Månadsarkiv: mars 2010

Det eleganta 40-talet

1940-talet är inte bara en gyllene era för den fantastiska melodramatiken och kostymdramer.Disney gjorde storsuccé med ”Pinocchio” och ”Fantasia” redan 1940; men inom den tecknade filmen så får man inte glömma att Snurre Sprätt och Tom & Jerry gjorde sina debuter 1940. Även Charlie Chaplins, enligt mig, bästa film ”The Great Dictator” fick sin efterlängtade premiär (efter 539 dagar av produktion!). The Great Dictator är en väldigt vågad film, där C.Chaplin gör satir av självaste Adolf Hitler och fenomenet ”diktatur” och mot slutet håller han en av filmhistoriens mest kända monologer där han så att säga ”går ur” sin karaktär för att tala. Det finns även en fantastisk scen där diktator-karaktären dansar med en jordglob, men mer om den scenen vid slutet!


Men det är inte Chaplin som är min favorit inom komedi, utan Bröderna Marx, som hade sin storhetstid på 30-talet. Under 40-talet så fick vi se det sista av bröderna i filmer som ”Go West” (1940, ”En dag i vilda västern”), ”The Big Store” (1941, ”En dag i varuhuset”) och ”A Night at Casablanca” (1946) och ”Love Happy” (1949, där en ung Marilyn Monroe gör sin ordentliga debut; det var faktsikt Groucho Marx som handplockade Marilyn efter att ha varit missnöjd med två andra).


(Charlie Chaplin som diktatorn i ”The Great Dicator”; Marilyn Monroe och Groucho Marx i Marxbrödernas sista film, ”Love Happy”)

1941 så fick folket bevittna något som skulle, enligt väldigt många filmvetare, bli historiens bästa film: Orson Welles ”Citizen Kane”; själv har jag problem att se storheten i C.Kane, visst det är en bra film, men genom tidernas bästa? Nej. Lite sådär lagomt överskattad. Universal fortsatte även sin skräckfilmskavalkad från 30-talet (med Dracula och Frankenstein) med filmer som ”The Wolfman” (1941) och kostymdramaskräck-versionen av ”The Phantom of the Opera” (1943, där Claude Reins gör en avsevärt elegantare fantom än Lon Chaney Sr. i 20-tals stumfilmen)


(Claude Reins och Susanna Foster från Fantomen på Operan; Orson Welles ur Citizen Kane)

1942 så kommer Disney med en ytterligare storfilm; ”Bambi”! Men i 1942 års största film så ser vi en svenska, Ingrid Bergman, som Ilsa Lund i dramafilmernas dramafilm ”Casablanca” (där även Humphrey Bogart medverkar); filmen vann tre Oscars bl.a. för bästa film. 1943 är ett oerhört mellanår; där höjdpunkterna är han som skulle komma att bli USAs president, Ronald Reagan, i filmen ”This is the Army” och så ovannämnda ”The Phantom of the Opera”.

40-talet har extremt starka skådespelare som fick stora succéer, bara för att nämna några såhär i mitten av texten så kommer några namn: Bette Davies, Judy Garland, Gene Kelly, Shirley Temple, Bing Corsby, Rita Hayworth och många många fler… alla stora filmstjärnor med storfilmer! Under senare delen av 40-talet får vi bevittna en av julens absolut bästa filmer: Frank Capras ”It’s a wonderful life” med James Stewart. Filmen visas varje jul i USA, och har börjat att visas här i Sverige vid jultider. Det finns så många fantastiska filmer från 40-talet att jag omöjligt kan få med alla i denna text!


(Familjen samlad i ”It’s a wonderful Life”; Humphrey Bogart och Ingrid Bergman ur ”Casablanca”)

Mot slutet av 40-talet så gör Bela Lugosi sin andra och sista tolkning av Greve Dracula (en roll som han gjorde till ”sin”, 1931) i den kritikerrosade skräckkomedin ”Abbot and Costello meets Frankenstein”… Men som sagt är 40-talet, med viss omnejd, kostymdramafilmernas årtionde… Men mer om det någon annan gång!

Nu tillbaks till början av 1940-talet och en av historiens bästa filmscener; Charlie Chaplins dans med jordgloben till musik av Richard Wagner (för övrigt Hitlers favorit till kompositör); det vackra med den här scenen är att man verkligen ser hur bildspråk och musik kan leva i fantastisk symbios och där perfektionisten Chaplin lyckas bygga en obehaglig och suggestiv stämning på samma gång som han utför komedi… Så jag säger som Ingrid Bergman sade i Casablanca då hon ville höra ”As Time Goes by”: ”Play it again, Sam! For old time’s sake”:


Buzz Aldrin i Dancing with the Stars!

