Månadsarkiv: april 2009

Skådespelare som blir sina karaktärer…

Dagens tanke går till alla de skådespelare som föralltid kommer förknippas med en karaktär som de spelat. Om man en gång har hamnat i det träsket är det väldigt svårt att ta sig därifrån.

En som direkt kommer upp i mina tankar är Roger Moore; visst är det väldigt svårt att se honom som någon annan än James Bond (eller för de lite äldre: Helgonet); detta är gäller inte bara herr Moore utan i princip alla som spelat James Bond kommer alltid förknippas med den rollen. Sean Connery har lyckats rätt bra att sudda bort Bond-stämpeln… Timothy Dalton kommer väl knappast bli ihågkommen som Prince Barin från Flash Gordon-filmen (1980); George Lazenby kommer väl föralltid förknippas med Bondfilmen ”On her majesty’s secret service” (få skulle ens kunna nämna en annan film han varit med i). Till och med Pierce Brosnan verkar ha lite smått med problem att komma ifrån James Bond; alltid när man ser på en film med Brosnan ska någon lustigkurre basunera ut att det är James Bond (Ööö… nej… Brosnan har spelat andra roller också!).


(Roger Moore i en helt okänd roll…)

Vi har även fler exempel där många som hör till den ”äldre” generationen har svårt att se Telly Savalas som någon annan än Kojak. Vi kan även se ännu längre tillbaks…
Bela Lugosi som blev Greve Dracula med hela världen fick, under hela sin livstid, stå i skuggan av sin rollprestation. Man kan nästan säga att det som blev starten på hans Hollywood-karriär även skulle bli karriärens undergång. Under hela sitt liv blev han placerad i ett ”fack” för skräckskådespelare, där han alltid fick spela en galen vetenskapsman eller dracula-liknande karaktärer. Även hans kompanjon Boris Karloff fick stora problem efter sucéen med Frankenstein.


(Bela Lugosi i rollen som både skulle dra igång och förstöra hela hans karrär…)

Vet ni fler som har fått stå i skuggan av sin karaktär? Känner ni igen er i tankegångarna?


Har Hollywood tappat greppet?

Man börjar undra, man börjar klia sig i håret… man läser en gång till…
Ibland tror man inte sina ögon, ibland orkar man inte ens reagera; det finns bara en enda fråga som etsar sig fast: Har Hollywood tappat greppet?

Jag talar naturligtvis om remakes av gamla filmer!

Det är ingenting direkt nytt att göra remakes (alltså nya/uppdaterade versioner av äldre filmer) på filmer; det började runt 2005 då man gjorde en ny version av den gamla kultskräckfilmen House of Wax (där skräckens mästare Vincent Price hade huvudrollen!). 2005 var det alltså dags att släppa den nya versionen där bl.a. Paris Hilton har en roll! Ja den Paris Hilton. 2006 kom bl.a. en ny version av en annan kultskräckfilm: Hills Have Eyes. Så här rullar det på fortfarande; de nya versionerna blir fler och fler (oftast även sämre och sämre också). Den gemensamma nämnaren är att de nya versionerna är sämre än orginalet! Man börjar undra om manusförfattarna har tappat all fantasirikedom; ingenting är nytt, bara sämre.

Denna epedemi kommer inte ta slut heller då vi 2009 bl.a. får se en ny version av Friday 13th (Fredagen den 13e) och en ny version av Plan 9 from Outer Space är i startgroparna. Hur kan man göra så?! Det går inte att göra en ny version av Edward D. Wood! Det går bara inte för hans filmer är så pass unika; man börjar inte göra om sånt som är så pass unikt!

Vi får i alla fall hoppas att detta virus, som raderar manusförfattarnas fantasi, blir utrotat snart innan andra genrer blir kontaminerade. För vem vill se en ny version av Casablanca? Eller varför inte en ny version av Borta med Vinden? Braveheart?

