Månadsarkiv: december 2009

Champagnen är på kylning!

Yes; årets sista Champagne: Bollinger, är nu på kylning och redo för extrema fyrverkerier! La famiglia har verkligen överträffat sig själv i år! Fantastiskt! På kvällsmenyn blir det nog hummer, ostron samt lax… underbart! Och så glass med massvis av frukter till dessert!!

GOTT NYTT ÅR PÅ EDER ALLA!


Filmer från 2009 – Del III

MY ONE AND ONLY
[Romantik/Komedi, Richard Loncraine]

Är det inte fantastiskt när en film överträffar ens låga förväntningar? Reéne Zellweger är en kvinna som absolut har en av världens vackraste och mest eleganta ansiktsformer; men jag har aldrig riktigt tyckt om hennes skådespeleri (Bridget Jones är verkligen inte my cup of tea)… men här i den här 50/60-tals looken är hon helt fantastisk! Hennes röstläge, utstrålning och fantastiska hår passar perfekt! Denna romantiska-komedi/roadmovie handlar om en mamma som letar runt i USA efter en ny man som kan försörja henne och de två barnen; lättare sagt än gjort! Jag är helt såld på 50-60-talet; mycket vackra kläder, frisyrer och miljöer!

DOD SNO
[Skräck, Tommy Wirkola]

Här har vi en skräckfilm om nazi-zombies i norska fjällen… ja ni hör själva; en film som inte tar sig själv seriöst. Tyvärr blir det lite för töntigt och inte allt för skräckfyllt! Dock är det väl lite det som var tanken… men jag betackar mig för den ynnesten.

WHATEVER WORKS
[Komedi, Woody Allen]

Woody Allen levererar som vanligt extremt finurliga monologer och ett intressant manus. Det Woody Allen gör bäst är just de cyniska och pessimistiska karaktärerna, som inte bara sprutar ur sig oigenomtänkta citat utan grund, utan allt som sägs har en poäng: dock gjorde Woody Allen ett stort misstag som inte spelade rollen som den smått pessimistiska misantropen Boris själv, inte för att Larry David på något sätt gör ett dåligt jobb, utan för att Woody Allen skulle förmodligen kunnat gjort den ännu bättre! Det är lite som om Larry David är en Woody Allen karaktär, fast han inte är Woody Allen…

ALL HELL BROKE LOOSE
[Western, Christopher Forbes]

David Carradine, som avled i år (på ett minst sagt remarkabelt sätt), han spela in ett antal filmer innan sin bortgång. Dock kommer inte den här lågbudget westernfilmen vara en av filmerna han kommer bli ihågkommen för! Dialogen, kameravinklarna, regin, dubbningen (!) allt är helt värdelöst… Visst David Carradine är cool i sin svarta utstyrsel, men filmen är näst intill omöjlig att se på! Detta kan vara den sämsta westernfilmen som jag har sett; medan mina ögon blöder vänder sig Sergio Leone i sin grav!


ZOMBIELAND
[Action/Komedi, Ruben Fleischer]

Vad ska man säga? Hjärnlös action rakt igenom; dock i en långsammare fart än Crank. Filmen tar sig själv inte så värst seriös och Woody Harrelson gör en okej insats som den zombiehatande och jagande egoisten Tallahassee. Det är ju inte direkt Bergman, men okej underhållning som kan få stå på i bakgrunden.

Bilderna tillhör respektive filmbolag.


Filmer från 2009 – Del II

ANTICHRIST
[Skräck, Lars Von Trier]

Först ut är Lars Von Triers mardrömsresa; här talar vi om riktig skräck, inte en massa chockeffekter utan psyskisk skräck som får en att se bilder flera dagar efteråt! Trier lyckas verkligen förmedla det nattsvarta, hopplösa och den äckligt klaustrofobiska känslan om att vara fången hos någon man älskar. Det fantastiska är just det perfekta samspelet mellan Charlotte Gainsbourg och Willem Dafoe, som gör en av sina bästa roller i den här filmen!

A CHRISTMAS CAROL
[Skräck, Robert Zemick]

Bara för att det är Disney betyder det inte att det är barnvänligt! Barn grät av rädsla i biosalongen och en fick lov att gå ut. Denna version av Charles Dickens julsaga är onekligen skräckinjagande, t.o.m. jag som är avtrubbad efter en massa skräckfilmstittande hoppade till två gånger! Jim Carrey är bra som röstskådespelkare, men jag hade nog hellre sett en oanimerad film…

MOON
[Sci-Fi, Duncan Jones]

Sam Rockwell gör en fantastisk enmans-show i denna lightversion av ”2001”; visst kunde handlingen tagit ett mer skruvat perspektiv och gått in mer på ensamheten i rymden och det mänskliga psyket; men den fungerar bra som den är. Fick mig väldigt engagerad, vilket är ovanligt för den här genren! Enligt mig borde denna vara ett fall för Oscarskommitén, men tyvärr verkar denna film vara helt förbisedd…

THE PROPOSAL 
[Romantik/Komedi, Anne Fletcher]

Det finns skådespelare som man vet innan håller en hög nivå; skådespelare man kan lita på; Sandra Bullock är just en av dessa skådespelare; hela hennes utstrålning omsluts av en slags elegans som få skådespelerskor har. I den här romantiskakomedi filmen spelar hon en dominant chef som tvingar sin assistent (spelad av Ryan Reynolds)  att gifta sig med henne, så hon kan få stanna i landet. Rollen som den dominanta och företagssamma chefen spelar Bullock till perfektion och det är en roll som verkligen tilltalar mig. Detta kan vara årets bästa romantiska-komedi!

 

CHÉRI
[Drama, Stephen Frears]

Michelle Pfeiffer är som vin; ju äldre hon blir desto vackrare och bättre blir hon! I den här romantiska filmen spelar hon en gammal kurtisan som en ung herre (Rupert Friend) blir förälskad i. Filmen tar upp en intressanta tankar om åldersskillnader när det gäller kärlek. Pfeiffer är oerhört sensuell och förförisk i den här filmen; det är något med hennes ögon som verkligen trollbinder och som man aldrig kan släppa taget ifrån. I övrigt är miljöerna och kläderna underbart sent-1800-tal; filmens handling utspelas under denna period. Lär nog tyvärr inte nå ända fram till Oscarsgalans mer betraktade priser, trots att Pfeiffer är värd en nominering! Möjligtvis att den kan få en nominering för bästa scenografi eller bästa kostym.

 

THE BOAT THAT ROCKED
[Komedi/Drama, Richard Curtis]

Okej här har vi en riktig höjdare med en diger skådespelarensemble (bl.a. Bill Nighy, Philip Seymour Hoffman, Kenneth Branagh m.fl.). Filman handlar om ett gäng radio DJs som sänder piratradio från en båt i Nordsjön, år 1966; såklart är den konservativa brittiska staten mot detta och gör allt för att förbjuda detta. Man ska ha klart för sig att filmen även är inspirerad av verkligheten, då det under denna period fanns väldigt många piratradiostationer ute i världen (vi har ju våra egna ökända Radio Syd och Radio Nord)  Den fick mig att tänka tillbaks då jag själv var radio DJ 2005-2006… underbara tider! Om vi ska utse en ”årets feel-good” film så är denna en extremt het kandidat; en stor dos humor och så några seriösa inslag gör detta till en absolut vinnare!

INGLOURIOUS BASTERDS
[Krig, Quentin Tarantino]

Alltid när Tarantino släpper en film så är förväntningarna skyhöga hos publiken; men efter Kill Bill och Death Proof var mina förväntningar tämligen låga. Men Tarantino lyckas leverera, och det är främst tack vare Christoph Waltz, som borde få en Oscarsnominering för den övertrevligt cyniska och nonchalanta nazisten Hans Landa. Även Brad Pitt gör en godkänd prestation som en ordentligt stereotypisk, amerikansk soldat! Krigs och våldsporr när den är som bäst!

Bilderna tillhör respektive filmbolag.


Filmer från 2009 – Del I

Nu när det börjar bli dags för bokslut så hade jag tänkt att lista några av mina absoluta favoritfilmer från 2009; samt några som inte direkt anses som favoriter hos mig =) Vi börjar såklart med filmerna som inte riktigt lyckades…


THIS IS IT

[Dokumentär, Kenny Ortega]

Michael Jacksons svansång; en intressant inblick hur de sista repetitionerna var; dämpar nyfikenheten oerhört, kunde dock kanske funnits lite mer intervjuer med stjärnan själv; men vi får ju i alla fall bevittna dansstegen en sista gång! Och visst… den största frågan innan filmen var om MJ fortfarande höll måttet… Snabbt svar så ni slipper punda ut pengar för filmen: Ja, han höll fortfarande måttet!

2012
[Äventyr/Action, Roland Emmerich]

Katastroffilmer är inte någonting som faller mig i smaken… Visst ”Armageddon” går att se på för att karaktärsgalleriet är riktigt bra; eller ”Deep Impact” för att musiken av James Horner är fantastisk! 2012 har allt för att kunna bli en perfekt katastroffilm; ekonomin, skådespelarna, effekterna… Men det är någonting som inte håller… Det blir för mycket… För mycket ”bil-som-åker-med-explosioner-i-bakgrunden-för-att-höja-spänningen”… tyvärr; se istället ”Independence Day” med samma regissör!


UP

[Äventyr/Action, Roland Emmerich]

Disney och jag är inte tillsammans längre… Men vid ”Wall-E” var jag nära att gifta mig med Disney återigen, det fanns ett ljus i tunneln… Men skenet bedrar; Up är inte alls lika fantastisk eller magisk som Wall-E, så när jag trodde att vi kunde försöka lappa ihop förhållandet så tänk vad fel man kan ha… Up handlar om den envisa gubben Carl Fredricksen; en dag då han tvingas till ålderdomshemmet så väljer han istället att flyga iväg med sitt hus! Visst, filmen har några helt fantastiska emotionella sekvenser och då infinner sig Wall-E magin, men på något sätt känns helheten inte tillräcklig.

AVATAR
[Sci-Fi, James Cameron]

Camerons drömprojekt som vi alla har väntat länge på; förväntningarna är höga. Men alltså jag har alltid haft svårt för science fiction, trots att jag älskar astronomi som liten. Men någonstans får det vara nog; det blir på tok för ytlig handling, om en soldat som tas till planeten Pandora och börjar interagera med lokalbefolkningen Na’vis; och visst effekterna är absolut top-noch; men det räcker inte för mig! Jag trodde inte att jag någonsin skulle tipsa om ”Titanic”, men den Cameron filmen har i alla fall lite mer… elegans…

BRÜNO
[Komedi, Larry Charles]

Okej innan jag får en massa hatiska mail om att jag är homofob så måste jag säga att jag inte har någonting emot homosexuella! Jag vet det har hänt förut då jag kritiserat den här filmen att folk har trott att jag är homofob… men inse fakta… den här filmen ÄR INTE ROLIG! Jag skrattade åt Sacha Baron Cohens ”Ali G Indahouse”, jag log knappt åt ”Borat”… här satt jag mest med ett stort ”jaha?”. Det är ett sådant osmakligt försök till någon slags lyteskomik att jag knappt orkar engagera mig; nej tack… Kul dock att vår svenska Gustaf Hammarsten medverkar…


THE BOX
[Skräck/Thriller, Richard Kelly]

Legendaren Frank Langella gjorde en fantastisk insats som Richard Nixon i den Oscarsnominerade filmen ”Frost/Nixon”; i den här filmen spelar han mot bl.a. Cameron Diaz och James Marsden. Handlingen är rätt så intressant; en familj får hem en liten box med en knapp på; om knappen trycks ned så kommer någon person som familjen inte känner att dö, men i sin tur får familjen en miljon dollar; härligt utgångsläge. Väcker många intressanta tankar om hur vi värderar människor och varandra. Dock har jag stora problem med Diaz, hon känns inte trovärdig i en sådan här roll, vilket drar ned filmen avsevärt; Langella gör ett bra jobb men har fått en otacksamt ful make-up. Richard Kelly har ju även skrivit den fantastiskt usla filmen ”Donnie Darko” och måste jag välja mellan pest eller kolera… så får det bli The Box, trots allt…


LABOUR PAINS
 
[Drama/Komedi, Lara Shapiro]

Jag har en speciell förkärlek för Lindsay Lohan; hon är en sådan där skådespelare som jag har ”följt” sedan barnsben (i.o.m. filmen ”Föräldrafällan” osv.) och hon är i ungefär samma ålder som mig så vi ”växer” samtidigt; därför är det alltid intressant då hon medverkar i en ny film. Efter den fantastiska thrillern ”I know who killed me” så trodde jag i min enfald att hon skulle göra fler seriösa roller… men… nej… då var vi tillbaks till romantiska dramakomedier som är så otroligt intetsägande; filmen handlar om en tjej som ljuger om att hon är havande för att slippa bli avskedad.. Men tyvärr min älskling… det blir knappt ett godkänt… Får hoppas Lohans roll i kommande ”Machete” är bättre!