Jag kunde inte tro mina ögon när en av mina stora barndomshjältar, Buzz Aldrin (80 år) stod i amerikansk TV i helgen tillsammans med vackra proffsdansösen Ashly Costa och dansade Cha-cha-cha i Dancing with the Stars (”Let’s dance” fast i USA)… Tänk vilken krutgubbe! Allt sitter väl inte perfekt, men jag är övertygad om att han har ordentligt med grace och pondus i lite mer ”kultiverade” danser, som ex. vals. Härlig version av The Spinners gamla slagdänga ”Cupid” också! (fast det är väl en cover på Sam Cookes ”Cupid” har jag för mig; Cupid är också en av Uranus 27 månar; ja jag älskade astronomi som barn därför är jag påläst inom det)

För er som inte vet vem Buzz Aldrin är… ack, ack… Han är f.d. astronaut och den andra människan som gick på månen. Han har för övrigt svenska rötter från Värmland tror jag… Jag önskar att jag kan vara med och dansa i Let’s dance när jag är 80 år… Nu är jag ingen expert på cha-cha-cha; är bättre i bugg och vals… men vad gör det när man vågar? Blir nästan lite rörd när man ser denne äldre hjälte bjuda på sig själv och få stående ovationer (något som ex. Neil Armstrong aldrig skulle göra)

Även Pamela Andersson (som var med i kultserien Baywatch) är med och tävlar; men då tycker jag att Buzz är roligare… inte roligt som i att ex. se Peppe Eng eller Willy staka sig omkring; utan man blir mer… lyckligt glad av att se Buzz…


Obehaglig musik…

Finns det musik som är obehaglig? Svaret är enkelt: Ja. Här kommer min topp 5 (utan inbördes ordning) på obehagligaste musikstryckena…

Krzysztof Penderecki – Threnody for the Victims of Hiroshima;
Pendereckis sorgesång över Hiroshimaoffren klassas väl som oerhört svårsmält klassisk musik; där han, med hjälp av musiken, visualiserar atombombnedlaget och allt lidande som folket fick utstå.

John Cage – 4″33
Ett oerhört udda musikstycke där noterna endast består av pauser; alltså blir det helt tyst… suggestivt och som musiker känner jag ett visst obehag över att se andra musiker bara sitta vid sina instrument och bara stirra ut i den tomma tystnaden utan att spela

György Ligeti- Requiem
Då var det dags för lite ”filmmusik”; Stanley Kubrick använde denna komposition i den fantastiska sci-fi filmen ”2001”. Oerhört störande musik där kören får jobba på ett rätt så ovanligt sätt. Ligeti får verkligen fram denna post-modernistiska ådran, som bara han kan…

Karlheinz Stockhausen – Helikopter-Streichquartett
Stockhausen är ju en galenpanna, helt klart; men han gör underbart komplex post-modernistisk musik. I den här sinnessjuka kompositionen har han tagit med 4 helikoptrar och en stråkkvartett som komponenter i den klassiska musiken; fantastiskt facinerande och obehagligt på en och samma gång.

 

Iannis Xenakis – Metastasis
Denna komposition är nog den absolut obehagligaste just nu; Xenakis har använt sig av avancerad matematik för att få fram detta magnum opus; och matematik är obehagligt! För er som undrar så är metastas en tumör som har spridit sig till andra organ än det organ som den ursprungligen drabbat… fantastiskt att göra musik om det… obehagligt…


Käraste Astrid…

Tänk att svenska folket vill se käraste Astrid Lindgren på 200-sedlarna. Vad ska man säga? Inte mig emot. Lindgren är ju upphov till några av mina absoluta favoritfilmer: Ronja Rövardotter, Rasmus på Luffen, Bröderna Lejonhjärta… m.fl. (och så klart fantastiska barnböcker).

Men sedan kan man ju fråga sig hur folket tänkte när en älg är på 2a plats?! Va?! Zlatan? Persbrandt?! Gardell?! Då är det ju mer befogat med kanske Ingmar Bergman, Greta Garbo, Max Von Sydow eller Ingrid Bergman! Victoria & Daniel?! Då är det roligare med Olof Palme & Christer Pettersson på samma sedel =)

Alfred Nobel är väl ingenting att orda om; han skulle mycket väl få kunna pryda 200-sedeln. En annan som har förbisetts är väl Evert Taube; tänk vad fint en sedel med Lindgren och Taube.

