag menar här har vi en orangutang som vill bli lik en människa, kunna göra upp eld. Tänk vilken skrämmande tanke, Djungelboken är början till en dystopisk framtid där orangutanger blir mer som oss. Bara tanken av att vilja göra upp eld skrämmer mig. Vilket blir nästa steg? Ska Kung Louie kräva att få integreras i samhället som en jämlike? Jag tänker på ”Apornas Planet”, var det så allt började? Kung Louie som ville göra upp eld, blev till människans förgängelse. Jag har aldrig sett Rudyard Kipling som någon profet, men jag gör mig själv osäker.
”Men Rudyard Kipling var inte profet, eftersom Kung Louie är ett påfund av Disney och karaktären finns inte ens med i boken!”, kassörskan blev tyst, men började snart skälla ut mig ännu mer. Alltså är det Walt Disney som är profeten. Kung Louie, med fingrar och jazzig röst vill bli som en människa. Kanske han redan har blivit människa och lärt andra orangutanger, i så fall har vi en armé av orangutanger som går runt på våra gator, har våra jobb och äter våra maträtter. En latent väntan på den första attacken, plötsligt är jag omringad av militanta orangutanger som dräper utan nåd.
En ny kassörska gick fram till disken och frågade vad mitt problem var.
”Jag vill ha koppar, kalcium, kalium och natrium i mina raketer”
”Varför då?”
”Koppar ger en blå färg, kalcium ger rödorange, kalium ger en violett färg, natrium ger en gul färg. Ska det vara så svårt?”
”Jag vet inte, men det går inte att färgbestämma raketerna här i butiken”, hon skakade sakligt på huvudet.
”Jag kan alltså inte bestämma min egen färgkombination på raketerna?”
”Nej, det kan ni inte”, jag suckade åt hennes bestämda röst. Filantropens idiotiska påstående om att Ladan var bästa stället att köpa fyrverkerier verkade vara verklighetsfrånvänt.
”Då betackar jag mig denna ynnesten”, när jag gick ut ur Ladan kunde jag höra hur kassörskorna viskade till varandra, någonting om ”dumma människa” och ”eld”. Visst var det så att deras händer var ovanligt håriga? Båda hade orangebrunt hår. När jag kommer till Kollektivet måste jag försöka stoppa Filantropens idé om att spela ”I wanna be like you” under tolvslaget, man vet aldrig vad för latenta krigskommandon som Louis Primas röst kan utlösa.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: