Månadsarkiv: augusti 2009

Topp 10 – Kortfilmer

Medan vi väntar på en av de tyngsta listorna (skräckfilmer) så kommer här en kort (haha) topp 10 lista: Kortfilmer; jag har inte begränsat mig till någon speciell grenre utan alla är välkomna! (Om det finns möjlighet kommer jag även länka till kortfilmen via youtube); men det finns ju några begränsningar. Inga TV-avsnitt får vara med (hur mycket jag än vill ha med den roligaste karaktären: Mr. Bean; så går det inte…), inga musikvideor (men stumkortfilmer med musik går bra =)).

REVIDERING! Jag brukar inte revidera listor… Men här känner jag att det är ett måste! Det handlar om The Big Snit; som bara måste upp på en högre placering! Därför har jag flyttat den från 5:e plats till 4:e plats… 

1) BALANCE (1989, Christoph & Wolfgang Lauenstein)
En fasansfull syn på mänskligheten; agerandet, girighet, avundsjukan, oviljan att dela med sig, förräderi… allting packeterat i en surrealistisk miljö ovanpå en plattform som kräver balans åt alla håll, för att människorna på den skall kunna överleva; en dag dyker det upp en mystisk artefakt som krackelerar all jämvikt på plattformen och startar ett brädspel likt inget annat. Filmen lyckas både vara vacker och skrämmande på samma gång, för hur mycket man än vill bortse från det så är det ju så här flertalet människor här i världen fungerar; egoism. Vi kanske alla är materialister till vilket pris som helst? Men jag tänker inte orda om min tolkning; se den och tolka själv!
Se den på:
Youtube

2) UN CHIEN ANDALOU (1929, Luis Buñuel)
En av mina stora favoriter är surrealisten Salvador Dalí (en annan surrealistfavorit är ju även René Magritte). Denna filmen har ett helt sjukt manus av Dalí utan någon direkt förståerlig handling; Buñuel lyckas förvalta det väl med helt fantastiska visuella effekter (där bl.a. en kroppsstympning ingår). Denna film är helt sjuk, kontroversiell, underbar och den är gjort, redan, 1929!

 

3) A GRAND DAY OUT WITH WALLACE & GROMIT (1989, Nick Park)
Jag minns hur jag alltid såg på Wallace & Gromits kortfilmer nör jag var liten; oftast visades i jultider. Det är dock konstigt att kalla denna claymation kortfilm för en barnfilm; dialogen är sparsam, stämmningen är suggestiv och själva episoden med månen är smått surrealistisk; men jag älskade det som barn och jag älskar det nu. Tempot i filmen är någonting vi sällan får se i dagen äckligt-effekt/hyperaktiva-barnprogram… Vad hände med Lilla Loket Tomas? Paddington? Postis Pär? Brandmannen Sam? Det var underbara, långsamma, vackra barnprogram… Wallace & Gromit kommer jag se ett antal gånger i mitt liv oavsett ålder! Det kommer förmodligen (förhoppningsvis?) följa med mig tills jag dör… (Nu skulle jag ju kunna rada upp alla Wallace & Gromit kortfilmer i denna listan men det skulle bara bli tråkigt för er; därför räcker det med den här som är den bästa!)

 

4) THE BIG SNIT (1985, Richard Condie)
Det har varit mycket tal om döden i denna lista; men ingen film tar upp vad som händer efter döden. Här får vi möta ett par som bråkar över ett spel Alfapet. Paret lyckas missa att ett kärnvapenkrig är i antågande, utan bryr sig bara om att gräla. Min tolkning av vad filmen försöker visa är att två stycken som tycker om varandra, att man ska älska varandra och inte bråka om petitesser; det handlar om existensialism; själva meningslöstheten med att spendera livet på att bråka med någon man älskar då man aldrig vet vad morgondagen utanför ytterdörren har att bjuda på. Tänk att få dö tillsammans med någon man tycker om och älskar, istället för att dö ensam…
Se den på: Youtube

 

5) JÍDLO (1992, Jan Svankmajer)Måltiden är någonting av dert viktigaste vi har; jag älskar att äta. Här tar sig den surrealistiska claymationmästaren Svankmajer måltiden på ett väldigt speciellt sätt, fullt med samhällskritik, någonting han egentligen inte var tillåten att utöva. Det är viktigt att se metaforerna; detta handlar inte om att äta mat utan om att äta människor, mänsklig förtäring, kannibalism; vi äter oss själva och våra medmänniskor.
Se den på: Youtube:
Del 1, Del 2, Del 3

 

6) CLOCKWORKS (2006, Edward L. Barret)
Här har vi återigen en stopmotion film som handlar om avundsjuka, girighet, kroniskt beroende (inte helt olik kortfilmen Balance); men denna handlar även om tillit till varandra.
Se den på:
Youtube

 

7) DER 90. GEBURSTAG ODER DINNER (1963, Heinz Dunkhase)
Okej nu lite tradition (jag är ju den som fortfarande insisterar på att vi fortfarande ska ha tomte på julafton, trots att äldsta barnet i huset snart är 17; jag gillar traditioner); behöver Grevinnan & Betjänten någon närmare förklaring egentligen? Förutom att den banne mig är rolig varje gång! Jag gillar jag brittisk humor (Rowan Atkinson, Monty Python m.fl.) så denna kortfilmssketch är ju guld! 

 

8) TMA/SVETLO/TMA (1989, Jan Svankmajer)
(Översatt: Mörker/Ljus/Mörker) En av Svankmajers kändaste claymation verk; man sitter bara och gapar genom hela filmen; som handlar om en kropp som bygger ihop sig själv i ett litet rum. Här ser vi skaparen som är ett med sitt konstverk, gud som är ett med människan, här är allting ett och samma. Jag tolkar den även som om Svankmajer vill belysa att vi hela tiden utvecklas, från att det vi föds tills vi dör; då släcker vi lyset och avlider. Det är en mycket intelligent film! 
Se den på:
Youtube

9) LE VOYAGE DANS LA LUNE (1902, Georges Méliès)
Detta är en magisk historia av specialeffekternas pionjärer med Méliès i spetsen. Många anser att detta är den första sci-fi/fantasy filmen någonsin (dock är det ju en tolkningsfråga), och visst är det en helt magisk tolkning av Jules Vernes berättelse om några män som reser till månen. Historiskt sett är detta en väldigt viktig film som bryter gränser inom områden som: specialeffekter, kameraarbete och disposition.

10) THE CRITIC (1963, Ernest Pintoff & Mel Brooks)
Om vi ska avsluta listan på en lite lättsammare ton då kanske? Detta är Mel Brooks första film och på bara några få minuter har han lyckats få mig att skratta, imponerande (i och för sig har jag lätt till skratt). Filmen handlar rätt och slätt om en man som sitter och tittar på en experimentell film med former och knepiga figurer; någonting han inte alls gillar och kommer med sarkastiska kommentarer till de övriga åskådarnas misstycke. Det är en parodi på alla dessa pretantiösa konstfilmer som tar sig själva så seriöst; Mel Brooks tar vara på det motto jag själv ofta lever efter: ”Tag inte allt så seriöst!”
Se den på:
Youtube

Andra topp 10-listorTopp 10 – Krig

Topp 10 – Dokumentär
Topp 10 – Romantik
Topp 10 – Musikaler
Topp 10 – Animerat
Topp 10 – Drama

Bilderna tillhör respektive filmbolag.