Månadsarkiv: maj 2011

Kan jag ha fått sista Festivalpassen till Peace & Love 2011?

(Musik)

Det var med stor sorg jag fick reda på att festivalpassen (utan camping) hade tagit slut till Peace & Love. Hela dagen förstörd; hela veckan… jag ska inte gå så långt och säga hela sommaren men ja, ni förstår grejen. Men som ett mirakel så öppnade Peace & Love hemsidan för ytterligare köp. ”Fåtal” stod det. Snabbt som attan skred jag till verket och bokade upp mig på två stycken. Jag ringer till far och säger att jag fick tag på biljetter; han förstår inte hur det gick till eftersom P&L har tagit bort möjligheten att ens se om Festivalpassen är utsålda; nu finns det bara möjlighet att se om Festivalplats+camping är utsålt eller om fåtal finns kvar… Jag vågar knappt stänga ned fönstret som tackar för köpet. Jag skriver ut mina biljetter (ja, tänk vad modernt allt ska vara) och låser in arken i ett kassaskåp. Mycket riktigt så har P&L tagit bort biljettkategorin för Festivalpass och även Festivalpass med den vanliga campingen. Kvar finns kategorierna för Festivalpass med lugn camping och med deluxcamping, men alla står som slutsålda. Kan det vara så att arrangörerna grävde längst in i byrålådan och hittade 2 eller (om vi nu ska vara realistiska) 6 biljetter som tog slut på några sekunder? Vem vet? Jag vet att jag han få två av dessa och det hängde på sekunder.

Betyder detta att jag kanske fick två av de absolut sista Festivalpassen utan camping? Kanske. Betyder det att det kanske blir en bra sommar trots allt? Förmodligen. Betyder det att jag kommer att få se Bob Dylan i min egen hemstad, Borlänge? Absolut! Ingen tvekan! Det är en bra vecka, IK Brage vann sin bortamatch igår… Vi firar dagen med glass och högläsning ur Wittgensteins ”Tractatus Logico-Philosophicus”.

Ex1,
Dn1,


Vad är plagiat och vad är genialt? (Om Helene Hegemann)

(Litteratur)

Helene Hegemann Helene Hegemann är minst sagt en talangfull yngling (född 1992). 2008 hade hennes pjäs ”Ariel 15 – oder die Grundlagen de Verlorenheit” premiär och under 2009 stod hon för två filmmanus (varav ett hon vann pris för). Talangen skrev sedan sin första bok ”Axolotl Roadkill” som gavs ut 2010. Kritikerna gick i taket och rosade debutanten för sin roman och ansågs vara den moderna tyska litteraturens protogé.

Men här upptäcktes det att i princip hela hennes roman egentligen är ett ”klipp-och-klistra” verk där hon tagit flera delar från en bloggroman (Airen – ”Strobo”) och andra källor. Hon försvarar dessa plagiatanklagelser med att säga att ”Ingenting är av mig själv, redan jag är inte av mig” och ”Det finns ingen originalitet, det finns bara äkthet”. Flera (bl.a. Margareta Flygt) vill likna detta med musikvärldens sampling och remixkultur. Till viss del kan jag tänka mig att hålla med. Men det finns en viss aspekt som jag inte riktigt ”klarar av”. Om Hegemann hade sagt från början att detta är ett remix-verk (kanske t.o.m. konstverk?) och att hon har gjort det för att manifestera den nya ungdomskulturen där copyright och upphovsrätts ribborna suddas ut genom den litterära grenen av estetik så hade jag i all denna pretantösa förklaring kunnat ha en viss förståelse. Men nu var Hegemann tyst om detta och sade ingenting förren verkets bakgrund uppdagats.

Det här med klipp och klistra är ju inte helt nytt, jag tänker på bl.a. William S. Burroughs som använde sig av ”cut-up” tekniken (i ex. Nova-trilogin) där en text delas upp och ordningen förändras för att skapa en ny text. Burroughs förklarade att inspirationen till denna teknik bl.a. härstammade från T.S. Eliots dikt ”The Waste Land” och John Dos Passos Amerika-trilogi.

Men med Hegemann är det en helt annan fråga. Hon tog alltså fritt ur Airens samtida bok ”Strobo” som är en känslig, autentisk och personlig redogörelse för Berlins depreverade nattliv med droger, sex och techno. Airen beskriver sitt destruktiva liv med bl.a. psykiska problem. Här blir det en fråga om estetiken ska få gå före etiken eller om en författare inte har tillräckligt med hyfs för att förstå vad som är mitt och vad som är ditt. Frågan är om hon skulle kommit undan denna skämmiga situation genom att källhänvisa och erkänt redan från början och just dra till med någon pretantiös ursäkt?

Vad beror denna totala avsaknad av fingertoppkänsla hos Hegemann? Beror det på att hon hör till den nya generationen 90-talister som är uppväxta med DC++, torrents och gratis Spotify? Eller är det p.g.a. att hon struntade i skolan och såg på film istället? Hegemann själv menar att detta litterära förhållningssätt en logisk följd av den piratkopiering som sker på internet med medföljande diskussioner; men att hon har agerat tanklöst, egoistiskt och inte insåg vilka juridiska konsekvenser som plagiarism kan få. Men jag funderar över om denna remix/sampling-liknande litteratur verkligen är den utveckling som är rätt väg för litteraturen att gå? Man kan inte ursäkta ett dåligt författarskap genom att låna och plagiera; det spelar ingen roll hur bra en författare som plagierar/remixar det gör inte personen till en bättre författare utan en skicklig redigerare, klippare eller redaktör.

För egen del så börjar jag läsa ”Axolotl Roadkill” imorgon. Tyvärr finns ingen svensk utgåva ännu. Men den finns på bl.a. norska, danska och den utgåva som jag läser är på tyska. (Det ska finnas en engelsk utgåva också men tillgången verkar vara osäker på båda amazon och bokus)

Exp1,
SydS1
SvD1,.


Kirsten Dunst fick pris i Cannes

(Film)

Med tanke på all uppståndelse kring Lars von Trier så var det ändå rätt så överraskande att hon fick pris från juryn i Cannes för hennes insats i ”Melancholia”. Det ska bli intressant att se Dunst i filmen eftersom jag aldrig har sett henne som en skådespelerska som gör seriösa och djupa dramafilmer; jag tror att mina associationer går lite för mycket åt hennes insatser i ”Spider-Man” filmerna som Peter Parkers flickvän Mary Jane.

Men jag är inte fördomsfull, jag tror att flertalet av dessa ”lättare” skådespelare klarar av att spela djupare roller. Se bara hur Bergman lyckades med Nils Poppe. Lars von Trier är en sådan regissör som kan krama ut det bästa från skådespelare som med Emily Watson (som endast hade medverkat i en tv-film innan) i ”Breaking the Waves” eller sångerskan Björk i ”Dancer in the Dark”. Jag är inte alls orolig för att även Dunst kommer göra en riktigt häftig insats i ”Melancholia”.

Dn1,2,3


John Ajvide Lindqvist – Tjärven (2011)

(Litteratur)

John Ajvide Lindqvist är helt klar en av sveriges mest intressanta författare, i alla fall inom skräckgenren. Nyligen så släppte han sitt senaste verk ”Tjärven” som ljudbok och e-bok(notera: ej inbunden, pocket eller liknande). Jag har valt att lyssna på ”Tjärven” som ljudbok eftersom jag har hört att John Ajvide Lindqvist ska vara en bra uppläsare.

Berättelsen kretsar kring några forna klasskamrater under en klassåterträff på midsommarafton. Gruppen åker ut till fyrön Tjärven som ligger mellan Sverige och Åland. Efter att åter ha stiftat bkantskap med varandra så tar klassfesten en obehaglig vändning. Plötsligt står en man från kusträddningen och stirrar upp mot solen; till en början verkar mannen harmlös, men det är något fel på honom. Det visar sig att han är en av ”de drunknade” som nu har vaknat till liv och börjar långsamt gå upp på fyrön. Varför dessa zombieliknande varelser har vaknat till just nu får vi aldrig veta. Istället så börjar ett överlevnadsäventyr där ingen går säker.

Jag måste vara ärlig och säga att ”Lilla Stjärna” var en besvikelse, långt ifrån min favorit ”Människohamn”. Men med ”Tjärven” så höjer sig Lindqvist återigen. Skräcken är rätt så påtaglig, men här är det mest mystiken och det äckliga som tar mest plats. Lindqvist utelämnar så pass många delar av monstrens bakgrund att jag som läsare får fundera ännu mer på: hur och varför? Till skillnad från flera av Lindqvists andra berättelser så har den psykologiska aspekten fått ge vika till en mer rak skräck som både är underhållande, mystisk och lite skräckinjagande.

Jag rekommenderar er verkligen att läsa eller lyssna till ”Tjärven”, då det är Lindqvists otroliga comeback från en rätt så oinspirerande period.

För lite kuriosa listar jag här Lindqvists verk, som jag har läst, i den ordning som jag graderat:
1. Människohamn – Övernaturliga saker händer ute i skärgården.
2. Ansiktsburk av Erik Pettersson – Metanovell som handlar om Lindqvist och hans paranoida vistelse under Göteborgs filmfestival.
3. Tindalos – En läkare med traumatiska barndomsminnen får stå ut med sin familj och alla hemligheter.
4. Hanteringen av Odöda – Zombieepedimi uppstår i Stockholm
5. Låt den rätte komma in – Oengagerande vampyrberättelse
(Jag har ej läst ”Pappersväggar” eller ”Låt de gamla drömmara dö”


Bob Dylans bästa låtar…

(Musik)

Det är sällan jag drar upp rena listor i bloggen, speciellt utan motiveringar, men nu när herr Dylan firar 70 så måste jag ändå försöka mig på en lista. Jag ska försöka få till något 10 bästa låtarna per årtionde. All motivering känns överflödig…

60-tal
”My Back Pages”, ”Like a rolling stone”, ”Sad Eyed Lady of the Lowlands”, ”Just Like a Woman”, ”Lay Lady Lay”, ”All Along the Watchtower”, ”Girl from the North Country”, ”Tell Me, Momma”, ”Boots of Spanish Leather”, ”I Want You”

70-tal
”Knockin’ on heavens door”,”Forever Young”,”Shelter from the Storm”,”The Mighty Quinn”,”Hurricane”,”Is your love in vain?”,”Señor (Tales of Yankee Power)”,”Where Are You Tonight? (Journey Through Dark Heat)”,”Isis”,”Simple Twist of Faith”

80-talet
”In the Garden”,”Don’t fall apart on me tonight”,”Sweetheart like you”,”Tight Connection to My Heart (Has Anybody Seen My Love)”, ”Emotionally Yours”,”When the Night Comes Falling from the Sky”,”Death is not the end”,”Man in the long black coat”,”Most of the time”,”Shooting Stars”

90-talet
”Wiggle Wiggle”,”Under the Red Sky”,”Handy Dandy”,”Step it up and go”,”Love Sick”,”Not Dark Yet”,”Make you feel my love”,”Can’t Wait”,”Trying to get to heaven”,”Cold Iron Bounds”

2000-talet
”Things Have Changed”,”Cross the Green Mountain”,”Summer Days”,”Moonlight”,”Workingman’s Blues #2″,”I Feel a Change Coming On”,”Mississippi”,”Huck’s Tune”,”Red River Shore”

Af1,2,3
Ex1,2,3,4,
SvD1,2,3,4
Dn1,2,3,4


Bob Dylan firar 70

(Musik)

Få artister har haft sådan stor betydelse för mig som Bob Dylan. Sedan barnsben har jag matad med att ”Sad Eyed Lady of the Lowlands” spelades varm hemma. Men jag hör till en minoritet i Dylan-lägret. Jag tycker bättre om Dylans senaste skivor än hans skivor från 60-talet.