Vet ni vilka som sitter fast i våra sedlar idag?
20: Författarinnan Selma Lagerlöf / Nils Holgersson då han flyger över Skåneslätten
50: Operasångerskan Jenny Lind, Stockholms Gamla Operahus / Silverbasharpa (om jag minns rätt så är det en silverbasharpa; men reserverar mig för annat instrument)
100: Naturforskaren Carl Von Linné m. Linnéträdgården / Lennart Nilssons foto på ett bi som pollinerar en blomma
500: Karl XI m. Riksbankens första hus / Mekanikern Christopher Polhem m. Falu Koppargruva och Polhems kugghjul.
1000: Gustav Vasa m. Västersoltavlan / Bild ur Olaus Magnus Historia de Gentibus Septentrionalibus

Andra som har haft sitt porträtt på utgångna sedlar: Gustaf VI Adolf, ”Moder Svea”, Gustav III, Regalskeppet Wasa, Gustav II Adolf, Gustav V, Jöns Jacob Berzelius, Karl XIV Johan och så på 10’000 kr sedeln så ser vi återigen Gustaf VI Adolf / Moder Svea…

Till denna digra skara kan vi ju inte ha Zlatan direkt… Nej Astrid Lindgren och Evert Taube; ev Alfred Nobel.


Du gamla, du fria… för 100 år sedan…

Som kulturälskare måste man ju bara älska det senaste fyndet av en ljudupptagning på en vaxrulle som gjordes för ca 100 år sedan där August Stietz sjunger den svenska nationalsången ”Du gamla du fria”… Fantastiskt att sådant här fortfarande upptäcks! Hör här: Historiska museet.

Dock är det ju långt ifrån det äldsta inspelade ljuded; den äldsta ljudupptagningen av en människa är från 1860 och spelades in på en fonoautograf (phonoautograph); inspelningen är på en kvinna som sjunger den oerhört vackra franska visan ”Au Claire de la lune”; lyssna på youtube. Det kanske inte låter vackert, mycket s.k. hissljud och störningar… men detta är den äldsta ljudupptagningen som man hittils har hittat där man kan höra en människa…


Nakin Pekgul (S) gör på fel sätt…

Jag vet egentligen inte vem Nakin Pekgul är; jag har inget minne från varifrån jag har sett eller hört från henne… Men har för mig att hon inte kritiserade utställningen Ecce Homo (där man framställde Jesus som homosexuell) utan hyllade den; sedan verkar hon tillhöra det där partiet… Socialdemokraterna. Från det jag har sett av henne i denna debatt så verkar hon vara en typisk förvirrad människa som bara kan tolka på ett enda sätt, väldigt oproffsigt. Jag förstår vad hon försöker säga, men hon säger det så dåligt och upprymt att det nästan blir parodi.

Jag undrar bara varför hon verkar mena att man får man avbilda Jesus som homosexuell och med andra nidbilder, men inte Muhammed? Det står inget i Koranen om att man inte får avbilda Muhammed, vad är det egentligen vissa muslimer blir så kränkta av? Pekgul ger ett väldigt oproffsigt intryck när hon börjar svamla halvtgråtfärdig om sin mor och far på debatten i TV4 (försöker hon få billiga sympatipoäng?), hennes mor och far är bara en väldigt liten del, någon blir alltid kränkt/illa till mods vad du än gör! Det räcker med att ex. jag går utanför dörren för att i alla fall en person ska ogilla det! Det är omöjligt att göra alla till lags.

När Vilks säger att ”muslimer behandlas som barn” så är det väldigt klumpigt uttryckt; men visst är det så att man inom konstvärden måste särbehandla islam; man får inte göra si, man får inte göra så… det är nästan tabu. Men med kristendom och alla andra religioner så får man göra hur man vill; det verkar inte finnas någon självdistans i islam, nu tänker jag inte dra alla muslimer över en kant, det är viktigt att ha detta i åtanke! Det finns rötägg i alla läger, så är det ju. Men jag har inte läst något om att konstnärerna för Ecce Homo lever under ständiga dödshot, har du? Vet du ens vem som var ansvariga för den utställningen? (Elisabeth Ohlson Wallin, nu vet du)

Det Pekgul representerar är en farlig dubbelsida; hon tycker att det är okej med nidbilder (nu tänker jag inte orda om Jesus var homosexuell eller inte; för mig är det helt ovidkommande då jag inte är religiös) av religionen kristendoms Jesus, men det är inte okej med bilder av islams Muhammed? Vi bor inte i ett islamistiskt land, utan ett protestantiskt land, ett sekulärt samhälle; ska vi styras av en religion som säger vad vi får göra och inte göra, genom att gå mot våra absolut viktigaste grundlagar? Måste all konst som gör passeras genom ett filter där någon ser till så att inte vissa muslimer blir kränkta? Om nu vissa muslimer inte klarar av att någon konstnär i Sverige målar en bild på en rondellhund med skägg så undrar jag om kanske man måste behandla vissa muslimer som barn? Det hon säger med sina uttalanden är ju att muslimerna inte är mottagbara eller mogna för ett yttrande/tryckfritt samhälle/konst; det är ju hon som slår neråt. Medan Vilks verkar ha trott att han kunde hålla muslimerna på samma nivå som alla andra.