Bilderna tillhör respektive filmbolag.


Behåll julkänslan!

(Automatiskt inlägg; skrivet 23e)

För att ni nu ska kunna hålla julen inom er så passar det väl med julfilmer?! Jag hade här tänkt ta upp lite filmer som inte hamnade på Topp 20 listan av olika anledningar (mest för att det helt enkelt inte fick plats! =))

 

Christmas in Connecticut (1945)
Holiday Inn (1942)

Fyrtiotalets julfilmer är fyllda med mys och kärlek! Tyvärr blir det ju lite för sockersött; men jag kan rekommendera dessa två filmer. Christmas in Connecticut handlar om journalisten Elizabeth Lane (Barbara Stanwyck) som lever i en lögn; allt som hon skriver i sina krönikor om sitt liv är osanning. Problem uppstår såklart då en krigssoldat blir utvald att få spendera jul på hennes icke-existerande gård med henne och hennes icke-existerande make.

Holiday Inn är en lättsam film med både Bing Crosby och Fred Astaire; då förstår vi direkt att det är musikal det handlar om! Och visst är manuset väldigt ”tunnt”; om en musikalstjärna som startar ett hotell som endast har öppet under högtider; men Crosby och Astaires prestationer höjer upp denna filmen väldigt! Det är även i den här filmen som låten ”White Christmas” spelas för första gången!


Bad Santa (2003)

För er som vill ha lite hjärnlös komedi så kan ni se på Bad Santa; humor nivån ligger endast något steg över mina ultimata hatfilmer Date Movie, Epic Movie och Meet the Spartans; alltså ingen humor som jag själv tycker är rolig, men andra finner nog detta ofattbart underhållande!

White Christmas (1954)

Som guldklimp vill jag avsluta med den film som nästan, nästan slog sig in på listan: White Christmas. Det här är en dans och musikalfilm i sann mys-amerikansk anda! Handlingen är så enkel; om två sång och dansmän som slår ihop sig med två systrar för att rädda ett hotell; såklart uppstår det kärlek mellan alla huvudpersoner, folk som skall föras samman och folk som ska separera… underbart enkelt, man slipper så att säga använda hjärnan allt för mycket… Den stora stjärnan är såklart Bing Crosby; men jag vill slå ett slag för Vera-Ellen, som kan vara en av Hollywoods vackraste skådespelerska från den tiden då det begav sig! Men inte nog med att hon är extremt fager, levererar ett bra skådespeleri och har en utstrålning likt ingen annan; hon kan dansa som bara den! Vi bjuds på helt fantastiska dansnummer! Och såklart låten ”White Christmas”…

Tyvärr levde ju Vera-Ellen (1921-1981) ett väldigt tragiskt liv; hennes energiska och glada framtoning resulterade i att hon hamnade i teatertoppskiktet och hon dansade/spelade bl.a. med/mot Gene Kelly och Fred Astaire. Men trots succéer som Happy Go Lovely (1951), On the Town (1949) och bröderna Marx sista film Love Happy (1949), så försvann hon tidigt från scenen; efter svåra problem med anorexia och ett barn som dog i plötslig spädbarnsdöd 1963, drog hon sig tillbaka och sågs inte mer på varken TV eller i film; synd på en sådan vacker och framför allt talangfull skådespelerska och dansös!

(Vera-Ellen;
tänk att alla blir så ofantligt vackra på svartvitt, eller sepia; tror svartvita/sepiatonade bilder framhäver utstrålningen på ett speciellt sätt! Ja, jag blev född i fel årtionde =) )


Topp 20 – Julstämning

MASTOODONTINLÄGG! Förmodligen sista innan jul!