Från ”Time out of Mind” till ”Together Through Life” har en stämning som slår allt annat som Dylan har gjort. Visst, hans röst är nasalare, han låter äldre och är inte lika aggressiv. Men för mig så finns det en viss djuphet och nästan lite ångestfylld stämning på dessa senare album; allting brukar ju annars handla om hans tidiga album, hans 70-tal eller någon annan period av hans liv. Men det finns mer att upptäcka! Det finns alltid mer att upptäcka när det gäller Bob Dylan.

Några axplock från listan av fantastiska låtar under Dylans sentida period: ”Not Dark Yet”, ”Mississippi”, ”Nettie Moore”, ”Huck’s Tune”, ”Things Have Changed” (som han vann en Oscar för!). Men det finns två låtar som sticker ut, som kan vara två av hans bästa någonsin (kanske till och med bättre än ”Sad Eyes…” och ”Like a Rolling Stone”): ”Workingman’s Blues #2” och ”Cross the Green Mountain”. Den sistnämnda låten är från filmen ”Gods and Generals” och är ett 8 minuter långt epos där Dylan målar upp en hemsk apokalyptisk bild över det amerikanska inbördeskriget med strofer som ”It’s the last day’s last hour of the last happy year. I feel that the unknown, The World is so dear” och ”But he’ll be better soon, he’s in a hospital bed. But he’ll never be better; he’s already dead”.

Den förstnämnda låten, ”Workingman’s Blues #2” kommer från albumet ”Modern Times”, vilket jag har en signerad LP utgåva av (en lite raritet kan man säga). Även denna låt hör till det längre slaget med rader som ”The place I love best is a sweet memory, it’s a new path that we trod. They say low wages are a reality if we want to compete abroad”

Grattis till Dylan. I sommar så kommer han till min hemstad, Borlänge och Peace&Love-festivalen… Det blir nog en bra sommar trots allt…

Af1,2,3,4
Dn1,2,3
SvD1,2,3
Ex1,2,3,


Hur ska man rädda Thielska Galleriet?

Turerna till Thielska Galleriet är många i dagsläget. Ulf Linde och Nina Öhman vägrar flytta på sig när en ny intendent ska ta vid. Konflikten är mycket komplex och jag tänker inte gå in närmare i detalj. Men den frispråkiga Ulf Linde är en stor profil och har nästan blivit som en institution på Thielska Galleriet, om ni ursäktar ordvalet, eftersom han har bott där sedan 70-talet.

Besökssiffrorna har dock fallit och nu måste man mitt under Linde-Öhman affären se till att locka besökare. Men hur gör man egentligen? Året är 2011 och jag har svårt att se konstgallerier som någonting man besöker (även om jag själv gör det). Claës Wachtmeister, civilekonom (precis som jag), har fått i uppdrag att dra upp detta sjunkande skepp. Han har en del förslag:

•Annan konst ska släppas in genom att den jättelika intendentbostaden blir lokal för tillfälliga utställningar. Parken öppnas för skulpturutställningar.
•Annexet ska bli ”Artists’ residence”, där konstnärer får bo och verka, förutsatt att de avslutar vistelsen med en utställning.
•En ny museishop ska få både kommersiellt och konstlitterärt sortiment. Något vackert föremål med anknytning till Thielska ska mångfaldigas och säljas ungefär som Prins Eugens krukor på Waldemarsudde.
•Även de många stockholmare som bara promenerar ska kunna äta på Thielska, helst i en restaurang i Annexet som nås utifrån.

