Månadsarkiv: oktober 2011

Novell: Muammar al-Gaddafi – Astronautens självmord (Del 1)

Astronautens självmord
av Muammar al-Gaddafi
övers. William C. Woxlin

(översättningen baseras på den engelska utgåvan i ”Escape to Hell and other stories…” samt den franska översättningen, vilken den engelska baseras på, ”Escapade en enfer et autres nouvelles”.)

Översättarens förord
Varför är det viktigt att översätta Gaddafis texter när han anses ha begått grymheter? För mig känns det självklart för att få en bild av personen Gaddafi och hans tankar på ett djupare plan än den gormande diktatorn, Överste Gaddafi, som vi får se i media eller läsa om i biografier. Detta är Överste Gaddafis egna ord, skrivna ur hans perspektiv; ett perspektiv som behövs för att kunna få en mer ingående helhetsbild av despoten och dennes psyke. Hans noveller är svåra att tyda, det liknar allt ofta ett skrivsätt som kallas för ”stream-of-consciousness” (ungf. inre monolog). Vissa av novellerna går över till andra surrealistiska och abstrakta former. Översättaren reserverar sig för eventuella feltolkningar.

ASTRONAUTENS SJÄLVMORD

Efter att människan rest i yttre rymden så pass mycket att denne har blivit betagna av svindel, efter att statsbudgetar inte längre kan försörja kostsamma rymdprogram, efter att människan landade på månen och inte hittade någonting, efter att två astronauter exponerade vilda spekulationer från vetenskapsmän rörande existensen av sjöar och oceaner på månens yta och ”Stormakternas” arroganta rivaliserande över ägande och namngivande, nära att komma i konflikt över månens rikedomar, framförallt marina resurser – och efter närmande av medlemmarna i solsystemet, fotografera och förtvivlan över att någonsin finna eller ha möjligheten att upprätthålla liv, människan återvände till Jorden, virriga, illamående och med fruktan för undergång. Faktum är att det egentliga land som vi känner till är Jorden, unik, en källa för liv. Livet betyder vatten och föda; Jorden är den enda platsen som förser oss med dessa. Det enda sanna behovet är bröd, dadlar, mjölk, kött och vatten. Den enda luft som är nödvändig för liv är den som omsluter Jorden. Och så, återkommer människan till Jorden efter sina äventyr i yttre rymden. Astronauten avlägsnar sin rymddräkt och satt på sig vanliga kläder, så att han kan återuppta sitt liv ovanpå marken, efter sitt avslutade uppdrag i rymden. Han började leta efter arbete baserade på Jorden. Han gick in i en snickeriaffär, men kunde inte klara av en sådan simpel syssla, eftersom det var utanför hans specialiseringsarea. Samma gick det för hans mödor inom trädröjning, arbete med järn, byggkonstruktion och rörmokeri. Han försökte även med måleri och vitkalkning, men han har inte studerat ritkonst, eller musik, eller stickning, eftersom dessa färdigheter inte hade någon koppling till hans specialiseringsområde.

(fortsättning följer…)


Överlevde vi just domedagen?


… man kan ju fundera. Enligt den kristna radioprofilen Harold Camping så skulle domedagen inträffa igår, men jag kände då ingenting. Detta är inte första gången Camping har fel i sina spådomar, mest uppmärksammat är väl kanske hans utspel om domedagens inträffande 21 maj; sedan ändrade han datum till 22a oktober… Men vad jag vet så har ingenting hänt… Har ni känt något? Det mest intressanta blir väl att höra Campings ursäkt denna gång…

Detta tjat om domedagen och att överleva får mig att tänka på en oerhört kort novell av Fredrick Brown, med namnet ”Knock”:
”The last man on Earth sat alone in a room. There was a knock on the door…”

Om ni vill läsa vidare om Harold Campings dumheter och tokerier så har han publicerat några böcker; bl.a. ”1994?” ”Time Has an End: A Biblical History of the World 11,013 B.C. – 2011 A.D.” och ”Adam When? A Biblical Solution to the Timetable of Mankind”