Vad vore jul utan alla dessa fantastiska julfilmer? Just det! Nu har jag ju valt att inte ta med några svenska filmer på dessa listor (svenska filmerna kommer ha egna!) Så tyvärr är inte den fantastiskt skrivna ”Ogifta Par” (förstå vilket fantastiskt manus Dalle har skrivit! När jag skrev min musikalpjäs studerade jag Dalles manus noggrant!) med eller den hysteriskt roliga ”Tomten är far till alla barnen” med Peter Haber i storform… Sedan har vi den Bergmans ”Fanny och Alexander”; första delen är så underbar och får mig alltid att längta till jul. Men var icke oroliga… Jag tipsar om dessa två filmer här i inledningen istället =)

Sedan har jag ju olyckligtvis redan tagit med den fantastiska julfilmen ”The Holiday” i romantiska topp 10-listan; självklart hade den hamnat på den här listan; men för att inte sabba statistiken kan inte den filmen hamna här… men, men… Se den också! Eli Wallach gör en helt fantastisk roll tillsammans med bl.a. Jack Black, Cameron Diaz och Kate Winslet. Stanley Kubricks ”Eyes Wide Shut”, som är 1:a på min dramalista, utspelas också under jultid!

Sedan vet jag inte om man kanske ska klassa ”Falling in Love” till en julfilm… jag tror inte det; men det är också en väldigt bra film med vackra Meryl Streep i huvudrollen (med Robert de Niro)! Nu till listan! Och bara för att det är jul så bjuder jag för första gången på en topp 20 lista!!

1) THE MUPPETS CHRISTMAS CAROL
(1992, Brian Henson)

Okej detta kom väl inte som någon överraskning? Mupparnas julsaga är inte bara den bästa julfilmen utan även den bästa filmatiseringen av Charles Dickens fantastiska julsaga. Vi får även inte glömma att detta är en musikal, där vartenda musikalnummer är helt perfekt! Jag menar lyssna/se på låten ”It feels like Christmas”; den värmer rakt in i hjärtat, precis som det mesta i den här filmen gör! Michael Caine är verkligen Ebeneezer Scrooge; jag har stora problem att se någon annan spela samma karaktär! Det är få skådespelare som lyckas knyta till sig en karaktär så extremt som Caine i denna film! Har julstämningen en gång försvunnit så får du sätta på den här filmen, så återkommer den… som en gamal kärlek. Skapar helt klart en julstämning likt ingen annan film! 

 

2) THE CHRISTMAS SHOES 
(2002, Andy Wolk)

För ovanlighetens skull så bjuder jag här en sentimental, tragisk och mörk julfilm! En pojkes moder (spelad av den oerhört vackra Kimberly Williams-Paisley; kul att se henne i andra produktioner än i sitcomen ”According to Jim”) är döende under julen. Modern har alltid önskat att få ett par vackra skor eftersom hon känner ett sådant välmående (och att hon vill bära fina skor till himlen) då hon har det på sig; hennes son börjar desperat försöka samla pengar för att ge henne det i julklapp innan det är försent… Det är sentimentalt, tårdrypande, tragiskt… få julfilmer som man kan gråta ordentligt till… Trots att filmen är väldigt nedstämd så  får den mig att känna en speciell julkänsla, en känsla som verkligen talar om för mig hur mycket jag tycker om min familj (mamma, pappa, bror, farmor, farfar); hur mycket jag skulle sakna alla då de en gång försvinner; hur mycket jag skulle ställa upp och offra för dem. Den här filmen baserar sig på den fantastiskt sentimentala låten, med samma namn; lyssna på den, gråtlåt!

3) MIRACLE ON 34TH STREET 
(1994, Les Mayfield)
Man känner direkt på sig då det kommer en skådespelare med klass och en utstrålning olikt någonting annat; Richard Attenborough har detta; han utstrålar en sådan värme! Han spelar den gamle (och ”idiot”/demtent-förklarade) Kris Kringle som tror att han är jultomten; såklart tror ingen på honom. Den här filmen fick mig att reflektera ordentligt över vad jultomten är; kanske han inte är någon fysisk person utan istället känslan av glädje, vänskap, givmildhet och all godhet. Det finns verkligen personer som är goda, som gör välmenande saker utan baktankar; synd bara att ingen annan tror på dem! 