Vill Lars Vilks sitta i sina trädkonstverk på Ladonien i Skåne och rita Muhammedbilder så ska han få göra det; hade mognaden funnits kunde det sagts ”Vi bryr oss inte, du står inte över oss och vi tänker inte låta en nidbild rasera det fina vi har byggt upp, du vill bara provocera men vi blir inte provocerade” eller ”vem fan är du?” eller gamla hederliga Charles Dickens Ebeneezer Scrooge-citat ”Humbug!”, så hade Vilks aldrig fått den publicitet han verkar vilja ha; istället så går man till attack mot yttrande/tryckfriheten, vissa gör det verbalt men andra vill gå till handling och mörda Lars Vilks… Vi kan inte och vi ska inte införa censur eller begränsningar i yttrande/tryckfriheten! Svårare än så behöver det inte vara!

(Jag vet inte, men jag får väl sätta någon sådan här text att jag inte är rasist, nazist, homofob, islamofob, främlingsfientlig… detta handlar så klart inte om alla muslimer! Utan rätten att uttrycka sin åsikt eller utöva sin konst)

Jag vet förlåt; detta ska inte vara en politisk eller religiös blogg; men jag måste reagera på detta… Nu till något roligare…!

Af1, Af2, Af3, SvD1

Svd2, 1, 2, 3, 4, 5, Dn

1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16,  Af
9, 10,
1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8 , 11, 12, 13, 14, 15 SvD
Dn1, Dn2, Dn3, Dn4
Lars Vilks


Jag stödjer Yttrande/Tryckfriheten! (ang. Lars Vilks)

Som estetisk kreatör och förespråkare för yttrandefriheten/tryckfriheten så står jag helt bakom Lars Vilks och hans Muhammedrondellhund! Trots att det det kanske är onödigt att medvetet provocera fram reaktioner så har han ändå rätt att få ytrra sig. Visst att bara provocera utan någon direkt mening eller att provocera på ett sätt som kan skada andra. Ta exempelvis Anna Odells ”Okänd, kvinna 2009–349701″ som många anser vara en helt onödig provokation, uttnyttjande etc etc. men hur många har verkligen sett resultatet/utställningen? Inte jag i alla fall… Så jag kan inte säga varför… eller hur nödvändigt det var; dock kan man ju tycka att hon drog det till sin spets.

Yttrandefriheten är en av våra viktigaste lagar i Sverige som måste försvaras. Är det inte så att det är förbjudet för muslimer (alltså anhängare till Islam) att avbilda Muhammed? Jag har koranen ståendes i bokhyllan och jag slår upp…

Ingenting; det finns ingen direkt referens i Koranen som direkt säger att man inte får avbilda Muhammed finns inte; däremot finns det förbud mot avgudabilder (Muhammed var ingen Gud utan en profet). Det spelar förresten ingen roll; för detta gäller islam, ingen annan religion (eller ”icke-religion” som ateism, jag är ateist för er som undrar); så vitt jag vet då är inte Vilks muslim, är han?

Hade det varit så att jag bodde själv (nu gör jag inte det och vill inte utsätta andra för fara) så hade jag ritat upp en Muhammedbild med adress, mobilnummer och allt… men då uppstår frågan: finns det något estetiskt vackert då man provocerar bara för provocerandets skull eller för att statuera ett exempel? Den estetiska skönheten försvinner väldigt lätt då; är det därför så många ogillar Anna Odells ”Okänd, kvinna 2009-349701”, för att vi förutsätter att hon provocerar bara för att provocera, utan att säga någonting? Jag måste alltså hitta på en riktigt bra anledning för att rita upp en Muhammedbild… som ex. för att försvara yttrandefriheten och tryckfriheten kanske?

1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 10, 11, 12, 13,, 14, 15 9, Af

Af10, Af11,1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, SvD
1, 2, 3, 4, Dn
Lars Vilks

9, 10, 11. 12, 13, 14, 15, SvD