Överste Gaddafis surrealistiska drömvärld


(Litteratur)

Jag tänker inte skriva något direkt om inbördeskriget i Libyen (detta är inte en politisk blogg), men jag tänkte komma med ett litet boktips som har anknytning till Överste Gaddafi, som förmodligen har avrättats idag (vad som egentligen som har hänt, om det verkligen är Gaddafi eller dubbelgångare osv. låter jag vara osagt). Som så många ledare av samma kaliber (Hussei, Kim Jong Il m.fl.) intresserade sig Överste Gaddafi för litteratur och skrivande. Flera känner till hans gröna bok: ”al-Kitāb al-Aḫḍar” som förklarar hans politiska filosofi. Men det har även givits ut en annan ”Escape to Hell and other stories”. Boken är en samling noveller skrivna av Överste Gaddafi.

Det är en väldigt intressant bok där man kan ana viss allegorisk framtoning över Överste Gaddafis egentliga drömvärld. Novellerna bär namn som: ”The City”, ”The Village”, ”The Earth”, sedan följer ett antal essäer. För att få en större inblick i Överste Gaddafis filosofi och tankar så räcker det inte med att läsa hans Gröna Bok, läs även ”Escape to hell and other stories”. Som alltid med ledares skrifter (ta exempelvis Saddam Husseins ”Zabibah wal-Malik”/”Zabibah and the King”) så måste man klara av att ta ett visst avstånd från personen, se förbi propagandan, grymheten och kunna gräva sig djupare i textens egentliga mening. ”Escape to Hell and other stories” är väldigt udda, det finns inga huvudkaraktärer, jag skulle isåfall säga att platsen är karaktären. Ofta glider prosan in på surrealism och diffusa moment, ibland får texten en viss sarkastisk ton vilket för läsaren kan verka överraskande (speciellt med tanke på vem Överste Gaddafi är/var). Jag vill inte använda bemärkelsen ”stream-of-concuisness” berättande, men kan nästan inte låta bli.

Den mest intressanta och kanske bästa novellen heter ”The Suicide of the Astronaut”, om jag har tid och ork kanske jag gör en svensk översättning av den… Håll till godo…

Det här är staden: en kvarn som maler ned sina invånare, en mardröm för sina byggmästare. Den tvingar dig att förändra ditt utseende och ersätta dina värderingar; du tar till dig en urban personlighet, som inte har någon färg eller smak. Ingen lukt, ingen mening – en maskliknande existens. Biologin tvingar dig att inhalera andras andetag, vilka du inte bryr dig om.
(ur novellen ”The City”, snabböversättning av William C. Woxlin)


Mix Förlag tar upp kampen mot Novellix?

(Litteratur)

Noveller verkar vara den nya innegrejen i Sverige. Plötsligt hade alla börjat läsa noveller och jag stod kvar med mina tegelstenar av Pynchon och Musil. Jag har valt att ge Novellix en chans och beställt hem alla deras titlar. Hittils har jag endast hunnit läsa Unni Drougges ”Kärlek ända in i döden”, som var en novel av rätt så hög kvalitet. Som ni alla vet så är det en tysk höst 2011 och Novellix har givit ut ett litet paket med fyra tyska noveller, vilka är högintressanta. Man har även, från förlagets sida, givit ut nedladdningsbara mp3-ljudböcker, vilket jag tror är ett steg i helt rätt riktning.

Nu har ett nytt förlag slängt sig in i novelleken, Mix Förlag som är en del av Bonnier. I ett pressmeddelande så påstår man att det är sveriges enda som ger ut crossoverlitteratur. Huruvida detta är sant låter jag vara osagt. Det dröjer dock till 2012 innan några tryckta böcker får se dagens ljus. Istället har förlaget satsat på elektroniska noveller; vi bjuds till och med på tre gratisnoveller från Adlibris. Direkt står det klart att förlaget satsar på en hård genrekategorisering då novellernas omslag pryds av antingen ”skräck”, ”klassiker”, ”sex” och andra genrebestämmande ord. Egentligen så är det väl endast klassikernovellerna som skapar något större intresse hos mig eftersom vi där finner Tjechov, Maupassant, Poe och Wilde. Men jag tänker inte heller avfärda deras övriga utgivning då jag ej har läst allt.