4) IT’S A WONDERFUL LIFE
(1946, Frank Capra)

Amerikanarna kan det där med att välja ut julfilmer! Denna film spelas i USA varenda jul och är ungefär som Kalle Anka för oss. Det här storslagna dramat har med alla sockersöta ingredienser som kärlek, affärer och livsöden. James Steward gör en fantastisk prestation som den drömmande och entusiastiske affärsmannen som har allt och förlorar allt; en ängel blir nedsänd från himlen för att hjälpa honom då han önskar att han aldrig föddes. Frank Capra lyckas fånga människor och deras känslor på ett sätt som få av dagens regissörer gör idag. Julkänslan då? Jo den kommer smygande ordentligt för att eskalera mot slutet!

5) THE CHRISTMAS WIFE 
(1988, David Hugh Jones)
Åter igen levererar jag en julfilm olik många andra; visst jul ska vara glädje, men den här filmen skapar inga direkta glädjekänslor! Jason Robards spelar en ensam äldre man som söker sig till en dejting/kontaktfirma för att han inte vill fira jul ensam. Hela situationen blir både obehaglig och ännu mer tragisk då firman lyckas hitta en mystisk kvinna, fantastiskt spelad av Julie Harris, som inte heller vill spendera en jul ensam. Hela filmen är väldigt tragisk, men ändå vackert djup; glöm all hollywood-sötma, glöm glädjen; tänk istället på alla ensamma… Jag tror inte att alla kan njuta av den här filmen; för det första är det ett långsamt tempo genom hela filmen, väldigt välskriven dialog (det är som att se en teater med endast två aktörer) och det kanske krävs att man har gått igenom någonting svårt, någonting som har gjort oss ensamma…

6) JOYEUX NOËL 
(2005, Christan Carion)
Den här fantastiska krigsfilmen fokuserar på den vapenvila som spontant uppstod på västfronten mellan brittiska, tyska och franska soldater 1914; då soldaterna började sjunga mellan varandras skyttegravar, för att sedan vandra upp till ingenmansland och fira jul tillsammans. Filmen innehåller en av de mest spänningsfyllda och intensiva scenerna någonsin, när det egentligen inte händer så mycket (en soldat sjunger Adeste Fideles; mer avslöjar jag inte). En mycket gripande skildring av en verklig händelse som verkligen späder på myten om fred, vänskap och kärlek i människan under julen!

7) THE NIGHTMARE BEFORE CHRISTMAS
(1993, Henry Selick)
När Tim Burton (manus) är inblandad i någonting så vet man att det kommer bli helt ”off-the-hook”; någonting galet! Halloween-figurerna har just fått reda på att det finns något som heter julafton; istället för att fira Halloween så tar dessa figurer över nordpolen/tomteland och bestämmer sig för att jorden skall fira en onekligen alternativ julafton. Underbar stop-motion animation och musikaldelarna är magiska! (Oogie Boogies låt är ett jazzigt mästerverk!)

 

8) THE MOST WONDERFUL TIME OF THE YEAR
(1992, Michael Scott)

Såklart skall det finnas med en Hallmark-drama/romatik (med lite komedi). Alla skådespelare sköter sig utmärkt och får verkligen till den där mysiga julstämningen som vi eftersöker i denna lista! Men det finns en som ska ha en riktigt stor eloge och det är den gamle räven Harry Winkler (mer känd som Fonzie i TV-serien Happy Days), som verkligen lyfter upp den här filmen till riktigt höga nivåer! 

9) A CHRISTMAS CAROL 
(1984, Clive Donner)
Återigen en filmatisering av Dickens fantastiska julsaga! I den här versionen så ser vi George C. Scott göra en nästan perfekt rollprestation som den surmulne och ensamma gubben Scrooge; det som behövs när man spelar Ebenezer Scrooge är just att man kan få fram det innerliga hatet och det nästan sadistiska ogillandet av medmänniskor (och jul), samtidigt som man ska kunna gestalta en väldigt tragisk och sorgsen person, det får alltså inte bli för hänsynslöst; detta lyckas G.C.Scott med till nästan perfektion! Nämnas bör även David Warners tolkning av Bob Cratchit (en av Scrooges arbetare) som är den bästa jag har sett!