Det är intressanta punkter visserligen, men jag vet inte om det räcker. Det mest spännande är såklart ”Artists’ residence”. Men det är inflation på konstgallerier och besöksantalet är få. En kommentar till ariklen i Svd förklarade läget rätt så bra: ”Det är djärvt att räkna med kraftigt växande besökssiffror på Thielska, om museet reduceras till ett i raden av institutioner som arbetar efter samma recept. Ett museum behöver något så svårfångat som en ”själ”. Gilla det eller ej, men paret Linde-Öhman har varit en viktig del av Thielskas varumärke” (CatoMaggiore)

Inom marknadsföring (som är ett ämne man måste läsa som ekonom) så talar vi ofta om att hitta en distinktion som utmärker i jämförelse med andra inom samma segment. Här kan jag i alla fall se tydligt att Ulf Linde är en sådan distinktion som skänker Thielska Galleriet en helt unik prägel som saknas hos många andra konstgallerier.

På ett mer psykologiskt plan så tror jag att styrelsen måste vara försiktiga med Linde-Öhman affären. Den sprider negativa artiklar i tidningarna och således negativa tankar hos presumtiva besökare, vilket inte är bra. Avhysningen måste ske med viss finess med tanke på den status som Linde-Öhman har, inte minst för galleriets eget bästa.

Själv tycker jag det är ett feldrag att göra sig av med Ulf Linde, speciellt på detta sätt; eftersom han under alla år blivit synonym med Thielska Galleriet och inte minst för hans oerhörda expertis inom området. Gör man Thielska Galleriet till ett anonymt galleri så ser framtidsutsikten för fler besökare grå ut, även om man väljer att införa en restuaurang med vinrättigheter.

Svd1,2,3,4,
Dn1,2,3,4,5,6,


Söker efter böcker


Hejsan
Jag söker efter lite böcker som jag är villig att betala runt 500-700 kr för…
Om du vill sälja kan du kontakta mig på mail eller skriva brev till min adress (Bagstrangsgatan 15, Blge el. sök på ratsit)

Böckerna jag är intresserad av är:
Bruno K. Öijer – Sång för Anarkismen
Peter Sotos – Proxy
M. Gira – The Consumer
Kristina Lugn – Om jag inte
Mästarens lära och liv (1994; Judas Iskariot anges som författare, Sune Hjorth som översättare)
Lotta Lotass – Sparta
Bo Ralph – Phonological differentiation, Studies in Nordic Language History

Förgyll min sommar nu med dessa böcker! 🙂 Om ni har andra böcker av intresse får ni gärna maila eller skriva brev om dessa också!


Lars von Trier är inte nazist, han är provokatör… i onödan

Lars von Trier har nu gått ut, efter några konstiga uttalanden under en presskonferens i Cannes om hans nya film ”Melancholia”, och sagt att han inte är nazist. Trier gör verkligen allt för att provocera, varför? Han behöver inte provocera fram publicitet! För mig så är Trier en av de mest begåvade och innovativa regissörerna som fått ett erkännande med fantastiska filmer som ”Dancer in the Dark”, ”Breaking the Waves” och ”Antichrist” som inte behöver sjunka till en provokatörs nivå; speciellt inte under en presskonferens i Cannes där filmen och filmkonsten ska stå i fokus.

Nu när han finns på plats i Cannes för att visa sin nya film ”Melancholia” så anser jag att han inte behöver spela apa inför journalister. Jag kan se varför mindre kända regissörer ska skapa rubriker för att få publicitet för sin helt okända film (tyvärr har det ju blivit en av få vägar som ger okända regissörer lite rampljus), men att en sådan högaktad regissör som Trier ska vara ”låtsas-kontroversiell” och lustig förstår jag inte, filmen får ju sina rubriker ändå. Det ger ingenting att vara en provokatör när man har nått en viss nivå, det blir bara en besk eftersmak av att provocera för provocerandets skull. Man kan fortfarande vara en innovatör av en estetisk genre genom att provocera via utförandet, men att bara vara en simpel provokatör känns så onödigt och plumpt i von Triers fall? Han borde ha tillräckligt med karaktär för att förstå att hans beteende bara är dumdristigt; nu har han blivit persona non grata (ovälkommen) i Cannes också. Själv har jag planerat att se ”Melancholia” så snart den visas på bio, men inte för von Triers provokativa utspel utan för hans innovationslusta inom filmkonsten.