Den stora frågan är nu vilket förlag som vågar ge ut mina noveller? För visst har jag blivit smittad, icke att förneka. Den första novellen som jag håller på med, ”Urcell”, är ett bidrag till Dalarnas Författarförbunds Antologi som kommer ut 2012. Den andra, ”Uppståndelsen”, är en skräcknovell av det sjukare slaget som utspelar sig i en familjär julmiljö ute på en herrgård. Den tredje ”Poste Restante” hamnar också i skräckfacket. Vi blir varse över hur dessa kommer få se dagens ljus.

Jag har även passat på att köpa grisen i säcken och laddat hem några noveller från Amazon till min smarta mobiltelefon. Dessa var dock gratis, så jag har ju inte riktigt köpt grisen i säcken, men ändå… recensioner på G.


Ingvar Wixell 1931-2011

Dn1
SvD1


Tomas Tranströmer, inspirationskällan till mina egna lyrikverk!

 (Litteratur)

Så här ett antal timmar har jag hunnit smälta att Tomas verkligen har fått Nobelpriset i litteratur

Tomas är för mig en stor inspirationskälla. Det var faktiskt Tomas som fick mig att börja skriva dikter som haiku. Det finns många som ska tycka angånde vilket hans bästa verk är; man framhäver gärna ”Östersjöar”, ”För levande och döda” och ”Sorgegondolen”. Men för mig så är haikuverket ”Den Stora Gåtan” hans absolut bästa verk. Haikun har en ådra som griper tag i själen och är allt från sorglig och mystisk till glädjande. Haikuns dunkla meningar, minimala versmått och nästan klaustrofobidska tillvaro är något som gör mig svag. Det är anledningen till att jag själv skriver haikudikter, utan Tomas skulle jag aldrig haft tanken att skriva på detta japanska versmått! Detta resulterade ju i min egen haikudiktsamling ”Mannen som fanns överallt” och ”Livsindustriverk”, jag är oerhört tacksam.

Jag har haft en del kontakt med Tomas och hans fru Monica som båda är helt fantastiskt ödmjuka och vänliga. Tomas signerade även delar av min Tranströmer-samling (som ni ser på bilden). Jag kan inte nog beskriva min uppskattning och glädje över Tomas författarskap, verk och litterära gärning. För mig är Tomas min lyrik, en större inspirationskälla än någon annan. STORT GRATTIS TILL TOMAS! Hoppas inte journalisterna kör slut på dig!

En favoritdikt från Tomas? Näst intill omöjligt… Men okej…

”Solen står lågt nu.

Våra skuggor är jättar

Snart är allt skugga”

(Ur Sorgegondolen)

(En del av min signerade Tranströmer-samling)

Exp1,2,3,4,5,6,7,8,9,10,11,12,13,14,15

Dn1,2,3,4,5,6,7,8,9,10,11,12,13,14,15,16,17

SvD1,2,3,4,5,6,7,8,9,10,11,12,13

Svt1,2,3,4,5,6,7,8,9,10

Köp även Tomas böcker:
Adlibris1,2,3,4,5,6,7,8,9,10,11,12,13
Bokus1,2,3,4,5,6,7,8,9,10


JAA!! TRANSTRÖMER!!


Jag kan inte beskriva min glädje! Vi har äntligen fått en ny nobelpristagare från Sverige! Och så välförtjänt! Grattis Tomas Tranströmer!!

Jag har själv varit i kontakt med Tomas och har flera av hans verk signerade. Det är helt fantastiskt, vad välförtjänt… Herrejösses… Jag är mållös, jag trodde aldrig detta var möjligt eller att jag skulle uppleva detta!

Ex1,2,3,4,5
SvD1,2,3,4,5


Nobelpriset i litteratur, vad säger oddsen?