 

10) LOVE ACTUALLY

(2003, Richard Curtis)
En stor ensemble rollista med några av englands bästa skådespelare! Jag menar vi har nästan alla här! Hugh Grant, Keira Knightley, Liam Neeson, Alan Rickman, Rowan Atkinson och många många fler. Här har vi allt som är jul! Glädje, sorg, vänskap, kärlek, olycklig kärlek, missförstånd, förstånd, kommunikation t.o.m. en riktigt dålig (medveten)  julsång som Bill Nighy (som nog gör den mest minnesvärda karaktären; en avdankad rockstjärna!) sjunger. Filmen är uppdelad i flera olika karaktärers öden som är oberoende av varandra. Här är det inte bara Nighys avdankade rockstjärna som är riktigt lysande utan Hugh Grants och oerhört vackra Martine McCutcheons äventyr som premiärminister och hans sekreterare! Äsch… alla delar är helt underbara! Men har ni svårt för att hålla reda på fler än en handling så kan ni få lite problem, om ni inte är förberedda på det!

 

11) ELF
(2003, Jon Favreau)

Jag ska väl erkänna direkt att jag har svårt att se Will Ferrell som en skådespelare som kan spela seriösa roller. Trots att detta är en rätt så rolig komedi bottnar den i ett intressant djup; om att inte kunna känna någon tillhörighet, utanförskap och att återfinna sin fader. Trots att dessa djupa teman blivit omvirat med både sirap och glittrande juldekorationer så finns djupet där, vilket inte är någonting negativt! Komedi och djup kan leva i symbios!

12) SCROOGE
(1951, Brian Desmond Hurst)

Om man vill få ett djup i Ebenezer Scrooge så finner ni det i Alastair Sims rolltolkning! Hans prestation är helt enastående; Sim ger Scrooge en slags inre misär och tragik som oftast går förlorad i de andra filmatiseringarna; det kan bero på att Alastair Sim inte ”spelar över” sin karaktär utan istället blir ”ett med den”. Jag tror nog Charles Dickens hade föredragit den här filmatiseringen före alla andra!

13) THE POLAR EXPRESS 
(2004, Robert Zemeckis)

Här har vi en liten överraskning! Tom Hanks har aldrig varit en favorit hos mig! Men i den här animerade filmen behöver jag bara stå ut med hans röst. Filmen handlar om en pojke som börjar tvivla på jultomtens existens (hur man nu kan göra det?!) och får följa med Polarexpressen till Nordpolen. Fantastiskt vacker animation med både roliga och seriösare stunder!

 

14) CHRISTMAS VACATION 
(1989, Jeremiah S. Chechik)

Vad vore jul utan lite enkel och banalt löjlig 80-tals humor med Chevy Chase? Just det… Härlig och lättsam komedi om en släkt som ska fira jul; där det mesta som kan gå fel, går fel! Chevy Chase är verkligen i sitt esse i denna film! Trots att min humor ligger mer åt Bröderna Marx hållet så fick den här filmen mig att utbryta i några härliga ”gapflabb”.

 

15) HOME ALONE 
(1990, Chris Columbus)
När vi är igång med störande filmer så måste vi åtminståne ta med en till av Buttgereits filmer. Vi bjuds på sjuka kameravinklar och väldigt psykskadade, intensiva scener; handlingen kretsar kring en man som är döende och vi får se tillbakablickar av hans liv som seriemördare. Och jag… vet inte hur jag ska säga detta men det finns en scen… som involverar spik, hammare och en penis… Nog för att man är masochist men det här är tortyr för ögonen!

  

16) THE SANTA CLAUSE
(1994, John Pasquin)

Trots att komikern Tim Allen spelar huvudroll så är inte den här filmen någon sedvanlig komedi utan en feel-good film. Det fantastiska med den här filmen är att den väcker känslor om tider som en gång var; en gång trodde jag på tomten, jag gör inte det längre. Varför? Jag börjar tro mer och mer på tomten igen; inte som en person med kött och blod utan som en sensation/känsla; kanske är det så att all godhet och givmildhet är Jultomten?