Okej för att inte avsluta det här blogginlägget med en sådan frustration kommer här lite tips…
Under 70 och 80 -talet så fick inte Turkiet importera västländska filmer (som ex. Star Wars). Istället valde man att spela in egna lågbudgetversioner av dessa filmer; oftast hade produktionen inte någon tillåtelse att använda musiken från orginalen, men det spelade såklart mindre roll. Detta gör att vi har superroliga (helt oavsiktligt såklart!) remakes på storfilmer. Jag kommer nu länka till några helt fantastiska klipp från några av dessa filmer:

Turkiska Star Wars (Dünyayi kurtaran adam) – Här är ett montage från några helt fantastiska scener. Jag vet inte hur men på något sätt blandade man ihop Star Wars med Indiana Jones så vi får höra Indiana Jones-temat spelas i en del av scenerna (ja det är verkligen så i filmen!).

Turkiska Rambo (Korkusuz) – Helt fantastiskt hur den här turkiska Rambon lyckas hitta raketer till sitt raketgevär lite överallt… Underbart!

Turkiska Rocky (Kara simsek)
 
Turkiska Stålmannen (Süpermen dönüyor)
 
Turkiska Spindelmanne vs Turkiska Captain America (3 dev adam)

 


(Turkiska spindelmannen!)


Deprimerande filmer…

Aftonbladet listar de 10 mest deprimerande filmerna…
10. Million Dollar Baby
9. Lilja 4-ever
8. Nattvardsgästerna
7. Dancer in the Dark
6. Eldflugornas Grav
5. 21 Grams
4. La Strada
3. Farväl Las Vegas
2. När man skjuter hästar så…
1. Requiem for a dream

Ursäkta Aftonbladet, men jag måste komma med en adekvat kommentar till detta. Visst är de flesta av filmerna deprimerande… Men Dancer in the Dark?! Lilja 4-Ever?! Million Dollar Baby?! Herre jösses… Dancer in the Dark är ju en film full av hopp och kärlek. Moodyssons Ett Hål i Mitt Hjärta är bra mycket mer deprimerande än Lilja 4-Ever och Million Dollar Baby bör genast lämna plats åt en annan film.

De filmer som verkligen saknas på listan är framförallt Salo, de 120 dagarna i Sodom och Kids. Om man är på dåligt humör skulle man enkelt även kunna lägga till Koyaanisqatsi på listan också. Vi har ju även Lynchs Eraserhead eller The Elephant Man som båda borde platsa på listan. Nu blev det väldigt mycket film-name-dropping här men är lite smått frustrerad 🙂 Ja sedan kan väl Million Dollar Baby bytas ut mot The Deer Hunter?

Aja för att jag ska bli nöjd får jag väl göra en egen topp 5 lista 🙂
Filmerna är utom inbördes ordning:
Salo
Kids
Requiem for a Dream
The Elephant Man
Begotten
Posetitel Muzeya
Stalker

Nu blev det ju en topp 7 lista men sak samma, min blogg, mina regler 😉

Ja sedan är ju Star Wars Episod I, Episod II och framförallt Episod III några av de mest deprimernade filmupplevelser någonsin… men det beror ju inte på att filmerna i sig är deprimerande utan mer hur man kan förstöra en klassisk kult-filmserie…

Nu blir det ut i solen!! 😀


Discshop DVD-tips

Yes Discshop har en del intressanta erbjudanden just nu!

G/Stockholmsnatt – Två rediga kultfilmer från sveriges politiskt korrekta regissör Staffan Hildebrandt. I Stockholmsnatt ser vi en ung Pablo Roberto som sig själv! Endast 99:-

Omen – Kultskräck… kom en oerhört dålig remake 2006… Detta är orginalet!

Sällskapsresan-Box – Enbox med Lasse Åbergs eviga nolla Stig-Helmer.

och sist men inge minst några av mina absolut favoriter…
Utvandrarna/Nybyggarna-boxen – Mästaren Troells tolknng av Vilelm Mobergs böcker… Två helt fantastiska filmer!
Änglagård – En helt fantastisk skildring av landsbebyggelse!
Fortsättningen Änglagård 2 är även den ordentligt bra! Colin Nutley har verkligen gjort två mästerverk!