(Litteratur)

Imorgon är det dags för en ny pristagare i litteratur. Oddsen är stenhårde och överraskande nog har Bob Dylan lägst odds av alla på Ladbrookes. Men det här med Dylan och nobelpriset är svårt. Jag anser ju att sångtexter bör klassas som lyrik. Speciellt Dylan har gjort ett sådant avtryck i sångkonsten med sin lyrik, vilket är en flera tusenårig berättartradition. Lägg sedan till hans självbiografi ”Chronicles” och roman ”Tarantula”.

Men vi ska inte räkna med att Dylan får något pris. Jag vill inte spela säkert; så istället för Adonis tror jag på den koreanska poeten Ko Un. Hans ”Fråga månskenet om vägen : zendikter” är lyrik med oerhörd kvalitet. Men jag vill, förutom Dylan, att Tranströmer ska få Nobelpriset. Men som jag diskuterade i förra inlägget så ligger nog en ny svensk pristagare långt borta. Men man vet aldrig med Svenska Akademien, Llosa var en överraskning, varför inte även i år?

Ladbrookes topp 10
1 Bob Dylan
2 Haruki Murakami
3 Adonis
4 Peter Nadas
5 Assia Djebar
6 Tomas Tranströmer
7 Ko Un
8 Les Murray
9 Philip Roth
10 Nuruddin Farah

Svt1,2,3


Är det inte Sveriges tur nu?


(Litteratur)

Samma år som ABBA fick en storstilad 1:a plats i Eurovision Song Contest så fick Harry Martinson och Eyvind Johnson nobelpriset i litteratur. Detta är senaste gången som svenska författare tilldelats priset. Skandalen? Att båda satt med i Svenska Akademien. Sedan dess har alltså ingen svensk (inte ens Astrid Lindgren) tilldelats nobelpriset i litteratur. Personligen tycker jag att det endast finns en svensk författare som bör få priset, redan i år: Tomas Tranströmer. Jag vill inte, men tror ändå att Eyvinds och Martinsons pris 1974 har satt orealistiska gränser för svenska författare som borde få nobelpriset.

Annars så hoppas jag som alltid på Bob Dylan, det är dags att inse: låttexter är lyrik! Ett pris till amerikanska Pynchon skulle heller inte sitta fel. Nu kan jag få äta upp min hatt men jag tror Oates och Murakami är helt chanslösa… Adonis har alltid låga odds, kanske hans tur i år?

Men vad spelar det för roll? Svenska Akademien gör som Svenska Akademien vill och skönt är väl det.

Vem vill du ska tilldelas nobelpriset i litteratur?

Dn1,2,3,4,5,6,7,8,9
SvD1,

Af1,


Lyriken finns inom mig…


Jag är tillbaka i Örebro efter en session i kära Borlänge. För en lång tid frammåt kommer jag skriva på min masteruppsats i ekonomi; men jag har även lite fritid och förutom att göra lite redaktörsarbete för Dalarnas Författarförbund så kommer jag skriva på en novell vilken är skriven enligt ett hemmasnickrat versmått som har sin grund i haikudiktning. Det är en utmaning, men det lär bli intressant! Jag är ju ingen fantast av noveller och har aldrig skrivit en själv. Det gäller att utmana sig själv för att få lite spänning i den kreativa världen innanför mitt pannben.

Mina två romaner (”När vi var världsmästare” & ”Bönsyrsornas Ö”) kommer jag även försöka att digitalisera. Det finns ju en viss problematik med att skriva för hand, allt måste överföras till datorn! Men det finns en viss poäng att skriva för hand, det känns friare, jag kan sväva ut mer, den direkta tanken kommer direkt ned på pränt. Att skriva på datorn är mer mekaniskt och perfekt, därför skriver jag min masteruppsats på datorn och mina romaner för hand.

För er som inte är helt belevad i min lyrik så får ni gärna kontakta mig för att köpa lyriksamlingen ”Mannen som fanns överallt” (nu i pocketformat!) och Utgåva 20 i Dalarnas Författarförbunds Lyrikserie: ”Livsindustriverk”.