  

 

17) SCROOGE 
(1935, Henry Edwards)

Scrooge är alltså en tidig filmatisering av Dickens En Julsaga; i filmvärlden gick det en ordentlig skräckvåg efter Universals succéer med bl.a. Dracula och Frankenstein. Man märker av att den här filmen har stora drag av 30-talets skräck. Seymor Hicks

 

18) JOULUTARINA 
(2007, Juha Wuolijoki)

Varför envisas finnarna med att hävda, att tomten är från Finland?! Han är från Sverige! Men, men… den här vackra finska filmen spär på myten om hur tomten kom till; en ensam pojke som senare blev till något som vi alla kanske vill bli…

 

19) A CHRISTMAS CAROL 
(2009, Robert Zemeckis)

Zemeckis återigen på listan! Årets julfilm; en väldigt bra filmatisering som är trogen Charles Dickens berättelse. Men ett varningens finger! Detta är ingen barnfilm! Flera av sekvenserna kan vara väldigt skrämmande för barn; men för oss lite äldre är det en visuell orgie i mörka miljöer och spöken/andar! 

 

20) HOW THE GRINCH STOLE CHRISTMAS
(2000, Ron Howard)
Jim Carrey igen! Trots att jag oftast har stora problem med Jim Carreys mer hysteriska roller (läs: Ace Ventura) så passar det på något konstigt julvis in i denna film! Det är dock filmens enda svaghet: Carrey får bära hela filmen själv. Trots att den kanske blir lite för virrig för äldre så är det en perfekt film för yngre; jag vet inte men jag har någon förkärlek för karaktärer som är ensamma och hatar jul (läs: Ebenezer Scrooge); och där passar ju Grinchen in perfekt!

GOD JUL PÅ EDER ALLA!

Bilderna tillhör respektive filmbolag.


Julklappstips: Filmer från 2009!

Ja, ska väl lämna lite julklappstips på filmer (kommer en senare om litteratur!)… Filmåret 2009 har minst sagt varit rätt så tråkigt; men för alla fantaster av lugna psykologiska skräckfilmer finns det inget annat alternativ än Lars Von Triers Antichrist; tyvärr är svenska utgåvan helt värdelös när det kommer till mervärde (extramaterial alltså) så därför rekommenderas den danska utgåvan som måste importeras.

 
(Antichrist, Inglourious Basterds)

Om er julklappsmottagare är mer lagd åt det mer bisarra zombie-slasher hållet så bör ni istället köpa den norska zombiefilmen Död Snö; en inte allt för bra film, men underhållande, innehåller alla stereotypa ting som hör till en zombieslasher, med glimten i ögat!

För den primitiva och krigslystna har vi Tarantinos Inglourious Basterds; där Christoph Waltz gör en helt fantastisk roll som vi kanske kan våga hoppas på en Oscarsnominering? Filmen släpps 18:e december!

Actiondårar lär gilla uppföljaren Crank: High Voltage, med Jason Stathan i en hyperextremt fartfylld actionroll, hitta en lugn stund i filmen och jag lovar att genomlida Epic Movie på juldagen istället för att gå på bio! Sci-fi fans av alla slag måste se Moon, som är en light-version av Stanley Kubricks 2001: Ett Rymdäventyr. Tyvärr finns den bara på dyr import än så länge.


(Moon, Död Snö)

För alla som gillar Sacha Baron Cohens karaktär Brüno så är ju den filmen ett riktigt hett tips… dock är det inte min typ av humor riktigt… För alla unga vuxna som växt upp på 90-talet rekommenderas istället Kenny Begins, med karaktären Kenny Starfighter från TV-serien med samma namn; tyvärr lite av en besvikelse men nostalgin väger verkligen upp! Vidare på svenskspåret har vi även Moodyssons (Fucking Åmål ni vet) drama Mammut som är en uppryckning från hans film Container… En film som kan passa alla som gillar svenska kriminalthrillers är ju Män som hatar kvinnor, även fast jag tycker både boken och filmen är väldigt överhypade…

Ska försöka knåpa ihop en lista med fler filmtips (och då inte bara filmer från 2009) samt lite litteraturtips… och nej jag är inte sponsrad av Discshop, ni kan även hitta filmerna på bl.a. CDON och Ginza!

Bilderna tillhör respektive filmbolag.