Tillägg: Jag säger ingenting om hur rätt eller fel det är av Cannes att göra Trier till persona non grata, jag anser att det inte hör till diskussionen. Sedan får Trier säga och skämta om precis vad han vill, jag anser bara att forumet där han gjorde det var helt fel.

Af1,2,3,4,5,6,7,
Dn1,2,3,4,5,6
Svd1,2,3,4
Exp1,2,3,4,5,
SVT1,2,3,4,5,6,7,8,9,10
Gp1,2,3


Besatt av tid

Nej ni behöver inte vara oroliga, det kommer med all sannolikhet inte hända någonting. Domedagsprofeter har funnits i alla tider och statistiken talar inte till deras fördel. På tapeten just nu är Harold Camping som förutspår att joden ska gå under på lördag eftetersom det, enligt hans egen uträkning, är 7000 år sedan Noak reste iväg med arken i Bibeln. Denne Harold Camping gav tidigare ut en bok 1992 med namnet ”1994?” där han förutspår domedagen till september 1994; han skyllde på en felräkning, vem säger att han inte kan ha räknat fel även denna gång? Jag förstår inte riktigt hans uträkning… Siffran 5 står för ”försoning”, siffran 10 är ”fullkomlighet” och siffran 17 är ”himlen”, menar Camping. Hur har han fått fram dessa siffror?

Men i rättvisans namn så är det inte bara Camping som försökt förutspå domedagen. Det finns flera…
Är det verkligen relevant att få veta när jorden ska gå under? Det verkar nästan finnas en besatthet hos vissa personer om att kunna ”veta tid”. Otaliga test finns på internet som ska förutsäga din dödsdag, domedagsprofetior finns det tusentals av, nedräkningar till 21:a december 2012 osv. Det verkar som om tid har en dragkraft hos en viss typ av människor. För mig är den stora frågan: varför? Varför är tid ett sådant fascinerande fenomen? Förklaringen av tid som något mer greppbart är ju skapad av människor genom klockor, kalendrar, hur många timmar det ska vara på en dag, datum osv. men tiden som existens är inte lika greppbart. För mig som bl.a. är företagsekonomisk akademiker så kan jag ju även se att tid, datum, kalendrar osv. fungerar som ett verktyg för organisation och struktur, är det därför våra förklaringar och uppfattningar av tid skapades? Är det för att tid är något icke-greppbart, intangibelt, som gjort att människan måste kunna förklara och förstå genom andra medel? Kanske är det någon form av girighet; det räcker inte med att bara leva och vara utan man vill veta mer, man vill veta varför och vilken mening det finns för sin egen existens. Tänk så finns det ingen mening, tänk så upplever vi tiden fel; gör det att även alla dessa domedagsuträkningar kommer vara fel? Jag påstår inte att jag själv är mycket bättre då jag själv fascineras av åldrande och långlevnad.

Intressant är såklart att Camping är kristen och tror på Bibeln. Gäller då inte dessa små citat ur nämnda bok:
(Matteus 24:36) ”Men om den dagen och den stunden vet ingen något, icke ens änglarna i himmelen, ingen utom Fadern allena.
(Lukas 21:8) ”Han svarade: ”Sen till, att I icke bliven förvillade. Ty många skola komma under mitt namn och säga: ‘Det är jag’ och: ‘Tiden är nära’. Men följen dem icke.

Nu är jag själv inte troende, men det är intressant att någon som kan, på dagen, peka ut när den yttersta domen ska ske genom att använda Bibeln som källa inte noterar när samma källa säger att det endast är Gud som vet.

Af1,2,3
Dn1,

Exp1,2,3
Svd1,